Heja heja snabbgrupperna!

Igår tog jag med mig kameran ut till Bankeryd för att heja lite på Vätternrundan. Jag siktade in mig på snabbgrupperna som passerade på eftermiddagen och hejade lite extra på Team Mustasch.

När jag kom höll Sandra och gänget från teamet på att ställa ut flaskor och gels och bars och andra nödvändigheter för cyklisterna. Sedan väntade vi och fick via smsrapporter reda på att de närmade sig. _MG_0699 _MG_0711Och så dundrade de in. 35 cyklister och 2 minuters stopp. Heja!
_MG_0722 _MG_0755 _MG_0761Många cyklister passerade. Vissa behövde hjälp och andra bara tutade förbi.
_MG_0775 (kopia)Jag stannade en stund och tittade på flera team som passerade innan jag styrde bilen hemåt igen.
_MG_0831 _MG_0842 _MG_0894Hatten av till alla som körde Vätternrundan igår eller förra helgen. Ni är så starka hela bunten. Om ni undrar hur det gick för mitt gäng jag coachade så fick jag ett glatt meddelande förra helgen om att de klarat Tjejvättern med bravur på 3 h 22 min och med ett leende på läpparna hela vägen. Så stolt!

Några tips inför Vätternrundan

Om mindre än en vecka smäller det för det stora motionsloppet, det som många har som mål med sin cykling. Jag har  kört Vätternrundan en gång, 2014 på tiden 9 h och 45 minuter tillsammans med Cykellistan. För mig var det inte en lätt runda. Jag var trött och sliten, rester sedan Paris-Roubaix som vi körde 6 dagar innan. Men med pannben av stål och bra kompisar samt ordentligt med godis så gick det hela vägen och det är en bedrift jag är väldigt stolt över såhär efteråt. Här kan du läsa min race rapport (Varning! Ingen skön historia!).

Med mindre än en vecka kvar till Vätternrundan så suger det faktiskt lite i min cykelloppstarm även om jag har sagt att jag inte ska göra det loppet igen. Det är något med stämningen och storheten i prestationen som får mig att också vilja vara i Motala. Om jag skulle göra det igen, eller till dig som ska göra det om bara ett par dagar så skulle jag tänka på de här sakerna:

  • Var noga med handhygienen sista veckan. Och låt bli att peta dig i ansiktet. Det är det enklaste sättet att slippa bli sjuk såhär nära loppet.
  • Spara benen från träning, iallafall ett par dagar innan så det riktigt sprätter om cykelsug i dom. Det sista du vill är ju att komma till start med trötta ben.
  • Ät ordentligt. Det räcker med lite extra stora portioner., lite extra gott och kanske några extra kolhydrater. Dagen innan så äter du lite till. Jag lyckades pricka in en tårtbuffé på fredagen innan mitt lopp. Det och lite godis gjorde susen som kolhydratsuppladdning.
  • Om du tror på det, och om du vet att magen tål det: rödbetsjuice.
  • Innan start äter du lite till så att alla depåer är fyllda. Jag och Erik åt kanelbullar strax innan vi klev in i målfållan. Inget konstigt…
  • Experimentera inte med nya energiprodukter under loppet. Kör det du har provat innan och det som du vet fungerar.  Här är energin jag körde Paris-Roubaix och Vättern på.
  • Experimentera överlag inte med någonting under loppet. Ha dina skönaste cykelbyxor, ha koll på hur pumpen fungerar… Se till att cykeln är servad och fräsch.
  • Se till att njuta under loppet. Njut av allt slit du har lagt ner som har tagit dig hit. Över allt kroppen fixar. Över hur himla bra du är. Och lite över själva situationen, det är rätt mäktigt med 30 000 cyklister ändå!
  • Väl i mål så njuter du lite till. Herregud vilken maffig känsla det är när man inser att man klarar ett stort mål! Fira med vänner och medcyklister, skryt över prestationen och medaljen. Ät lite till!
  • Och för allt i världen, sluta inte cykla efter Vätternrundan. Det är ju nu det är som allra finast i Sverige. Och dessutom är ju du i kalasform! Njut av sommaren på cykeln.

Vättern är en stor bedrift och ett häftigt lopp. Det coola ligger just i storheten. Det är långt och det är många cyklister. Jag hoppas att du får en toppendag runt sjön och att vädergudarna är på er sida. Jag ska heja lite extra på er i Jönköping!

Mitt värsta träningsminne

Varje vecka väljer jag och mina bloggkollegor ut ett ämne att skriva om. Det ger nya infallsvinklar och nya tankar. Dessutom har det gett mig en rejäl bloggspark i baken. Den här veckan skriver vi om vårt värsta träningsminne och det första jag kom och tänka på var Vätternrundan. 

2014 fick jag för mig att köra Vätternrundan snabbt. Dessutom fick jag för mig att köra Paris-Roubaix, ett klassiskt lopp på kullersten. Dessa två lopp låg med endast 6 dagar emellan. Två klassiska endagslopp med 6 dagar emellan, totalt 51 mil med ungefär 20 h cykeltid.

Vägen till Vätternrundan var kantad av tvivel, på att jag inte kunde cykla snabbt och på att jag inte ville sinka klungan. Det var först när vi körde genrepet på gamla E4an som jag kände att det skulle gå. Våren gick i träningens tecken och jag kände mig ruskigt stark.

Vi genomförde Paris-Roubaix med bravur och körde hem till Sverige trötta och möra på måndagen. Nu skulle jag bara ladda om inför nästa drabbning. Kroppen var trött och på onsdagen gjorde jag en failcykling där allting bara sa nej. Jag åt lite tårta på skolavslutningen och körde till Motala där Erik och jag laddade med pasta och kanelbulle.

Vi rullade ut från Motala i medvind tidigt på lördagsmorgonen, jag och ett guldgäng från Cykellistan. Det  gick fort och smidigt hela vägen ner till Uppgränna. Här tyckte jag att det gick lite för fort. Genom Skärstadalen splittrades klungan i nerförsbackarna och vi lite lätta (viktlätta alltså) fick jaga ikapp efter varje nerförsbacke.
I Huskvarna var jag såå trött och sa till Erik att det inte var kul längre. Här föll dessutom mina första tysta tårar i klungan. Efter Jönköping möttes vi av en vägg, en  motvindsvägg. Nu skulle vi kriga oss fram! I Bankeryd väntade guldsupport som efteråt berättade att jag var helt väck. Men jag tryckte lite godis, en macka och lite jordnötter och sen på det igen.

Det väntade verkligen ett krig, ett motvindskrig. Vi var många som var lite för slitna och några som fick ta lite för långa förningar. Uppåt Karlsborg ville jag bara stanna. Kan vi inte stanna lite, jag vill bara sätta ner foten lite.
Vi nådde Boviken, vårt nästa stopp och skulle snabbt fylla flaskor och kissa. Jag slog mig fram i kön, haffade 2 cm kaffe också och sprang tillbaka till cykeln. Då brast det. Tårarna bara spruta och mina cykelkompisar frågade vad som var fel. ”Jag vill inte längre” sa jag och snörvlade. Det var inte kul längre!! Jag var nog både trött och sliten.

Som tur var peppade mina kompisar mig, bjöd på godis och trygga ryggar att följa. Efter att ha ätit upp mig ett par mil så kunde jag vara med och dra klungan igen.
Vi nådde Motala på 9 h 45 minuter och den känslan att rulla in i Motala var magisk!

Såhär efteråt så säger jag att jag aldrig vill göra om Vätternrundan igen. Men som jag blev påmind om i lördags: jag gjorde två stycket endagsklassiker inom loppet av 6 dagar på kanontider båda två! Även om jag där och då var förstörd så är jag numera stolt.

Läs gärna om när Anna svor i headsetet och om Idas cykelsemester som gick mindre bra.

Dåliga minnen är roliga att titta tillbaka på i efterhand. Vad har du för dåligt träningsminne? 

Sol, glass och bad

Vad gör man av en oplanerad lördag? Lite cykel, lite fika och lite bad kanske?

Solen stod högt på himlen och jag smörjde in mig med solkräm och gav mig iväg. Första stoppen skedde efter 4 km, uppe vid Tolarp, där jag hälsade på lite vänner som var ute och klippklättrade. Sen satte jag av mot Bankeryd där den enda planen var att se Vätternrundans snabbgrubber rulla förbi 14.30. Jag hade alltså ett par timmar att slå ihjäl och kom på den geniala idéen att cykla Bankerydsleden. Jag tog den medsols, till skillnad från hur jag har gjort tidigare gånger, och upplevde ett större flow. Det är en riktigt bra vandrings- och cykelled, som tyvärr blir lite igenväxt på sommar. Jag cyklade genom ängar och hästhagar och genom skogen. Sommarvärmen var påtaglig, på vissa stället tryckande, men de två milen var snart avklarade.

Jag landade i Bankeryd för glass, Cola och subgrupperna. Jag såg Team Tre berg – Bianchi (6.33 runt Vättern, galet!!) i toppen av Trånghallabacken och rullade sen neråt Jönköping igen. Innan jag var klar med utflykten stannade jag till på en strand och tog ett dopp i Vättern. Det var svalt i vattnet med skönt att svalka sig och bli av med skogsdammet.    
Bad efter cykel får bli ny tradition. Har du badat än i år?

Egoväggen

Jag har en hel garderob med träningskläder och cykelprylar. På insidan av garderobsdörren har jag sedan en tid tillbaka en inspirationsvägg. Där sitter bra bilder, nummerlappar och andra små komihåg av saker jag är stolt över och som jag har gjort bra.

Det är en himla boost att öppna garderoben för att plocka fram kläder till ett pass och se sina tidiga prestationer. Vissa bilder får mig alltid att le lite extra. Bra minnen helt enkelt!

Idag gjorde jag om väggen, med samma målsättning som tidigare men med nya bilder och nya nummerlappar. Saker jag är extra glad och stolt över. Minnen värda att titta på ofta. Paris-Roubaix kommer alltid ha en självklar plats. Eller den där selfien på mig och Erik efter att vi cyklat väldigt snabbt på gamla e4an. Eller målgången av cykelvasan. Eller hela cx-cirkusen. Jag inser att jag är rik på fina upplevelser och vill bevara känslan av dessa länge! 
egovägg
Alla bilder kommer från min instagram (@annamjansson) och är utskrivna genom Superprints.

2014 – listan

Jag har försökt sammanfatta året i en bästa-lista. Punkter som jag tycker har varit minnesvärda och bäst helt enkelt! I bokstavsordning kommer här favoriter från året med bilder och länkar. Vilket år det här blev!

Årets foto: Patrick Cole gjorde det igen. Kvällsljus och mr Flash i en gyllene kombination. jansson-cyklar-13
Foto: Patrick Cole

Årets ”hitta vilse”-pass: Hökafälten nere i Mellbystrand. ”Här borde nog vara en stig” som blev till ett långt och bra cykelpass med mr Flash. 2014 är överlag året då jag vågat prova nya stigar och vägar, vissa stunder mer vilse än andra, alltid ett cykelminne rikare.
IMG_9595

Årets glass: På piren efter ett varv på Bankerydsleden. Varm dag+kall glass är en given kombination.

Årets jacka: Zap Jacket. Som att bära en miljon små diamanter som glimmar i mörkret. Jag tycker fortfarande att det är barnsligt kul att ha den på mig!
IMG_0826

Årets kamp: Att inte bli varvad av Tommy! Blod, svett och skratt under årets wåffelcross.

Årets kedjebrott: Jag och Gustav åker till Säter för att vara med på träningstävling med halva svenska eliten. Min kedja bestämmer sig för att gå av mitt framför Emil Lindgren. Det kan hända även den bästa osv osv…

Årets klunga: MR GRANDE!
IMG_8916

Årets käftsmäll: Släng dig i väggen Bengans backe! Någon gång i våras klarade jag av min nemesis och öppnade upp ett back-självförtroende utan dess like! Det är häftigt vad hjärnan kan åstadkomma.
IMG_8773

Årets kortaste pass: Sadelskruven som gick av i mitten av Dunkehallabacken, 1,5 km hemifrån. Gick av och gick av, jag drog av den. Lite för stark för mitt eget bästa ibland. Sen åkte jag och Ester hem fick fika istället. Total passlängd=under 4 km.

Årets kullersten: Paris-roubaix bjöd på många men Arenberg är den värsta! Hur dålig får kullersten vara?! Att cykla kullersten handlar om att hålla tempo, hög kadens och få ett flyt. Jag fick inte in något flyt alls i Arenberg! Det kan bero på att jag började få duktigt ont i underarmarna. Men jag utnämner det till den värsta kullerstenen någonsin!
IMG_9238

Årets köp: SuperXet! Utan tvekan. Så himla lärorikt och utvecklande och roligt. Han har öppnat massor dörrar till nya bekantskaper, ny träningsform och mängder med skratt.
IMG_0654
Foto: Janne Bäreteg

Årets lataste funktionärer: Ester och jag under SM. Vi åt mest blåbär och glass. Ibland solade vi i våra solstolar, ibland hejade vi på tävlande. En förmiddag hängde vi om 2 band, det var vår uppgift den förmiddagen. Men lika kul hade vi för det!
IMG_9819

Årets lerigaste pass: Svårt val mellan två guldkorn.

  • Lerigt pass 1: Ester och jag sommarcyklar i Mellbystrand. Vi hamnar mitt i ett sommarösregn. Först gömmer vi oss under ett träd, sen upptäcker vi att cykelstigen är borta pga skogsavverkning. Vi släpar cykel, bär cykel och cyklar lite. Regnet det öser ner. Precis lagom när vi kommer hem skiner solen igen.
  • Lerigt pass 2: Tommy och mitt lerpass på cx från i höstas. Jag skulle hitta vägen och leder oss rakt ut på en leråker. Vi skrattade mest åt misären, Tommys växlar sa upp sen och sen drack vi kaffe.

IMG_9487

Årets lyckligaste pass: SUB10-gänget på gamla E4an. Ett genrep inför Vättern. Första gången jag insåg att jag kunde cykla snabbt. Efter vätternångest och tempoproblem släppte det äntligen!
Vi cyklade snabbt och jag hade lovat Erik att ta en lycklig selfie:
20140421-205545.jpg

Årets pepp: Jag är evigt tacksam till Erik som fick mig att tro på mig själv och som fick mig att våga både Paris-Roubaix och Vätternrundan. Nästa år ska vi cykla mitt hatobjekt backe men mer om det senare.

Årets pryl(ar): MucOff. Stundtals känns det som om jag inte har gjort annat än att tvätta cykel. Med MucOffs produkter går det lite lättare att få bort leran och grästet och allt annat som sätter sig.
P1010564

Årets skor: Mina gula Mavic. Efter nästan ett år i garderoben åkte dom fram dagen efter Vätternrundan. Sen dess har jag inte tagit av mig dom. Nu är dom så slitna efter cross-säsongen så det finns nog ingen återvändo. Jag behöver nya till nästa år!
IMG_9651

Årets smultron: Styrelsemöte goes lagtempo goes punka. Grabbarna lagar punka (inte min cykel!) och jag äter smultron i vägrenen. Sen cyklar vi igen. Att dopa sig med smultron var ett smart drag det passet.

Årets tårar: Vätternrundan SUB10. Tidspressen och en sliten kropp gjorde det tufft. Jag smyggrät redan i Jönköping och ville bryta, då är det ju typ 20 mil kvar… I Bråviken var jag trött, så trött att tårarna ohämmat sprutade. Jag vet inte vad som fick mig att skratta men 2 minuter senare satt jag på cykeln igen. Jag åt och drack och 3 mil senare var jag på topp igen.

Årets tävling: Hela CX-cupen, så himla lärorikt och roligt. Det mynnade ut i SM i Göteborg och toppform och världens bästa hejarklack! 141116_slottsskogen_cx-68

Årets upplevelse: Velodromen i Falun. Först vara känslan ”herregud det här kommer aldrig att gå” och sen var det en sån himla adrenalinkick när vi plockade linje efter linje. En så himla pedagogisk grundkurs att alla som köper cykel borde få möjlighet att gå den!
IMG_8553

Årets vägg: Motvind på Öland. Långpass med ena halvan sidvind och andra halva motvind. Själv på det öppna Öland är inte att rekommendera!
IMG_9728

Årets tack: Till sambon som alltid ställer upp, sköter markservis och ger mig ton av kärlek. Till Öster cykel för ovärderlig hjälp och support. Till Tommy för skratt, kaffe och för att du tror på mig. Till Arne för service och tålamod. Till Ester och Erik för att ni är ni, världsklass! Tack till ”ingen nämnd ingen glömd” för många cykelmil, för skratt och cykellycka.

Har jag missat något guldkorn? Vilka favoriter har du från året? 

Vätternrundan 2014

Jag varnar! Det här är ingen skön racerapport om hur fint och vackert och skönt och bra allt gick. Det gick bra, det var fint men det var förjävla jobbigt!

Erik och jag åkte upp på fredagseftermiddagen. Vi åt mat, träffade sub10-gruppen och hämtade nummerlapp. Jag panikköpte ett par skoöverdrag eftersom jag hade glömt mina hemma. Vi plockade fram, nålade nummerlappen och packade cykeltröjan. Jag målade naglarna, något som har blivit en viktig och skön avkoppling dagen innan race. Sen la vi oss tidigt och jag sov gott ända till kl 04.

Väl nere i startfållan peppade vi varandra, skrattade lite åt dagens äventyr, mobbades om hjälmfrisyrer och var nervösa över vinden. Det är en häftig känsla att stå där ihop med alla andra som också ska cykla runt sjön. Det är sånt himla maskineri att skicka iväg cyklister varannan minut 12 h i sträck, all cred åt organisationen.

Ut ur Motala och vi var på väg, flera månaders träning och slit skulle ut idag. Det var otroligt vackert i sommarmorgonen och vinden låg oss i ryggen. Vi fick klungans första och enda punktering efter någon timme. Gemensamt löstes den och vi rullade vidare. Vi låg före schemat i Ödeshög på grund av medvinden. Jag var fortfarande pigg och glad. Ner mot Uppgränna tyckte jag att det började gå för fort. Det var lite nerför, lite medvind och klungan kändes lite hetsig. Jag tror tyvärr att vi brände en del av oss här. Det gick lite för fort helt enkelt.

Gränna-Skärstad-Kaxholmen är ju känd mark och gick smidigt. Men jag började bli rejält trött. Jag hade nog ätit lite för dåligt första 10 milen vilket skulle straffa sig sen.
Huskvarna- nu var det inte roligt längre. Jag sa till Erik att det inte var kul längre, han kontrade med att det var 2 mil till depå. Bit i. Jag snyftade lite tyst. Jag blev lite piggare av att känna igen folk som hejade, tack!
Sidvinden i Jönköping var inte att leka med och när man vände vid lokstallarna var det som en vägg… Jag bet i, det gick långsamt framåt. Vid Kortebo stod Hanna och Leena för att heja och vid Trånghalla-backen hade familjen Sandin (bästa hejarklacken!) parkerat sig. TACK! Första depån, jag var trött, allt är lite dimmigt. Skoöverdrag av. Nya flaskor, en halv ostmacka, en näve jordnötter och några winegum. Tack Stefan och Ester för suverän depåservice. Tack Lena Hedin för att du kom och spred glädje. Jag öster kärlek över er alla.

Vi fortsatte mot Habo och Fagerhult. Det stod någon skylt ”vi konverterar din cykel till elcykel” och jag tyckte det lät som ett bra alternativ. Det hände inte så mycket, vi snurrade i klungan och försökte äta när det gick. Anna T visade kämparglöd men var tvungen att släppa klungan senare. Innan Hjo skulle vi få bita i ordentligt, många var trötta och alla orkade inte bidra till förningarna. Jag skämdes över att vara trött och bet i. Men det gjorde ont!

Mellan Hjo och Karlsborg är det mest bara dimmigt. Erik och Ted gjorde ett jättejobb för att dra oss framåt. Jag låg bakom Ted och minns att jag någon gång skällde ut grabbarna för att de drog för länge, livet som 2a i klungan är heller inte så lätt.
I Karlsborg ville jag mest klicka ur och sätta ner foten. Här har man cyklat någonstans 19-20 mil och vi hade totalt pausat 10 minuter. Vidare upp mot Boviken ville jag bara skrika ”Stanna!”. Det här kommer aldrig gå, vi kommer aldrig fixa tidsmålet. Jag mådde dåligt, var helt slut och ville inte längre.

NÄR KOMMER DEN DÄR JÄVLA BOVIKEN?! Där var vår nästa depå, jag längtade så efter att klicka ur. Jag visste att det handlade om kilometer kvar till stopp. Jag grät i klungan och funderade på att bryta. Men om jag skulle bryta skulle jag aldrig orka ta mig till Motala. Och där visste jag att Stefan och Ester väntade på min målgång.
Vi hoppade av cyklarna i Boviken, krigade för att fylla flaskorna, drack 2 cm kaffe och skulle klicka i igen. Då brast det för mig. Tårarna sprutade, snoret rann och jag ville inte mer! Hur är det Anna? Det är inte roligt längre! Kom igen nu fixar vi det här! Kärlek till all pepp. Tack Erik för att du fick med mig sista biten. Tack Mettan för den där hallon-lakris-skallen, den räddade det mesta humöret.

Vi slog ihop våra klungor och genast var vi mer än 20 personer igen. Det skulle bli lättare att dra. Jag la mig längst bak och åt och drack allt jag kom över. Efter ett tag gick jag med framåt en bit. Jag väntade dock rätt länge med att dra, smart drag av mig tror jag. Tack till alla er andra som drog här och då. Det skulle snart vända, vi skulle snart få vinden i ryggen istället.
Äntligen Askersund, vinden vände till vår fördel och det var strax över 4 mil kvar. Jag hade äntligen mer ork igen, jag började bli mitt vanliga jag lite pigg och glad. Vi rullade på, insåg att vi nog skulle klara tidsmålet och slappnade av mer och mer.
Vid Medevi var det folkfest och vi njöt. Den här biten är rätt trång att cykla, smala vägar och många omkörningar. Men himla roliga vägar att cykla.
1 mil kvar, vi firade, gratulerade varandra. När vi rullade in i Motala spred sig glädjen i kroppen. Vi fixade det! Vi fixade vårt tidsmål trots vinden. Herregud vad vi är bra! Vi tjoade oss hela vägen in i mål. Där väntade fina Stefan och Ester, mina bästa supportar, med coca cola och bubbel.

Efteråt gick jag och Erik tillsammans med nära&kära för att trycka varsin hamburgertallrik och ljuga om vår prestation. Sen åkte vi hem som slagna hjältar. Jag sov hela vägen hem i bilen, åt lite mer mat och somnade på soffan 20.10 för 11 h sömn. Det är slitsamt att cykla runt en sjö!

Igen, tack till alla er som hejade längs vägen. Jag behövde verkligen varenda en av er! Stor kärlek till familjen Sandin som fick mig att känna mig som ett proffs under en bergsetapp. Tack Stefan och Ester, ni är mina idoler!
Tack Erik för allt ditt stöd, dina uppmuntrande kommentarer, din styrka och för vår vänskap, tillsammans är vi oslagbara! Tack sub10, utan er hade det aldrig gått. Ni är starka, uthålliga och kör smart. Ni är underbara!
20140619-093917-34757954.jpg

Massage – because I´m worth it

Just nu kör jag rätt stenhårt på devisen ”jag är värd det här!”. Idag unnade jag mig massage och fransfärgning.

Egentligen var det så att jag fick ett presentkort i födelsedagspresent (i september….) men jag har aldrig riktigt kommit till skott. Så igår bokade jag en tid och idag låg jag där på bänken.
Massören konstaterade att jag var stel i nacke och skulderblad samt i vaderna. Jag tyckte kanske inte att det var så konstigt med tanke på de senaste veckornas prestationer. Nu hoppas jag på kalasbra återhämtning och pigga muskler helst redan imorgon.
Massage är verkligen något jag borde unna mig oftare. Egentligen tycker jag nog att jag borde ha en privat massör…
20140413-174115.jpg

Hur går det för henne? – följ mig runt Vättern

Farmor undrade om det fanns en app för att följa mig längs med Paris-Roubaix och mamma hade kollar instagram ”säkert en gång i kvarten” för att få se en målgångsbild. Till Vättern kan ni istället få uppdateringar via sms eller pushnotiser!

Alternativ 1 (Smålandsalternativet)

  • Ladda ner appen Vätternrundan.
  • Sök deltagare (23296).
  • Kostnad 7 kr.

Alternativ 2 (lite mer dyrt)

  • Skicka ett sms till telefonnummer 72 456 med texten V 23296.
  • Kostnad 30 kr

Alternativ 3 (bökalternativet)

  • Ägna hela dagen åt att uppdatera den här sidan med antingen mitt namn eller mitt startnummer (23296)
  • Kostnad 0 kr, surftid många minuter.

Det viktiga nummret att följa är alltså 23296. Vi startar 05.12. Vi passerar väl Huskvarna vid 8-snåret, Vätterstranden strax där efter och i Bankerydsdepån kl 08.50. Beräknad målgång kl 15.00. Därefter kommer det nog en målgångsselfie på instagram.