Rapha 12 hills 2016

Lördag. 180 cyklister. 12 backar. Många höjdmeter. Mycket glädje. Ni förstår kanske att lördagens Rapha 12 hills  var helt perfekt.

Jag åkte till Spira tidigt för att hjälpa till med lite förberedelser och möttes av ett glatt gäng. Tillsammans tog vi emot de förväntansfulla deltagarna och sakta fylldes lokalen av nummerlappar, gels och cykelskor. Det var hej hej till både höger och vänster som rena rama kändisfesten. Många bekanta och kompisar som skulle köra denna lördag.

Klockan 11 rullade vi iväg tillsammans till första backen, eller den första rekommenderade backen Skinnersdal. Det är nämligen så att Marcus hade ritat en rekommenderad rutt och många lag valde att följa den till punkt och pricka. Jag tror bara att det var de inhemska lagen som tog andra vägval. Jag tillsammans med min lagkamrat Katja valde att köra samma väg som alla andra och började således med grusvägen från Strömsberg till Skinnersdal.

Det här skulle bli en dag som för mig seglade in som ett återtåg. Det här var dagen när jag igen kände mig stark efter året som har bjudit på svårare och hårdare uppförsbacke än de jag cyklade i lördags. Det var en så himla efterlängtad känsla och jag höll alla hjärnspöken om att vara sist eller sämst på avstånd och kunde bara njuta av dagen.

Katja och jag forsatte via baksidan av Öxnehaga, Klevaliden och Gestra tillsammans med Martin och Ingo. Martin och Ingo i sig var årets hjältar som via en aktiv insamling fått ihop 2400 kr per incyklad backe till Barncancerfonden. Under dagen blev det totalt 20 000 kr i cykellycka, slit och svett.

Nu fortsatte vi beta av backarna i Bankeryd. Målskog, Ebbarp och Klerebodammen. Sakta men säkert och ett tramptag i taget erövrade vi backe efter backe. Nu var vi fikasugna och visste att MCC-vagnen väntade på oss vid Habo kyrka.

Uppe vid fikavagnen fyllde vi på vattenflaskorna, drack en kopp finfint kaffe, tryckte några kakor och skrattade tillsammans med några medcyklister. Tillsammans med Ena och tjejerna från Stockholm insåg vi att det var lite långt att köra ner till Komosse och precis som min plan från början var (eftersom 16 mil kändes långt) så skulle vi gena ner till Taberg och totalt få ihop 10 backar. Men vi var också rätt trötta efter 7 backar och för min del fick det gärna vara över.. Inte så att jag var helt död men jag kände mig nöjd.

Vi låg i bra tempo in mot Jönköping och med tid kvar men med lite trötta ben så bestämde vi oss för att cyklingen fick vara över för idag. Vi tog Vattenledningsparken som den sista stämpeln och åkte sen ner till kalaset på Spira.
Där bjöds det på hamburgebuffe och prisutdelning och skitsnack om dagen.

Jag älskar enkelheten i det här evenemanget. Där det går att cykla sig riktigt trött men samtidigt, med en avslappnad inställning, går det att bara chilla och få en bra dag i sadeln med likasinnade. Ett stämpelkort och ett gäng likasinnade gjorde denna lördag alldeles strålande!
rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills

När Rapha MCC bjöd på kaffe

Efter en vecka med regn och blåst visade sig sensommaren igår från sin bästa sida. Och tur var väl det eftersom att Rapha var i stan för att bjuda på kaffe från sin minibuss.

Rapha och deras minibuss MCC Franco åker sommartid runt och bjuder på schysst espresso och besöker skojiga cykelevent (DRÖMJOBB!). Igår svängde de förbi Mariebo och bjöd på kaffe innan måndagsrundan. Vi stod alla frågande om varför vi inte har en egen minibuss och varför vi inte får kaffe innan varje träning.

Därefter bar det iväg och jag hade bett Marcus och Calle om att testa Skinnesdal och Baksidan av Öxnehaga. Två grusbackar inför Rapha 12 hills. Mina ben var otroligt trötta och grabbarna otroligt starka. Det var en kväll med att bli i frånåkt, att ha en lucka, att slita sig ikapp och att bli inväntad.
Visst är det ibland kämpigt att bli frånåkt, jag ifrågasätter varför jag är där och känner mig svag. Men igår kände jag mig stark mentalt (gör slitet lite enklare) och var glad över att kunna hänga på grabbarna igen och att de snällt väntade in mig ibland. Det är sånhär pass som bygger starka ben!

Inför Klevaliden var jag så trött så att jag trodde att det inte skulle gå. Tänk om jag välter?! Men jag slet mig uppför, där inget tramptag kom gratis. Med ett pannben av stål och en vilja att inte behöva gå upp nådde jag parkeringen och där stod MCC Franco igen för lite after bike. Vackrare afterbike i kvällsolen får man ju leta efter!

På lördag ska vi cykla backar igen. Och dricka kaffe från MCC Franco igen. Rapha 12 hills blir en bra dag i sadeln ihop med fina Cykelkatten. Fram tills dess ska jag bara vila och äta chips.
rapha MCC rapha MCC la lepre stanca la lepre stanca