Morgunhani #1

Morgunhani = morgonpigg på isländska

Idag var det världspremiär för early bird hos Öster cykel ihop med Cykellistan. De har valt att döpa konceptet till morgunhani och det var precis motsatsen till vad jag var imorse. Fjorton tappra själar rullade ut från Öster cykel och upp mot Skinnersdal. Mats hade dragit ihop en fin runda på 27 km  via Skinnersdal, Rogberga och Huskvarna för att sen landa på Öster cykel igen.
Där serverades frukost och jag mumsade glatt danskt rågbröd och sörplade kaffe samtidigt som jag frös så jag skakade. Fernando var snäll och lånade ut en jacka till mig och så kom jag hem utan att dö helt.

Trevligt ändå! Nästa  fredag (om jag inte är i Stockholm då…) ska jag både vara lite piggare och bättre klädd.
morgunhani morgunhani-2 morgunhani-5

Ett tacktal

Jag är med i ett nätverk för tränings- och hälsobloggar. Det är så himla inspirerande och har gett mig en skjuts att skriva igen. Den här veckan skriver vi tacktal, fina tacktal som berör. Läs till exempel Marias och Charlottas så förstår du vad jag menar.

Jag har ett bra liv. Ett liv där jag väljer att göra det jag är skoj och där jag utmanar mig själv i lagom dos och på flera plan. Men det hade inte gått utav vissa personers hjälp. IMG_5547.JPG

Tack finaste Stefan för att du är den du är och för att du orkar med mig och mina egenheter. För att du alltid ser till att det finns mat i kylskåpet och kärlek när jag behöver det som bäst. Tack för att du ger mig tid att hitta på konstiga äventyr och för ditt tålamod med smutsiga cyklar och konstiga prylar överallt.

Tack till Tommy, Arne och Öster cykel för att ni alltid tror på mig. För att ni hjälper mig med mina cykelprylar och alltid ser till att jag har servade grejer. Men också tack för allt ni har lärt mig om cykel och för ert tålamod när jag ställer konstiga frågor eller undrar hur man drar en vajer. Det är alltid kul att hänga hos er!

Jag vill ju typ tacka alla. Tack till familj och vänner som förstår och aldrig ifrågasätter. Till Malin och Ester för att ni alltid är världsbäst på att vara peppande. Till Erik som har dragit med mig på konstiga äventyr. Till Maja som sa att jag hade ett snyggt löpsteg. Tack till Anders S som sett till att jag har god cykelcrossteknik. Tack till Calle som fick mig att följa med på en måndagsrunda och till alla LLSare för att ni utgör världens bästa häng. Och tack till dig som läser min blogg, kommenterar eller gillar, det gör mig alldeles varm i hjärtat att du inspireras av det jag gör.
hallandsåsen

Hej måndag!

Ny vecka, nya möjligheter. Den här veckan är fylld av roliga saker.

Måndag:backintervaller i vattenledningsparken. Kanske sjukt ohälsosamt i minusgrader, eller så blir det jättekul. Men efter kalla pass får man ju dricka varm choklad, det är ju en regel! Samling 18.00 i botten på backen.

Tisdag: wåfflan by dark. Samma koncept som vanligt men i mörkret. Pannlampor, kaffe och bulle. Kan inte bli annat än toppen.   Onsdag: La lepre stanca-spinningen. Jag tänker inte missa fler gånger nu!

Torsdag: Team öster cykel-spinningen. 

Fredag: Happening hos Öster cykel. Jag hoppas hinna dit efter jobbet. 

Lördag-söndag: Jag ska på cykelrelaterad utbildning. Och så hoppas jag kunna springa ett pass eftersom jag igår tackade ja till det där lite tokiga upptåget som gäller löpning. 

Mastig vecka men många kul saker. Vad ska du hitta på i veckan som kommer?   

En ordentlig cykeldag på Isaberg

Helgen på Isaberg ihop med Öster cykel har verkligen levererat. Vi har maxat tiden och fått in mycket jobb och mycket cykel. Det är ett stigparadis utan dess like med perfekta stigar överallt.

På lördagen fick jag någon tokig idé om att vi skulle åka alla leder på MTB-kartan. Tommy rättade in sig i ledet och vi började uppifrån. Blåa leden var den längsta och vi mötes av fantastiskt morgondis. Det var vackra stigar, välbyggda och vädret visade sig från sin bästa sida. Vi betade av den och tog den långa backen uppför en gång till för att köra röd. Den röda och blåa gick ihop lite men det gjorde absolut ingenting. I slutet veck den röda nerför berget i en brant, stenig nerförslöpa. Det var tur att jag hade Tommy bakom mig för då fanns det ingen möjlighet att bromsa. Jag och mr Flash lekte nerför över sten och stora rötter som jag i vanliga fall hade fegat lite inför och väl nere i skidbacken var jag toknöjd över att ha fixat nerfarten. Vi gjorde precis samma nerfart en gång till när vi tog den orangea leden och det var lika kul då.
Därefter gav vi oss på blå/svart som skulle vara mer teknisk. Den gick över teknisk stig och det var trötta ben som försökte cykla. Sen trampade vi oss uppför berget via asfalten för att få en häftig utförslöpa igen. Jag lekte mig nerför berget en gång till och njöt av att ha både kontroll på cykel och underlag.
Precis innan luchbreaket tog vi den vita leden nere vid sjön. Det var mosiga ben som trampade sig runt på vacker tallskogsstig med sjöglitter i ögonvrån.
Efter lite mat och ett par timmars jobb kom Tommy med den geniala idén att cykla lite till. Bra chef det där! Vi bytte om och gav oss iväg i kortkort. Nu betade vi av gul och grön i snabbt tempo.
Väl nere på XC-banan så ville Tommy kolla SM-banan. Det slutade med att vi trampade oss uppåt de nästan 100 höjdmetrarna via välbyggda serpentiner. Det gällde att hålla tryck hela tiden men vi tog det lugnt och försiktigt väl medvetna om att vi hade många mil i benen redan. Och sen skulle det enligt ryktet gå nerför ordentligt igen. Tommy frågade om jag ville ligga först eller sist och jag hade insett att jag var modigare (läs dumdristigare) när jag låg först. Så jag trampade iväg först. Första biten innebar lite trampa med gott flow och sen svängde det nerför. Och det var ordentligt nerför. Egentligen var det samma slänt som den röd/orange-nerfarten fast utan sten och rötter. Så med starkt självförtroende från förmiddagen tryckte jag lagom hårt på bromsarna och svängde fint i hårnålskurvan. Tjoho vad kul! Vi fortsatte ut över sista delen av SM-banan och tog hopp och drop och doserade kurvor med ett leende på läpparna. Det var trötta ben och nöjd tjej som nådde stugan för dusch och mer jobb.

Det här var en typiskt bra helg! Jag ser fram emot att åka tillbaka till Isaberg om 3 veckor ihop med La lepre stanca.

2014 – listan

Jag har försökt sammanfatta året i en bästa-lista. Punkter som jag tycker har varit minnesvärda och bäst helt enkelt! I bokstavsordning kommer här favoriter från året med bilder och länkar. Vilket år det här blev!

Årets foto: Patrick Cole gjorde det igen. Kvällsljus och mr Flash i en gyllene kombination. jansson-cyklar-13
Foto: Patrick Cole

Årets ”hitta vilse”-pass: Hökafälten nere i Mellbystrand. ”Här borde nog vara en stig” som blev till ett långt och bra cykelpass med mr Flash. 2014 är överlag året då jag vågat prova nya stigar och vägar, vissa stunder mer vilse än andra, alltid ett cykelminne rikare.
IMG_9595

Årets glass: På piren efter ett varv på Bankerydsleden. Varm dag+kall glass är en given kombination.

Årets jacka: Zap Jacket. Som att bära en miljon små diamanter som glimmar i mörkret. Jag tycker fortfarande att det är barnsligt kul att ha den på mig!
IMG_0826

Årets kamp: Att inte bli varvad av Tommy! Blod, svett och skratt under årets wåffelcross.

Årets kedjebrott: Jag och Gustav åker till Säter för att vara med på träningstävling med halva svenska eliten. Min kedja bestämmer sig för att gå av mitt framför Emil Lindgren. Det kan hända även den bästa osv osv…

Årets klunga: MR GRANDE!
IMG_8916

Årets käftsmäll: Släng dig i väggen Bengans backe! Någon gång i våras klarade jag av min nemesis och öppnade upp ett back-självförtroende utan dess like! Det är häftigt vad hjärnan kan åstadkomma.
IMG_8773

Årets kortaste pass: Sadelskruven som gick av i mitten av Dunkehallabacken, 1,5 km hemifrån. Gick av och gick av, jag drog av den. Lite för stark för mitt eget bästa ibland. Sen åkte jag och Ester hem fick fika istället. Total passlängd=under 4 km.

Årets kullersten: Paris-roubaix bjöd på många men Arenberg är den värsta! Hur dålig får kullersten vara?! Att cykla kullersten handlar om att hålla tempo, hög kadens och få ett flyt. Jag fick inte in något flyt alls i Arenberg! Det kan bero på att jag började få duktigt ont i underarmarna. Men jag utnämner det till den värsta kullerstenen någonsin!
IMG_9238

Årets köp: SuperXet! Utan tvekan. Så himla lärorikt och utvecklande och roligt. Han har öppnat massor dörrar till nya bekantskaper, ny träningsform och mängder med skratt.
IMG_0654
Foto: Janne Bäreteg

Årets lataste funktionärer: Ester och jag under SM. Vi åt mest blåbär och glass. Ibland solade vi i våra solstolar, ibland hejade vi på tävlande. En förmiddag hängde vi om 2 band, det var vår uppgift den förmiddagen. Men lika kul hade vi för det!
IMG_9819

Årets lerigaste pass: Svårt val mellan två guldkorn.

  • Lerigt pass 1: Ester och jag sommarcyklar i Mellbystrand. Vi hamnar mitt i ett sommarösregn. Först gömmer vi oss under ett träd, sen upptäcker vi att cykelstigen är borta pga skogsavverkning. Vi släpar cykel, bär cykel och cyklar lite. Regnet det öser ner. Precis lagom när vi kommer hem skiner solen igen.
  • Lerigt pass 2: Tommy och mitt lerpass på cx från i höstas. Jag skulle hitta vägen och leder oss rakt ut på en leråker. Vi skrattade mest åt misären, Tommys växlar sa upp sen och sen drack vi kaffe.

IMG_9487

Årets lyckligaste pass: SUB10-gänget på gamla E4an. Ett genrep inför Vättern. Första gången jag insåg att jag kunde cykla snabbt. Efter vätternångest och tempoproblem släppte det äntligen!
Vi cyklade snabbt och jag hade lovat Erik att ta en lycklig selfie:
20140421-205545.jpg

Årets pepp: Jag är evigt tacksam till Erik som fick mig att tro på mig själv och som fick mig att våga både Paris-Roubaix och Vätternrundan. Nästa år ska vi cykla mitt hatobjekt backe men mer om det senare.

Årets pryl(ar): MucOff. Stundtals känns det som om jag inte har gjort annat än att tvätta cykel. Med MucOffs produkter går det lite lättare att få bort leran och grästet och allt annat som sätter sig.
P1010564

Årets skor: Mina gula Mavic. Efter nästan ett år i garderoben åkte dom fram dagen efter Vätternrundan. Sen dess har jag inte tagit av mig dom. Nu är dom så slitna efter cross-säsongen så det finns nog ingen återvändo. Jag behöver nya till nästa år!
IMG_9651

Årets smultron: Styrelsemöte goes lagtempo goes punka. Grabbarna lagar punka (inte min cykel!) och jag äter smultron i vägrenen. Sen cyklar vi igen. Att dopa sig med smultron var ett smart drag det passet.

Årets tårar: Vätternrundan SUB10. Tidspressen och en sliten kropp gjorde det tufft. Jag smyggrät redan i Jönköping och ville bryta, då är det ju typ 20 mil kvar… I Bråviken var jag trött, så trött att tårarna ohämmat sprutade. Jag vet inte vad som fick mig att skratta men 2 minuter senare satt jag på cykeln igen. Jag åt och drack och 3 mil senare var jag på topp igen.

Årets tävling: Hela CX-cupen, så himla lärorikt och roligt. Det mynnade ut i SM i Göteborg och toppform och världens bästa hejarklack! 141116_slottsskogen_cx-68

Årets upplevelse: Velodromen i Falun. Först vara känslan ”herregud det här kommer aldrig att gå” och sen var det en sån himla adrenalinkick när vi plockade linje efter linje. En så himla pedagogisk grundkurs att alla som köper cykel borde få möjlighet att gå den!
IMG_8553

Årets vägg: Motvind på Öland. Långpass med ena halvan sidvind och andra halva motvind. Själv på det öppna Öland är inte att rekommendera!
IMG_9728

Årets tack: Till sambon som alltid ställer upp, sköter markservis och ger mig ton av kärlek. Till Öster cykel för ovärderlig hjälp och support. Till Tommy för skratt, kaffe och för att du tror på mig. Till Arne för service och tålamod. Till Ester och Erik för att ni är ni, världsklass! Tack till ”ingen nämnd ingen glömd” för många cykelmil, för skratt och cykellycka.

Har jag missat något guldkorn? Vilka favoriter har du från året? 

Årets hjulkort

Det kommer många julkort den här perioden på tomtar, söta bebisar och annat krafs. Men det kommer bara ett hjulkort!
I flera år har det cirkulerat säsongsfärska kort från wåffelcrossen signerade Anders Svensson. Med en detaljrikedom som gjort oss som stått utanför avundssjuka.

I år har förväntningarna varit höga, skulle jag också få vara avbildad på hjulkortet? Och idag landade det i lådan!
IMG_1679.JPG
Mats spänsthoppar över hindren. Jag håller tungan rätt och spurtar före Tommy. Tommy har slagit ut tanden och fått blodiga knän men är lika glad för det. Och så kommer Thomas, som alltid såg ut som att han gled sig igenom alla varv men ändå varvade alla!

Värt att notera är att jag ligger före Tommy. Här är bildbeviset på att jag vann den interna kampen om att inte bli varvad!

Tack Anders! Nu spänner vi cx-ekrarna mot nästa år.

Inbjudan: Lucia-wåfflan

wåfflanIllustration: Anders Svensson

Wåffelcross-säsongen lider mot sitt slut och vi väljer att avsluta den med lite extra (h)juliga inslag. Maskerad, glögg och pepparkakor och kanske en dos julmusik.

Tillsammans med scouterna ser vi till att fylla Kabeland med både cyklister och publik för att fika, heja och ta i. Denna söndag kommer allt överskott att gå till Musikhjälpen vilket avslutas samma söndag.
Denna söndag kommer det också att vara cyklig maskerad. Kanske kan vi få se ett helt luciatåg på startlinjen? Öster cykel står för pris till bästa utklädnad. Så gnugga geniknölarna och kom på något riktigt bra.

14 december är datumet för årets sista wåffla. Kl 10 är som vanligt starten för mastervarvet. Här finner du information om hur det vanligtvis går till.

Det är inte svårt, det är inte en knepig bana. Det är skoj, svettigt och den här söndagen hoppas jag att era utstyrslar kan bidrad med ett ext´ra leende på läpparna!

 

Zap jacket

Igår under easy mtb testade jag min nya zap jacket. Jag småfnissade hela rundan över denna coola jacka.
Jackan består av en miljon små reflexer, som små pluttar överallt på jackan. Det ser nästan ut som en miljon diamanter som lyser.

20141015-071107-25867677.jpg
Jag gillar att jackan ser ”neutral” ut när reflexerna inte behövs. Det är inte som en varseljacka som skriker vägarbete.

Mats och jag cyklade småstigar över Västansjö och Axamo. Han är som en levande kartbok som kan varenda stig. Jag låg mest på rulle och imponerades över jackan (eftersom han hade en likadan). Det blev riktigt häftigt att se hans pannlampa och hans jacka ett par meter längre fram i skogen. Vi gillade den skarpt!

Den här jackan klassar direkt in på ”mina roligaste prylar att äga”. Jag tror vi kommer köra många mörka pass ihop i vinter.20141015-071510-26110335.jpg

Öster cykel har fyllt på lagret med både herr- och dammodell förra veckan! Jag vet att de går som smör hos både cyklister och hundägare. Reflexer behövs, varför inte ha en hel jacka i reflex?

Wåffelcross #1

Vi började i ösregn och slutade i sol. Där emellan hann vi med en hel del lera, en stor dos mjölksyra och ett leende som sträckte sig från ena örat till det andra.

Morgonen började alltså i ösregn, ett sånt där ösregn så att man funderar på om man verkligen ska gå ut. Och om man ska gå ut, vad ska man ha på sig? Jag tog den regntätaste jackan jag hittade och ett par flossade brallor. Mina regnbyxor verkar ha fått fötter… Skoöverdrag, vintervantarna och en buff och så var jag redo för avfärd. Jag kände mig ungefär som en cykelpendlare-delux.

Väl på Kabeland började faktiskt folk droppa in. Kända ansikten och okända ansikten och tillresta ansikten tog kliv mot anmälan och snackade lite om banan. Hur lerigt skulle det vara? Mastervarvet gick vägen, jag behöll regnjackan på så länge som möjligt för att inte bli blöt. Det var ändå god stämning längs banan. Det är faktiskt bara att gilla grisväder och skratta sig igenom situationen.
Jag hade ett mål med dagens Wåffla och det var att inte bli varvad av Tommy, lite som en hare som inte skulle köra om mig. Förra gången körde han om på sista halvvarvet så jag visste att det fanns en chans att han inte skulle varva mig idag om jag var pigg och skötte mina kort rätt.
Väl under själva racet hamnade jag i någon mellangrupp. Jag var inte bland dom långsamma och heller inte bland dom snabba. Lite mittemellan kämpade jag själv, ibland blev jag omkörd men oftast låg jag där själv. Inte för att det gjorde något, jag hade lika kul för det. Men det blev inte riktigt en fight. Förutom att jag trodde jag var jagad av Tommy…

Alltså det är skitkul! Med betoning både på ”skit” och ”kul”. Det är mjölksyra men det är lika mycket glädje. Det är gemenskap på två hjul där alla hejar på alla och där jag har lyckats rekrytera världens bästa hejarklack! Det är bra vänner och det  blir nya vänner, alla lika leriga och svettiga. Tillsammans står vi där efter racet och jämför partier och lera och skrattar tillsammans. Mer wåffelcross tack! Bilder: Ester Virefjäll, världens bästa hejarklack som efter dagens race bjöd på nybakade muffins och kaffe. Älsk på det!

Hur gick det med varvningen då? Nej han körde aldrig om mig, men jag såg honom på sista halvvarvet… Nära skjuter ingen hare och under Wåfflan blir inte Jansson varvad! Tjoho!

Födelsedagsbacke

Hipp hipp hurra idag fyller jag år! Jag firade det med att köra backintervaller i min nya tempodräkt. Hur bra present är inte en tempodräkt? Och armvärmare, löptight och nya insexnycklar, ny ljusstake och en filt… Det känns som att mina nära och kära känner mig alldeles för väl.

Åter till backintervallerna, jag gjorde det snabbt och effektivt i Stadsparken. 7 gånger upp och ner och sen hem på 45 minuter. Effektivt så det bara sjunger om det! Det är ett plus med en nära backe, då blir det smidigt att riva av ett pass på mindre än en timme.
Sen åt jag födelsedagsmiddag med mamma och glass i soffan, med något bättre samvete än om jag inte hade tränat alls.