En bättre födelsedagsöverraskning

Igår fyllde jag 30 år och tjoho vilken bra dag jag fick! Eller jag har haft ett bra firande tre helger i rad men gårdagens födelsedagsöverraskning gav glädjeskutt rakt in i hjärtat.

Jag har länge vetat att min bästa kompis Elin skulle komma på min födelsedag och att jag skulle vara klar kl 10. Mer detaljer än så fick jag inte oavsett hur mycket jag försökte luska (och tro mig, jag försökte alla knep!).
När jag väcktes av mamma, Peter och Stefan på lördagsmorgonen med skönsång och paket så låg också en av mina cykeltröjor där. Stefan berättade lite finurligt att jag skulle ha den sen. Jag förstod inte så mycket men insåg att jag hade druckit ett glas bubbel för mycket vid födelsedagsmiddagen dagen innan. När Stefan också hälsade från Calle så trillade poletten ner.

Stefan och Calle hade nämligen luskat ihop att jag skulle få köra La gara, La lepre stancas klubbmästerskap. Jag har varit lite bitter över att det i år sammanföll på min födelsedag för det brukar vara himla skojig tillställning. Men med hjälp av deras finurligheter så kördes jag ut till fikapunkten och kunde hoppa in i världens goaste klunga med Elin och kompani.

Jag fick njuta av finfina vägar, gott samarbete och en såndär strålande höstdag som bara september kan bjuda på. Vilken födelsedag liksom att få cykla med ett glatt gäng trots att jag trodde att jag inte alls skulle få cykla La gara i år!

Och överraskningarna var inte riktigt slut där. Efter att både jag och Elin somnat på soffan (tydligen ansträngande att vara cykelsupporter) så lurade de runt mig över halva staden för vätskepauser och biljetthämtningar innan vi slutligen hamnade på La gara-banketten. Vilken goingar som gick på cykelevent bara för min skull för att de visste att jag egentligen inte ville missa det! En bättre överraskning helt enkelt!
lagara2016 lagara2016-4 lagara2016-5 lagara2016-8 lagara2016-9

Rapha 12 hills 2016

Lördag. 180 cyklister. 12 backar. Många höjdmeter. Mycket glädje. Ni förstår kanske att lördagens Rapha 12 hills  var helt perfekt.

Jag åkte till Spira tidigt för att hjälpa till med lite förberedelser och möttes av ett glatt gäng. Tillsammans tog vi emot de förväntansfulla deltagarna och sakta fylldes lokalen av nummerlappar, gels och cykelskor. Det var hej hej till både höger och vänster som rena rama kändisfesten. Många bekanta och kompisar som skulle köra denna lördag.

Klockan 11 rullade vi iväg tillsammans till första backen, eller den första rekommenderade backen Skinnersdal. Det är nämligen så att Marcus hade ritat en rekommenderad rutt och många lag valde att följa den till punkt och pricka. Jag tror bara att det var de inhemska lagen som tog andra vägval. Jag tillsammans med min lagkamrat Katja valde att köra samma väg som alla andra och började således med grusvägen från Strömsberg till Skinnersdal.

Det här skulle bli en dag som för mig seglade in som ett återtåg. Det här var dagen när jag igen kände mig stark efter året som har bjudit på svårare och hårdare uppförsbacke än de jag cyklade i lördags. Det var en så himla efterlängtad känsla och jag höll alla hjärnspöken om att vara sist eller sämst på avstånd och kunde bara njuta av dagen.

Katja och jag forsatte via baksidan av Öxnehaga, Klevaliden och Gestra tillsammans med Martin och Ingo. Martin och Ingo i sig var årets hjältar som via en aktiv insamling fått ihop 2400 kr per incyklad backe till Barncancerfonden. Under dagen blev det totalt 20 000 kr i cykellycka, slit och svett.

Nu fortsatte vi beta av backarna i Bankeryd. Målskog, Ebbarp och Klerebodammen. Sakta men säkert och ett tramptag i taget erövrade vi backe efter backe. Nu var vi fikasugna och visste att MCC-vagnen väntade på oss vid Habo kyrka.

Uppe vid fikavagnen fyllde vi på vattenflaskorna, drack en kopp finfint kaffe, tryckte några kakor och skrattade tillsammans med några medcyklister. Tillsammans med Ena och tjejerna från Stockholm insåg vi att det var lite långt att köra ner till Komosse och precis som min plan från början var (eftersom 16 mil kändes långt) så skulle vi gena ner till Taberg och totalt få ihop 10 backar. Men vi var också rätt trötta efter 7 backar och för min del fick det gärna vara över.. Inte så att jag var helt död men jag kände mig nöjd.

Vi låg i bra tempo in mot Jönköping och med tid kvar men med lite trötta ben så bestämde vi oss för att cyklingen fick vara över för idag. Vi tog Vattenledningsparken som den sista stämpeln och åkte sen ner till kalaset på Spira.
Där bjöds det på hamburgebuffe och prisutdelning och skitsnack om dagen.

Jag älskar enkelheten i det här evenemanget. Där det går att cykla sig riktigt trött men samtidigt, med en avslappnad inställning, går det att bara chilla och få en bra dag i sadeln med likasinnade. Ett stämpelkort och ett gäng likasinnade gjorde denna lördag alldeles strålande!
rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills

Måndagsrunda 200

Igår firade La lepre stanca Måndagsrundan nr 200! Helt galet antal måndagsrundor egentligen. Jag har varit med sen nummer 60. Jag hade köpt cykel ett par veckor innan och Calle twitterövertalade mig till att komma på en runda. Men jag ville cykla lite själv först och tänkte att nästa jämna tiotal så skulle jag delta. Det råkade bli nummer 60 och jag tror att jag och Marcus plus någon mer körde en Bratteborgare.

Sen dess har det hänt massor. Nybörjarkurser, läger, ett SM och ett EM och också en tjejklunga. I medlemsantal har det nästan exploderat såpass att vi till i år valde att flytta våran samlingspunkt för att inte vara i vägen för trafiken. Det är ett roligt tåg att vara med på, det är alltid glada miner i klungan. Och nästan alltid solsken på våra måndagar!

Igår var som sagt måndagsrunda nr 200 och vi firade det med ett gäng backar i Tabergsdalen. Taberg, Barnarpsbacken, Åsa gård och Sandseryd såg sig besegrade av våra tramptag och våra glada miner.

Efteråt tog vi en After Bike på Bishops och snackade skit i kvällsolen. Tillsammans planerade vi sommarens rundor, det finns mycket skoj att se fram emot.

Japp, jag dopade mig med godis två gånger igår… så kan det gå när man kör säsongens första backar och årets första ”intervaller” på cykeln. Det var trötta ben som slet sig uppför backarna men jag påminde mig själv om att jag faktiskt sprungit trail dagen innan. Då är det okej med lite extraw godisdopning.
la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda

La lepre stanca 2.0

Igårkväll lanserades La lepre stancas nya webb, vårt hem och klubbstuga. Det är snyggt som attans och med en rad nya funktioner! Jag har hört om processen längs vägen och var mer än spänd när jag surfade in igår. 
laleprestanca

Några saker som blir enklare och smidigare med nya webben:

Att bli en Stancanista är ett begrepp vi inför i och med den nya webben. Det är för dig som vill tillhöra gemenskapen men kanske inte bli medlem (trots medlemskapets fina fördelar). I och med att du blir en Stancanista får du ett ”visitkort” på webben så att vi enklare kan hitta varandra och du får möjlighet att lägga upp rundor.

För att lägga upp rundor är hemsidans stora fördel nummer två. Det blir så mycket enklare! Långt borta är inlogg och wordpress och knepigheter. Nu blir det både enklare att lägga upp och att hitta rundor för alla efter olika fart-kategorier.
Så jag började med att lägga upp Rapha womens 100 igår, ett finfint event mitt i sommaren för Ragazze-tjejerna.

Klubbstuga 2.0, utan TC och bastu men med en god potential för gött häng och kaffe. Stor like på det!

Ragazze cyklar till Kivarps

Idag var det dags för andra helgträffen för La lepre stanca Ragazze. Förra gången körde vi ju lite intro och mek. Men nu skulle vi cykla, och allra bäst helgcyklar man ju till ett fik. Jag hade ritat ut en rutt till Kivarps och det verkade som att vi valde rätt sida av Vättern idag. De verkar ha haft det snöigare och kallare på andra håll.

Vi möttes uppe vid Lerhagens förskola. Det var lite kyligt och lite nervöst i luften. Och så hade vi ju alla sett bilder på snö via de sociala medierna på morgonen. Skulle vi mötas av det samma?
Vi rullade iallafall iväg över Lalleryd och Skirebo. Spänningarna släppte och tjejerna blev mer och mer pratglada.

Vi korsade Risbrodammen, cashade in en punktering som lagades snabbt och snyggt och därefter kom solen. Efterlängtade solen. Den följde med oss hela vägen fram till Kivarps. Vi klev in på Gårdsmejeriet för en efterlängtad fikapaus och tog självklart påtår på kaffet. Det pratades om både cykelbyxor, mtb-träningar och sjukgymnaster vid borden.

Eftersom att jag hade en tid att passa såg jag till att vi rullade hemåt så småningom. Hemvägen blev riktigt behaglig med solsken och medvind. Förutom sista biten upp till Björnebergs herrågrd igen, då kom det där omtalade snöfallet. Vi klarades oss lindrigt och rullade in på parkeringen lika glada som vanligt.

Det här är ett så himla roligt projekt att få göra ihop med Elin. Vi får så mycket positiv feedback vilket gör det hela tusen gånger enklare. Nästa gång är det yoga som helgträff och så kör vi Rapha womens 100 som sommarcykling. Men vad vi ska hitta på till hösten står fortfarande oskrivet. Vi vet bara att vi gärna vill driva detta vidare. Vi har några idéer och vi fick lite fler tips idag men om du har någon mer idé på aktivitet, föreläsning eller liknande så tveka inte att haffa tag i någon av oss och berätta. la lepre stanca ragazze

risbrodammen

la lepre stanca ragazze

kivarps gårdsrosteri

la lepre stanca ragazze

la lepre stanca ragazze

Måndagsrundan #188

Strålande sol. Lite kylig vind. Jag och Elin styrde vår grupp åt Habo till och fick en överdos motljus. Motljus känns som solenergi rakt in på kontot, helt perfekt.

Vi höll ihop gruppen med hjälp av god kommunikation i klungan och många skratt. Precis så som en klunga ska hanteras. Ingen hamnade ensam på efterkälke och alla väntade in varandra. Fart efter kamrat helt enkelt, inte så svårt egentligen.

Det var dessutom extra kul att se många av tjejerna från förra vecka som igår var med i klungan. Heja er!
måndagsrundan

måndagsrundan

måndagsrundan

Måndagsrundan- säsongstarten

Måndagar på vår, sommar och höst betyder måndagsrundan. Varje måndag kl 18.00 utgår en cykelrunda för alla uppe ifrån Mariebo (i år lite längre upp på Åsenvägen än tidigare år).

Igår var det iallafall premiär och så också för vårt Ragazze-gäng. Det blev ett stort gäng som samlades, alla kittade till tårna för årets första runda ihop. Jag räknade det lite snabbt till 37 cyklister innan jag skickade iväg det första gänget. Och av dessa var 11 tjejer där. Skoj! Några ansikten från söndagens träff och några nya.

Vi i Ragazze började cykla lugnt och försiktigt ut mot Sandseryd. Några i klungan var helt nya på det här med klungcykling så vi tog the basics längs vägen. Fokus på att göra snygga byten i klungan och på att hålla igång kommunikationen. Jag och Elin höll ihop gänget och såg hela tiden till att alla hade det bra. Och det verkade som att de hade det så himla bra, de flesta cyklade med ett stort leende på läpparna! Vi körde en bit ut mot Karlshult innan vi vände hemåt igen.

En punktering hann vi med också. Så klart. Så var den premiären gjord också. Vi löste det fint tillsammans och rullade sen tillbaka till Mariebo innan vi sa hej då till varandra.
ragazze#1

ragazze#1-3

Nästa gång vi kör Ragazze är måndagen den 18 april. Men redan nästa måndag är det ju Måndagsrunda igen, då med möjlighet att cykla lite ”enklare” tillsammans med SubUrban.

Kickoff för Ragazze

För ett tag sen berättade jag om La lepre stancas tjejsatsning Ragazze, en möjlighet för oss tjejer att lära känna varandra och cykla mera i klungan.

Idag drog vi igång med en kickoff. En uppstart med teori, bra tips och mek. Sånt som är bra att veta helt enkelt. Jag hade kopierat mycket av det som jag och Calle berättade på nybörjarkursen förra året men upplevde ändå att atomsfären blev lite lättare under vår träff idag. Kanske kan det bero på att vi var lite färre i lokalen eller för att det är lättare att ställa de där ”dumma frågorna” oss tjejer emellan. Allt det där som man kanske tror att det förväntas att man ska hålla koll på men som man inte vågar fråga.
Vi pratade, frågade och skrattade. Vi drack kaffe och pratade lite till. Och så avslutade vi med en lång del om cykeln, om mek och om tips från Matthias för att hålla ordning på grejerna. Jag log stort när tjejerna flyttade närmare för att se och ställde kluriga frågor för att förstå hur det fungerade.
Jo det drog ut lite på tiden, kickoffen blev lite längre än vad vi hade tänkt. Men det blir ju lätt så när man har så himla trevligt.

Imorgon måndag fortsätter vi med lite cykling. Vi samlas på samma plats som Måndagsrundan (lite längre upp på Mariebo i år) och därefter får väder, vind och gruppen bestämma hur länge och långt vi kör. Men alla ska med! Det och att alla avslutar kvällen med ett leende på läpparna är det viktigaste imorgon.
ragazze

ragazze

La lepre stanca ragazze

  Igår lanserade Elin och jag något som har legat i startgroparna ett tag. Vi tror att det ska få fler tjejer att våga cykla klunga men också att låta oss cykeltjejer göra saker tillsammans. Det är roligt och spännande att få dra igång La lepre stanca Ragazze.

För er som inte vet är La lepre stanca min cykelklubb. En klubb som har betytt väldigt mycket för mig och som alltid låter mig pröva och utvecklas. Ragazze är italienska för flicka tjej och blir således vår tjejsatsning. 

Under våren kommer vi cykla, lära oss om cyklar, prata cykel, fika och yoga. Tillsammans ska vi lära oss mer men också bli mer sammansvetsade och ta plats i cykelklungan. 

Det är lite läskigt, lite pirrigt men framförallt väldigt inspirerande att dra igång sånt här. Tillsammans har vi en vår att se fram emot.    

  

Jag har cyklat!

Det visade sig vara bra att ha skrivit en lista över saker man vill göra för helt plötsligt hörde Henrik av sig och frågade om vi skulle köra semmeldistans till helgen. Och det är klart jag var på det!

Jag började lite nervöst att plocka här hemma på lördagkvällen, hur var det nu man gjorde? Vad ska med? Kläder? Väl på söndagsmorgonen sprang jag runt som en yr höna och letade däckavtagare, vattenflaskor och vantar. Att det alltid ska vara så svårt att hitta allt…

Vi blev ett fint gäng som möttes vid Södergrillen/Brooklyn burger. Jag, Henrik, Tobbe, Stefan och Anders rullade ut från stan i lugnt tempo. Vi siktade på en Sävdaborunda och körde över Stavåkra och Åsasjön ut. Att sitta på cykeln igen var underbart!

Jag kände mig oväntat pigg hela vägen. Jag var lite orolig för att jag skulle känna av skallen eller att all ork skulle vara borta men det kändes bra hela vägen. Grabbarna styrde tempot med fingertoppskänsla och behövde bara kasta ett öga över axeln för att se om det gick för fort eller lagom. Sånt är jag så otroligt tacksam över!

Självklart stannade vi för att äta den där semlan också. Efter 2 h cykling svängde vi in på Rosetten i Taberg (som enligt mig har stadens bästa semlor) och snackade lite strunt över en kopp kaffe.
Sen rullade vi i medvinden hemåt till Jönköping igen!
semmeldistans-2

semmeldistans-4

semmeldistans-6