Att utnyttja ett träningstillfälle

Jag gillar när träningen går att integrerar med livet. Små enkla knep som gör att träningen blir av i farten. Som morgonträning på väg till jobbet eller att ta cykeln hem från släktmiddagen. Det är lite bittert att jag inte får in morgonträning i mitt liv men det skulle innebära så vansinnigt tidiga morgnar att det knappt är värt det. Det får bli en lovlyx!

Men när Nicke H berättade om att han ibland körde ett pass på vägen hem från jobbet tändes en gnista i huvudet. Då skulle ju träningen kunna integreras med cykelpendlingen sådär som jag vill att det ska vara! Så igår packade jag fram träningskläderna och la i en ryggsäck och pendlade som vanligt till jobbet. Efter avslutad dag full med skratt, omtanke och dinosaurier bytte jag om, stoppade jobbkläderna i ryggsäcken och cyklade mot Klevaliden. Tre vändor upp gav 40 minuter. Tillsammans med lite tempocyklande hemåt fick jag ihop lite mer än en timme. Jag hann ta en snabb dusch innan middagen skulle fixas och kunde ägna kvällen åt andra aktiviteter. Perfekt ju!

  

Rapha 12 hills

Solen stod högt på himlen när vi samlades vid Cykelköket för inskrivning till dagens äventyr, Rapha 12 hills. Tolv av Jönköpings backar skulle besegras, en total sträcka om en sisådär 15 mil ihop med valfri lagkamrat och ett stämpelkort. Jag hade valt att utmana Susanne och såg fram emot en bra dag i sadeln. För min del spelade det ingen roll om vi gjorde två, sju eller alla tolv backar eftersom jag har varit så trött senaste tiden. Men jag ville gärna ha en dos sol, skratt och lite fika på vägen.

Efter inskrivning blev det lite mingel och lite info innan det blev dags att klicka i. Det var så himla roligt att se alla par cykla åt olika håll. Backarna behövdes inte tas i någon speciell ordning utan du var själv fri att välja väg. Jag är evigt tacksam till Calle som gick igenom kartan med mig. Som ni säkert vet är lokalsinne inte min starka sida men dagen till ära hade jag stenkoll.

rapha 12 hills

Vi cyklade utåt Tabergsdalen för att bestiga Sandseryd, Åsagård, Tabergstopp och Georgslid. Vi pratade på mellan backarna för att sen hitta vårt eget tempo uppför. Suss som i vanliga fall cyklar på platta Visingsö fick en rejäl utmaning dagen till ära. ”Finns det såhär branta backar?”. Hon kämpade på i gott mod och det var härligt att se någon cykla så prestationslöst som hon gör. Jag försökte hela tiden peppa med hur nästa klättring skulle se ut och hur lång den var.

rapha 12 hills Vi vände österut för att ta oss över Ryttarns mosse ner mot Huskvarna. Nu skulle vi ta Södra och Norra klevaliden. Jag har ju kört Norra tidigare och jobbar precis jämte södra så jag vet att det är ordentliga backar. Vi pinnade på bra uppför Södra och jag belönade mig med en glass och Suss med en cola uppe på toppen. Sen rullade vi ner Ådalsvägen och tog oss an Norra klevaliden.

Vi bestämde oss ganska tidigt för att göra nio backar. Det kändes alldeles lagom för vår del. Så efter lite fika på gårdsrosteriet tog vi Hillinge och vände hemåt via Kaxholmsbacken. Vi var tillbaka på Cykelkökets god tid för en bra after bike på cykelköket.
rapha 12 hills

cykelköket

Så himla trevligt och prestationslöst event! Alla var glada och nöjda och jag fick en toppendag tillsammans med Suss. En såndär dag när allting stämde fint och som jag kommer kunna leva på länge.

Veckan efter Cykelvasan

Den här veckan innebär alltid nystart för mig. Nytt läsår, i år också nya elever och en ny kalender att fylla. Jag jobbar fortfarande med papperskalender, nu med tomma sidor men snart fyllda av anteckningar, post-itlappar och notiser. Jag gillar känslan av att kunna fylla en kalender med händelser, planer och minnen.

Den här veckan blir lugn, det har jag lovat nära och kära. Idag lämnade jag  bort lite provrör med blod för att se vad som är fel och resten av veckan ska handla om återhämtning.

Jag hoppas kunna cykla lite lugnt imorgon eller onsdag för att bli av med lite post-Vasaben. Kanske gör jag ett besök på La leprelitos eller så provar jag några backar.
Till helgen har jag bjudit in min stora inspirationskälla Susanne Dalsätt till äventyr. Hon brukar utmana mig på konstiga grejer som 3000 meter sim eller det här och den här gången var det min tur att utmana henne på backar i Jönköping. På lördag ska vi försöka pricka av så många av backarna i Rapha 12 hills som möjligt. Men mest ska vi fokusera på upplevelsen, att få en bra dag i sadeln och skratta mycket. Typiskt bra teamanda!
klevaliden
Klevaliden som avslutning under La gara 2013.
Foto: Christer Hedberg.

Kleva

Jag hade en sur dag igår, när allt kändes fel och obekvämt. Jag var trött och arg och mest jobbig mot alla i min närvaro. Vissa dagar är bara såna och det går över. Jag ville träna med drog ut på det. Hängde länge hos öster cykel, en liten sväng i soffan och sen googlade jag backar i närheten. Jag ville ha brant. Efter ett snabbt ombyte tog jag medvinden till Huskvarna och Klevaliden. 

Klevaliden är brant, precis vad jag eftersökte och precis det jag är dålig på. Första omgången kändes tung, andningen låg högt i bröstkorgen, benen var sega och backen kändes oövervinnerlig. Panik! Hur dum får man vara? Jag kommer aldrig klara etape du tour! Av någon anledning cyklade jag ner och sen upp igen. Andra gången kändes bättre, fortfarande jobbig men bättre känsla. Jag tog backen en gång till och kände mig lugnare, mer tillfreds med tillvaron. 

Träning som terapi? Jag cyklade hem med mindre aggressioner än vad jag cyklade dit i alla fall. Endorfiner kanske är lösningen på alla världsproblem?