Cycling Jönköping

Heja skoj initiativ som driver Cykelköping framåt! Igår lanserades äntligen Cycling Jönköping. Det är Calle och Tobbe som har sidoprojekt modell roligt! Jag har fått lite glimtar av sidan innan och framförallt har jag bidragit med bildmaterial vilket är jätteroligt.

Cycling Jönköping ska ge digital information till turister, cyklister och andra intresserade om Jönköping som cykelstad. Sidan är matnyttig med tips på rundor (älskar bland annat Populära 5-milare), flera cykliga events och dessutom ska det gå att boka både hyrcykel och guide till ditt nästa besök i Jönköping.
_MG_9382Bilden är från Calles och min fotorunda och är numera header åt Cycling Jönköping. Kul som sagt!

En bättre födelsedagsöverraskning

Igår fyllde jag 30 år och tjoho vilken bra dag jag fick! Eller jag har haft ett bra firande tre helger i rad men gårdagens födelsedagsöverraskning gav glädjeskutt rakt in i hjärtat.

Jag har länge vetat att min bästa kompis Elin skulle komma på min födelsedag och att jag skulle vara klar kl 10. Mer detaljer än så fick jag inte oavsett hur mycket jag försökte luska (och tro mig, jag försökte alla knep!).
När jag väcktes av mamma, Peter och Stefan på lördagsmorgonen med skönsång och paket så låg också en av mina cykeltröjor där. Stefan berättade lite finurligt att jag skulle ha den sen. Jag förstod inte så mycket men insåg att jag hade druckit ett glas bubbel för mycket vid födelsedagsmiddagen dagen innan. När Stefan också hälsade från Calle så trillade poletten ner.

Stefan och Calle hade nämligen luskat ihop att jag skulle få köra La gara, La lepre stancas klubbmästerskap. Jag har varit lite bitter över att det i år sammanföll på min födelsedag för det brukar vara himla skojig tillställning. Men med hjälp av deras finurligheter så kördes jag ut till fikapunkten och kunde hoppa in i världens goaste klunga med Elin och kompani.

Jag fick njuta av finfina vägar, gott samarbete och en såndär strålande höstdag som bara september kan bjuda på. Vilken födelsedag liksom att få cykla med ett glatt gäng trots att jag trodde att jag inte alls skulle få cykla La gara i år!

Och överraskningarna var inte riktigt slut där. Efter att både jag och Elin somnat på soffan (tydligen ansträngande att vara cykelsupporter) så lurade de runt mig över halva staden för vätskepauser och biljetthämtningar innan vi slutligen hamnade på La gara-banketten. Vilken goingar som gick på cykelevent bara för min skull för att de visste att jag egentligen inte ville missa det! En bättre överraskning helt enkelt!
lagara2016 lagara2016-4 lagara2016-5 lagara2016-8 lagara2016-9

Huskvarna Mountain och Hallbyrundan

Den här helgen har jag varit förkyld. Sådär dödligt. Ont i bihålorna och allmänt hängig (läs sur om du frågar min sambo). Då passar det bra med små utflykter. Perfekt när Cykelköping bjuder på två tävlingar på hemmaplan.

I lördags begav sig Malin och jag till IKHP. Det var strålande sol och vi käkade god kycklingwok i gräset samtidigt som vi hejade på lite människor vi kände. Sen begav vi oss ut i naturen, mot Strutsabacken, för att få lite av den där vidunderliga EM-utsikten. Mitt i backen träffade vi Elna och passade på att byta några ord samtidigt som vi hejade på cyklisterna som slet sig uppför. Tufft, varmt och torrt var utlåtandet av banan. Jag var inte särskilt avis men blev allt lite cykelsugen.
huskvarna mountain huskvarna mountainPå söndagsmorgonen lurade jag med mig Stefan ut till Hallby. Jag fyllde min Klean Kanteen med kaffe och stoppade i kameraväskan. Jag hade nämligen lovat att heja på Linnea. Om lördagen bjöd på sol och torrt så var söndagen dess motsats. Det duggregnade och var kyligt och jag hoppades att kaffet skulle göra susen. Har man lovat att vara cykelpublik så har man! Jag sprang runt med kamera och paraply en stund och sen mutade jag Stefan med bulle. Vi såg två klasser (sport och 10-12) innan vi åkte hemåt igen för att låta mina bihålor sova en stund på soffan. hallbykollage hallbyrundan

Kul med två hemmatävlingar och kul att få springa runt lite med kameran. Vad har du hittat på i helgen?

Måndagsrunda 200

Igår firade La lepre stanca Måndagsrundan nr 200! Helt galet antal måndagsrundor egentligen. Jag har varit med sen nummer 60. Jag hade köpt cykel ett par veckor innan och Calle twitterövertalade mig till att komma på en runda. Men jag ville cykla lite själv först och tänkte att nästa jämna tiotal så skulle jag delta. Det råkade bli nummer 60 och jag tror att jag och Marcus plus någon mer körde en Bratteborgare.

Sen dess har det hänt massor. Nybörjarkurser, läger, ett SM och ett EM och också en tjejklunga. I medlemsantal har det nästan exploderat såpass att vi till i år valde att flytta våran samlingspunkt för att inte vara i vägen för trafiken. Det är ett roligt tåg att vara med på, det är alltid glada miner i klungan. Och nästan alltid solsken på våra måndagar!

Igår var som sagt måndagsrunda nr 200 och vi firade det med ett gäng backar i Tabergsdalen. Taberg, Barnarpsbacken, Åsa gård och Sandseryd såg sig besegrade av våra tramptag och våra glada miner.

Efteråt tog vi en After Bike på Bishops och snackade skit i kvällsolen. Tillsammans planerade vi sommarens rundor, det finns mycket skoj att se fram emot.

Japp, jag dopade mig med godis två gånger igår… så kan det gå när man kör säsongens första backar och årets första ”intervaller” på cykeln. Det var trötta ben som slet sig uppför backarna men jag påminde mig själv om att jag faktiskt sprungit trail dagen innan. Då är det okej med lite extraw godisdopning.
la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda la lepre stanca måndagsrunda

Lite grus har aldrig skadat någon

Vi satt där vid frukostbordet. Jag iklädd cykelkläder och han arbetskläder. Jag hade ett mål om att cykla en omväg till torpet för att där få ta bilen och åka på kalas. Jag spanade på rundor söder ut, Taberg kanske.
”Tror du att det är asfalterat på den här vägen?” säger jag och pekar på Eniro och en väg söder om Sjöhult. ”Ja då, då kan du köra hela vägen runt sjön” svarar han. Jag spanar lite mer på kartan och klickar sen i pedalerna.

Det var motvindsinferno att cykla söderöver. Och jag kunde inte alls hålla de negativa tankarna borta. Jag har haft lite svårt med att hitta cykellyckan på sistone och igår var det kaos. Stundtals ville jag sälja cykeln och bara ringa efter skjuts. Men när halva rundan (trodde jag) var passerad så lättade det.
Sjöhult

Jag svängde mot Sjöhult i Taberg och cyklade slingriga, tomma landsvägar framåt. Istället för att ta asfalten åt höger i Sjöhult så tog jag grusvägen rakt fram. Grusväg är ju skoj! Och genast släppte alla negativa tankar och den där prestationsångesten som legat som ett lock tidigare. För att cykla grus är lite som att springa trail, lägre tempo och inte så himla mycket rätt och fel.

Jag muttrade lite när jag nådde sprängstenen men tänkte att om cykeln har klarat kullersten så ska vi väl klara lite sprängsten. Och det är klart vi gjorde. Sen funderade jag lite på om det skulle bli någon asfalt någon gång… Men ingen asfalt i sikte utan snarare såndär sandig skogsväg som det finns gott om här nere. Jag trampade vidare. Lätt växel och hög kadens. Fruktansvärt vackert runt omkring mig. Men också ganska jobbigt. Ibland stannade jag för att kolla kartan i Eniro. Jag cyklade genom blöt sand, frusen sand och lera så att det skvätte. Stundtals med ett leende på läpparna och ibland lite bitter över att jag hade lyssnat på sambon där vid frukostbordet. Efter en stund dopade jag mig med en twix och bar cykeln förbi lite mer lera. grusväg

eniro kartor

När jag nådde Hyltene har jag nog aldrig varit så glad över lite asfalt. Att det dessutom var asfalt i medvind skadade ingenstans. Lite grus har aldrig skadat någon men mycket grusväg ger lätt trötta ben. Och så kanske jag borde ta tag i det där med att köpa mig en GPS till cykeln….

Landsvägspremiär

I helgen var mina sociala medier helt fulla av folk som gjorde landsvägspremiär, cykelpremiär och skogspremiär. Premiär hit och premiär dit  tänkte jag och gjorde glasspremiär istället. Men visst sög det i cykeltarmen, särskilt när vårvädret visade sig från sin bästa sida.

Så igår gjorde jag slag i saken. Jag laddade redan på morgonen med cykeltvätt och ny olja på kedjan. Efter mina läkarbesök gjorde jag slag i saken och bytte om. Jag höll på att göra rookiemisstag som att inte pumpa däcken innan jag gav mig iväg och självklart glömde jag vattenflaska, men den klarade jag mig fint utan.

Att rulla landsvägshojen var lika fint som jag minns det, lättrullat och snabb känsla. Lagom till jag hade passerat Huskvarna på väg upp mot Vista kulle så gick solen i moln. Så fin ”solskenspremiär” fick jag. Men jag spanade vårtecken längs sidorna av vägen och fascinerades hur fint det är Landsjön runt i motsatt riktning och att det är kul att cykla motsatt varv mot det jag brukar cykla.

2 h senare nådde jag hemmet, lite kylslagen men ändå nöjd över att få cykla lite landsväg igen. Tyvärr fick jag inte den där wow-cykelkänslan som jag har letat efter senaste tiden. Men den kanske kommer senare.
Nu ska jag fixa iordning Mr Flash också så kanske vi kan göra skogspremiär till helgen. landsjön runt

landsjön runt

landsjön runtFlytta på dig moln, jag ville ju ha sol!!! 

Rapha womens 86

Idag var det dags för det världsomfattande eventet Rapha womens 100. Jönköping med Lena i spetsen kör för tredje året i rad och de två tidigare omgångarna har bjudit på solsken. Så var det inte idag…

Jag var överoptimistisk (”det har ju regnat hela natten, nu kan det väl inte komma mera regn?!”) och tog ingen regnjacka eller handskar… Det började regna redan när vi stod på hotellplan. Lite sommarregn har väl ingen dött av! Redan ute i Gräshagen var vi alla genomblöta men det var bara glada miner i klungan. Vi körde via Taberg-Sjöhult ner till Byarum för fika. Byarums hembygdsgård bjöd på finfika och vi försökte värma oss med kaffe och kakor.

Påväg hem via Lovsjö-Konungsö bestämde vi oss för att korta ner dagens etapp. Dels hade tiden runnit iväg och det var kallt. Sådär kallt så att tårna försvunnit likt vinterdistansen, bara att vi fortfarande är mitt i juli. Hemma vid dörren hade jag 86 kilometer och kan med dagens väder säga att det fick räcka. Lagom är bäst!
rapha womens 100
rapha womens 100 Jönköping
Tack för idag tjejer, trots det dåliga vädret spred ni bara glädje!

3 h frozen trails

Idag har jag cyklat igen! Efter flera veckors uppehåll och utebliven lust rullade jag idag ut mr Flash för att köra skog med grabbarna. Det började lite tungt för att avslutas med en go känsla.

Vi letade oss upp via Vattenledningsparken, banvallen och Hassanfall ut på Kallebäcksleden. Thomas som kan ungefär varenda stig i hela området guidade oss på vackra stigar och inte så himla mycket asfalt. Vi tog oss an Bengans backe vilket visade sig vara super för mitt cykelsjälvförtroende. Vi cyklade via Åsasjön ner till Norrahammar på jättekul utförslöpa, svängde in på en trädgård, upp för en jävligt brant backe och sen förbi en sjö. Vi cyklade hårda frysta stigar. Snabba stigar. Nya stigar och stigar jag hade cyklat på innan. Stundtals njöt jag över att sitta på cykeln igen. Andra stunder svor jag åt förlorad form och sega ben men det är ju lätt att åtgärda.
3 h senare styrde jag in cykeln i garaget och tvättade av den. Nöjd, trött och med mer cykelsug!IMG_2010.JPGIMG_1998.JPGIMG_2004.JPG

Att utnyttja en eftermiddag

Idag hade jag ett par timmar att slå ihjäl mellan jobb och tillbaka till jobbet. 2,5 h där jag skulle kunnat åkt hem och latat mig. Istället packade jag bilen full av träningsgrejer i morse. Jag hade nämligen bokat cykeldejt med Therese.

Slutade jobba, bytte om och cyklade för att möta Therese. Vi tog en tur runt Landsjön i strålande sol och säkert 25 grader septembersol. Vi blandade struntprat med allvar och lite skratt.
Vi cyklade upp mot Lyckås för en #septemberbrevet2014-kontroll och sen rullade vi hemåt igen. Eller hemåt och hemåt, jag rullade till Friskis för att duscha och sen tillbaka till jobbet.
Det gäller att välja sina tillfällen, idag lyckades jag till 100% med ett perfekt pass när tillfälle bjöds.
20140903-212325-77005778.jpg
20140903-212324-77004769.jpg

#bikelife

Det finns cykeldagar när det går trögt, när det är mjölksyra, när det regnar eller är allmänt tråkigt. Och så finns det cykeldagar som idag: solen lyser, sällskapet är trevlig och rundan är helt perfekt.

Erik var hemma hos mig på eftermiddagen, vi tog en fika och pratade ikapp. Framför allt så pratade vi träningsplanering inför vintern. Det är skönt att ha honom att bolla med, och skönt att vi tänker så lika.
Sen rullade vi ut cyklarna och mötte upp Ted och Therese. Vi hade bestämt en lugn snickesnack runda runt Landsjön. Vi roterade lite på 4 och pratade om allt ifrån Strava och vinterträning till Ironman. Sen rullade vi hemåt igen, glada och nöjda och med ytterligare ett soligt cykelminne i bagaget.
20140827-201713-73033867.jpg