Hovs hallar

Härromdagen besökte vi Hov hallar längst ut på Bjäre halvön. En helt lagom utflykt för ett lördagstrött sällskap. Hovs hallar är mäktigt, där havet från Kattegatt slår in över klipporna och formationerna ser ut som något taget ur Game of Thrones.

För våra minsta ben var det lite knepig promenad nerför medan de större benen hoppade glatt längst ut på klipporna. Det kändes som att barnen också förstod storheten och stod still där en stund och blickade ut över havet. Att hoppa mellan stenarna var skoj, en balansakt som även för mig krävde lite tungan rätt i munnen.

Sedan letade vi fina stenar på klapperstensfälten och efter björn i grottorna som finns vid klipporna. Ja för det är så man gör när man får låna några barn. Allting blir ett äventyr större än det var tänkt från början. För mig som vuxen så var Hovs hallar en upplevelse men jag funderade lika mycket på vart skylten ”Skåneleden” skulle ta mig.

När jag nu efteråt läst på lite mer så finns det en vandringsled runt hela stället på ungefär 3 km. Det kanske kan vara en lagom promenad till nästa gång. Nu nöjde vi oss med att gå ner och spana och uppleva stället. Men självklart finns det mer att uppleva tills nästa gång.

Efteråt åkte vi till Båstad för att äta glass. Och så hade vi fyllt en eftermiddag av midsommarhelgen med lite äventyr och lite gott. Hovs hallar
Hovs hallar
Hovs hallar
Hovs hallar
Hovs hallar
Hovs hallar

Båstad 1000 höjdmeter

Jag hade fått ett tips av Calle Bengtsson om en fin runda på Bjärehalvön som skulle ge mig 1000 höjdmeter. Jakten på höjdmeter fortsätter så det var bara att skriva ner vägbeskrivningen på papperslapp och ge sig av. 

Vädret var kvalmigt, varmt och fuktigt. Absolut ingen favorit. Dessutom blåste det motvind hela första halvan av rundan. Jag pinnade på uppför från Östra karup till Lya och övervägde att vända hem redan där. Nerför mot Båstad och sedan den lååånga backen uppför till Häljarp. Cyklingen var inte speciellt rolig, men stundtals otroligt vacker. Genom skog och öppna fält ner mot havet. Längs med vattnet till Kattvik och Hovs hallar var det motvind och segt och jag petade i mig två bitar Clifbar Shot block. Som winergummi fast i energiform. Hemåt blev livet lite roligare och framför allt lite mer överkomligt. Nu kände jag igen vägarna och backarna vilket var en fördel mentalt. 

Jag tog pavén i Östra karup igen och styrde med sega ben cykeln hemåt. Väl hemma tryckte jag fyra kanelknäcke med smör och ost samt en näve chips och dog på soffan. One of those days.        Sån här dagar, när ingenting känns bra, är jag otroligt imponerad av mitt pannben som gör vad som behövs. Det gick inte fort och det var inte alltid kul men jag gjorde det, och det får ibland räcka.