Effektiv backträning

Jag gillar inte att det blir mörkt så tidigt! Att få göra alla pass efter jobbet i mörker. Det är inte så att jag är mörkrädd men jag uppskattar träningspassen i dagsljus bättre.

Igår utnyttjades att jag slutade tidigare och jag gav mig ut för att cykla lite backträning. Jag har en backe som ligger relativt nära hemmet vilket gör att passen blir effektiva. Dit, upp och ner ett par gånger och sen hem. Det behöver inte alltid vara så komplicerat! Jag hann hem innan det var kolsvart ute.
Dessutom blev det kanske säsongens sista pass på landsvägscykeln. Om jag får önska så vill jag gärna cykla distans på den hojen i helgen men det får vädret bestämma.

backträning  backträning

Rapha 12 hills

Solen stod högt på himlen när vi samlades vid Cykelköket för inskrivning till dagens äventyr, Rapha 12 hills. Tolv av Jönköpings backar skulle besegras, en total sträcka om en sisådär 15 mil ihop med valfri lagkamrat och ett stämpelkort. Jag hade valt att utmana Susanne och såg fram emot en bra dag i sadeln. För min del spelade det ingen roll om vi gjorde två, sju eller alla tolv backar eftersom jag har varit så trött senaste tiden. Men jag ville gärna ha en dos sol, skratt och lite fika på vägen.

Efter inskrivning blev det lite mingel och lite info innan det blev dags att klicka i. Det var så himla roligt att se alla par cykla åt olika håll. Backarna behövdes inte tas i någon speciell ordning utan du var själv fri att välja väg. Jag är evigt tacksam till Calle som gick igenom kartan med mig. Som ni säkert vet är lokalsinne inte min starka sida men dagen till ära hade jag stenkoll.

rapha 12 hills

Vi cyklade utåt Tabergsdalen för att bestiga Sandseryd, Åsagård, Tabergstopp och Georgslid. Vi pratade på mellan backarna för att sen hitta vårt eget tempo uppför. Suss som i vanliga fall cyklar på platta Visingsö fick en rejäl utmaning dagen till ära. ”Finns det såhär branta backar?”. Hon kämpade på i gott mod och det var härligt att se någon cykla så prestationslöst som hon gör. Jag försökte hela tiden peppa med hur nästa klättring skulle se ut och hur lång den var.

rapha 12 hills Vi vände österut för att ta oss över Ryttarns mosse ner mot Huskvarna. Nu skulle vi ta Södra och Norra klevaliden. Jag har ju kört Norra tidigare och jobbar precis jämte södra så jag vet att det är ordentliga backar. Vi pinnade på bra uppför Södra och jag belönade mig med en glass och Suss med en cola uppe på toppen. Sen rullade vi ner Ådalsvägen och tog oss an Norra klevaliden.

Vi bestämde oss ganska tidigt för att göra nio backar. Det kändes alldeles lagom för vår del. Så efter lite fika på gårdsrosteriet tog vi Hillinge och vände hemåt via Kaxholmsbacken. Vi var tillbaka på Cykelkökets god tid för en bra after bike på cykelköket.
rapha 12 hills

cykelköket

Så himla trevligt och prestationslöst event! Alla var glada och nöjda och jag fick en toppendag tillsammans med Suss. En såndär dag när allting stämde fint och som jag kommer kunna leva på länge.

Jag är redo!

Då var vi här… Dagen D är på söndag. Just nu sitter jag på Arlanda. Strax går flyget mot Geneve där Erik och Ingela hämtar upp mig. 

Inombords har det landat en känsla av ro. Från att ha varit stressad och känt mig obekväm inför backarna är jag nu redo. Jag har gjort bra förberedelser och har en stark kropp sålänge jag får trampa på i mitt tempo. Jag har dessutom ett starkt pannben som inte ger upp i första taget. 

Jag ska fota och äta mig runt de 14 milen. Med ett leende på läpparna ska jag önska alla meddeltagare Bon courage. Jag ska göra mitt allra bästa. Hur långt det räcker vet jag inte men det här är mer av en upplevelse än en tävling. Nu är jag redo för att trampa backar!

 

De sista backarna

Etape du tour närmar sig med stormsteg och det har den senaste tiden varit med blandade känslor jag tränat. Jag har känt mig stressad och svag. Till sist sa en god vän åt mig att tagga ner, att backar inte går att stressa fram. Jag tog en paus från det och åkte hem till Västervik utan cykel för att slippa ha träningsstress. Det var välbehövligt.

De där orden som jag fick tog jag med mig igår när jag trampade ut på SuperXet till Bankeryd för att trampa lite backar. Och självklart börjar jag första backen helt fel. Jag stressar in, vill känna mig stark och snabb men med motsatta konsekvenser. Andningen blir hög och flåsig och allt känns bara förjävligt jobbigt.
Men ju längre jag höll på ju bättre kändes det. Det går inte snabbt men så länge jag får hålla mitt eget tempo så går det. Jag körde totalt sju gånger uppför Tubbarp, Prinseryd och Labbarp innan jag kände mig färdig och avslutade turen med en brant backe på 20% nere i Trånghalla. Det var med bättre känsla jag återvände hemåt. IMG_0139

IMG_0120

Båstad 1000 höjdmeter

Jag hade fått ett tips av Calle Bengtsson om en fin runda på Bjärehalvön som skulle ge mig 1000 höjdmeter. Jakten på höjdmeter fortsätter så det var bara att skriva ner vägbeskrivningen på papperslapp och ge sig av. 

Vädret var kvalmigt, varmt och fuktigt. Absolut ingen favorit. Dessutom blåste det motvind hela första halvan av rundan. Jag pinnade på uppför från Östra karup till Lya och övervägde att vända hem redan där. Nerför mot Båstad och sedan den lååånga backen uppför till Häljarp. Cyklingen var inte speciellt rolig, men stundtals otroligt vacker. Genom skog och öppna fält ner mot havet. Längs med vattnet till Kattvik och Hovs hallar var det motvind och segt och jag petade i mig två bitar Clifbar Shot block. Som winergummi fast i energiform. Hemåt blev livet lite roligare och framför allt lite mer överkomligt. Nu kände jag igen vägarna och backarna vilket var en fördel mentalt. 

Jag tog pavén i Östra karup igen och styrde med sega ben cykeln hemåt. Väl hemma tryckte jag fyra kanelknäcke med smör och ost samt en näve chips och dog på soffan. One of those days.        Sån här dagar, när ingenting känns bra, är jag otroligt imponerad av mitt pannben som gör vad som behövs. Det gick inte fort och det var inte alltid kul men jag gjorde det, och det får ibland räcka.

En trio på Hallandsåsen

Hallandsåsen bjuder på många uppförsbackar och det ska jag försöka utnyttja under mina två veckor i Mellbystrand. Jag och Eskil körde upp till nivå 125 förra året så det fick bli första backen för kvällen. Väl där uppe så svängde jag runt lite på åsen, över fälten och jämte korna, och tog en lång härlig nerförslöpa ner till Båstad. 

Jag checkade av Italienska vägen och vände inåt centrum igen. Sista backen för kvällen fick bli den långs härliga nerförsbacken fast uppför. Den slingrade sig upp genom bokskog och över fälten. Benen trampade på uppför backen och jag njöt av belöningen på toppen, en vidunderlig utsikt ut över Laholmsbukten.   Jag svängde in på parkeringen samtidigt som grillen tändes, en vältajmad hemkomst efter 2 h på Hallandsåsen.  

Kleva

Jag hade en sur dag igår, när allt kändes fel och obekvämt. Jag var trött och arg och mest jobbig mot alla i min närvaro. Vissa dagar är bara såna och det går över. Jag ville träna med drog ut på det. Hängde länge hos öster cykel, en liten sväng i soffan och sen googlade jag backar i närheten. Jag ville ha brant. Efter ett snabbt ombyte tog jag medvinden till Huskvarna och Klevaliden. 

Klevaliden är brant, precis vad jag eftersökte och precis det jag är dålig på. Första omgången kändes tung, andningen låg högt i bröstkorgen, benen var sega och backen kändes oövervinnerlig. Panik! Hur dum får man vara? Jag kommer aldrig klara etape du tour! Av någon anledning cyklade jag ner och sen upp igen. Andra gången kändes bättre, fortfarande jobbig men bättre känsla. Jag tog backen en gång till och kände mig lugnare, mer tillfreds med tillvaron. 

Träning som terapi? Jag cyklade hem med mindre aggressioner än vad jag cyklade dit i alla fall. Endorfiner kanske är lösningen på alla världsproblem?  

Backe upp och backe ner

Jag borde cykla mer backar, massor mer uppför inför l’Étape du tour. Jag försöker lära mig att inte ha så bråttom uppför, att ligga på en lagom ansträningsgrad. Och framförallt vore det fint med lite starkare ben till sommarens äventyr.

Igår satte jag av mot Bankeryd igen. Det finns många fina backar där ute. Jag hade fått en fix idé om att köra över Tubbarp-Prinseryd 10 gånger, eller 5 gånger i varje backe. Hur svårt kan det vara?
Det var sega ben som började i första backen, helt till motsats från förra gången då allt kändes tiptop. Jag växlade ner, fokuserade på andningen och att inte hamna på rött. Ner och vända i Prinseryd och sen uppför igen. Det var segt, det var pollen men jag tuffade på. Backe upp och backe ner och sen om igen. Efter 5 backar tittade jag på klockan och insåg att min träningstid var slut. Hemma väntade jordgubbar och grädde och det ville jag ju inte missa. Jag körde sista backen upp på kvällens bästa tid och sen rullade jag hemåt stan igen. Den här gången blev det bara 6 gånger upp och ner men 10 är absolut ingen omöjlighet. Nästa veckan kanske?
IMG_3038.JPG
IMG_3035.JPG

Från opepp till backar

Igår kom jag hem helt mosig i huvudet efter en lång dag på jobbet. Det fanns en plan om backar men jag hamnade på soffan. Bara en liten stund resulterade i 45 minuter. Som en zoombie gick jag mot köket för att hitta något ätbart. 2 skedar jordnötssmör och en näve russin fick blir bra pre-bike. Jag slängde ett öga på cykeln och såg ett platt bakhjul. Jag satte mig igen och funderade på vad jag skulle göra. Byta slang, bara pumpa upp eller skita i att träna? Jag bytte om och bytte slang. 

Utanför huset möttes jag av perfekt kvällssol. Ljummen kväll mötte mina ben och jag styrde cykeln mot Bankeryd. Jag ville cykla 6 backar med lugnt rull däremellan. 

Med tanke på opeppen i början av kvällen så blev resultatet grymt. Jag kände mig stark i backarna och behöll kraften över varje krön. Det är en känsla jag vill behålla!   

   

En quattro av backar 

Insikten av att jag ska cykla i Alperna i sommar börjar göra sig påmind. Framför allt måste jag lära mig cykla backar. Backar för mig är lite som en grusig kedja, det går inte bra. Jag får ingen kraft uppför och bli stressad av klungan som seglar iväg med lätta tramptag. Jag fattar inte hur andra cyklar så snabbt uppför! Det är ju inte direkt så att jag är svag.

Inför etape du tour måste jag lära mig hitta min rytm och bara hitta ett flow uppför. Det kommer bli många backar för mig i vår, både lugnt, snabbt och tungt. 

Jag startade backutmaningen igår med en fyra  i Tabergsdalen. Sandseryd, Taberg, Flahult och Sandseryd igen. Fokus låg på att ta det lugnt och få med en bra känsla. Och det lyckades jag verkligen med! Det kan bero på den nya utväxlingen eller lite vind i ryggen uppför Sandseryd (vilket jag iofs fick emot mig i de andra backarna…) men det kändes så himla bra igår. Backarna kändes överkomliga och jag fick ingen back-panik. Det får bli en fortsättning på den här backutmaningen!  

Backar-Anna Jansson 0-1