Jag är med företag!!

Det är lite läskigt och lite spännande och på samma gång jätteskoj. Jag fick på årets sista dag (nåväl sista postdagen) papperna i brevlådan om att Skatteverket har godkänt mig för F-skatt!!

Det har varit en process det här. Först tvivel om ”inte ska väl jag” och ”tänk om de inte godkänner mig” (de är nämligen lite hårda mot fotografer…) och sen ”jo men kanske….”. Jag gjorde faktiskt ett par jobb innan jul som stärkte mitt självförtroende och fick mig att ta tag i det där pappersarbetet för att skicka in min ansökan. Och med posten i fredags kom alltså ett OK. Jag firade med lite fredagsbubbel och ser fram emot ett extra spännande 2017, ett år där jag alltså faktiskt kan göra lite fotojobb och få betalt för det. Min plan just nu är inte mer än att ha det som en rolig bisyssla men vi får se vart det hela leder och vad som händer.

De här bilderna nedan tog jag åt Susanne Dalsätt dagarna innan jul. Om det skulle vara så att du skulle behöva en fotograf och vill boka mig för ett jobb så tveka inte att höra av dig så diskuterar vi saken. _mg_7661-vinter-kopia_mg_7685

Tack 2016!

Tack 2016 för det här året! Ett år med tårar och trötthet. Men också ett år fyllt med fina stunder. Ett år som inte blev som jag hade tänkt mig. Men det har varit ett lärorikt år. Ett år där jag lyssnat mer på mig själv.  Ett år där jag har förstått vad och vilka som är viktiga för mig och vad jag ska lägga min energi på. 2016 var året där jag var sjukskriven och sen valde att gå min egen väg. Till något nytt. Som ett andrum för mig själv. Det är ett av de bästa beslut jag någonsin har tagit. Året 2016 hade ledordet ”from zero to hero” och det känns som att jag har klivit upp ur mörkret till en starkare version av mig själv.

Vi säger tack till 2016. Jag säger tack till mig själv, till vänner och familj som har betytt mycket, till alla som har stöttat mig och till samarbetspartners. Tack för att ni har varit med under det här året. Tack för ert stöd, ert tålamod och er kärlek. Nu spänner vi bågen mot 2017!

oktober anna-chp anna jansson jag-3kapaeryd-45

Årets julkort

Julafton i Småland bjöd på ett fantastiskt mjukt solsken och jag kunde inte stoppa mig från att springa ut och ta några juliga bilder innan gästerna kom.
Jag hoppas du har haft en underbar julhelg, med precis det innehållet och de personerna som du önskar. Själv hade min julhelg inte kunnat ha varit bättre.
_mg_7799

Årets julklappsinslagning

Jag älskar att slå in paket. Fina paket med omtanke och lite extra finess. Det är från min tid på Åhléns, då slog vi in många julklappar i julruschen. Och sen dess är julklappsinslagningen en helig stund för mig. 

I år blev julklapparna av lite modernare papper, i svart eller vitt med stänk på. Med svart hampasnöre eller med silvrigt presentband. 

Förra året gick mina paketinslagningar i brunt och grönt naturpapper med rött silkesband. Här kan du se bilder från förra årets inslagskväll

Ett år efter kraschen

I dagarna är det ett år sen jag cyklade omkull och kroppen drog rejält i handbromsen. Jag gick in i väggen. Det har varit ett omtumlande år, ett år med mängder av tårar och nya lärdomar. Jag trodde ju bara att jag skulle kunna vila lite och sen vara tillbaka som vanligt. Ju mer jag tänker på det så inser jag att jag inte är tillbaka än._mg_7447Men vi tar det från början… Jag cyklade omkull på Luciawåfflan förra året. I vanlig ordning tänkte jag äsch och gick till jobbet på måndagen. Jag var lite seg, hade en rejält öm handled men jobbet kallade ju. Så dumt egentligen. Under eftermiddagsplaneringen började jag må illa och det eskalerade.
På bussen hem var det en blandning mellan ”jag måste sova” och åksjuka. Jag stapplade in i lägenheten och somnade på direkten. 3,5 h senare väckte Stefan mig för att se om jag ens levde. Jag gick upp, drack en kopp misosoppa och somnade i 12 h till. Hjärnskakning trodde jag och sjukvårdsupplysningen. Jag sov och mådde illa och låg raklång resten av veckan.
På måndagen sjukskrev doktorn mig för hjärnskakning över jul och nyår. Ljud var jobbigt, ljus var jobbigt och jag hade huvudvärk from hell. Jag slutade räkna när jag hade käkat huvudvärkstabletter i 100 dagar i sträck. Men hjärnskakning borde bli bättre och jag blev inte bättre. Jag försökte jobba efter nyår men det slog bara bakut. Ny sjukskrivning och ännu mer hemma.

Det tog någonstans in i februari innan doktorn sa ”du kanske är utmattad?”. Något som jag kanske egentligen hade trott från början eftersom jag var väldigt stressad där innan kraschen. Någon som folk i min närhet hade påpekat men jag slagit bort med ”jag måste ju lyssna på vad doktorn säger”. När jag väl fick diagnosen utmattning så var det både lättande och rejält ångestfyllt. Varför jag? Varför skulle inte jag orka med? Jag kände mig som en sämre person. Jag kände mig i vägen och jag kände mig misslyckad. När jag inte ens kunde ta ett så enkelt beslut som vad jag skulle äta till middag… Jag grät floder och försökte vara stark. Men man är inte så kaxig den veckan doktorn ringer och säger att de vill göra en MR för att utesluta hjärntumör…
rp_24354958125_ebfe6f69ed_c.jpgJag fick hjälp av världens bästa arbetsterapeut som hjälpte mig att förstå varför just jag drabbades och hur jag kunde hantera det. Att min stresströskel var lägre på grund av saker jag har  varit med om tidigare. Att det nu gällde att göra saker som gav mig energi och försöka sålla  bort sånt som tog energi.

Jag såg till att vara ute mycket och att röra på mig. Som fysisk aktivitet på recept även om jag inte fick det på recept. Att träna utefter mina premisser och utan krav. Såhär ett år senare så kan jag se hur jag slet för att komma tillbaka till träningen. För jag ville vara en tränande personen även om kroppen kanske egentligen inte ville det. Den svarade med lång återhämtning och långsamma tider fast jag tyckte att ”det borde ju bli bättre”. Som om bättre träningsmässigt där och då skulle ha spelat någon roll.

Folk sa att det inte kommer bli som förr. Att jag inte kommer tillbaka till samma Anna. Jag skojade bort det med att jag bara skulle vila och sen visa dom. Folk sa att det skulle bli mitt livs resa och jag fattade noll. Jag var så naiv där och då. Jag är en annan Anna nu. Jag står starkare. Jag förstår mer, vet mer vad jag vill och kan känna när världen snurrar för fort runt omkring mig. Men jag är också stundtals mer osäker på mig själv och min förmåga, kan jag leverera och kommer jag orka. Min självkänsla nådde en bottennivå och långsamt samt med hjälp försöker jag kravla mig uppåt igen.img_9289I dagsläget är jag inte tillbaka hundra än. Varken kroppsligt eller mentalt. Men jag kan hantera det på ett bättre sätt. Jag försöker se det som att kroppen just nu klarar en heltid. I våras var min heltid 50% jobb och 50% annat såsom blogg och träning. Men nu pluggar jag på heltid med uppgifter och hemarbete som tar det mesta av min energinivå. Det är inte alls så att jag är överarbetad men det finns inte så mycket energi kvar till träning och sånt just nu.
Ibland gör det gör ont i mig när jag funderar på om jag har för evigt bränt min cykellust. Det som jag innan tyckt var så rolig och där jag haft mycket kompisar känns just nu som något jag undviker och får ångest över. Att vara i dålig form är inget jag skämtar bort, det gör inte underverk för hjärnspökena direkt. Kan jag hitta andra träningsformer utan krav och prestation? Zumban har varit ett sånt tillfälle under hösten.

Jag är däremot så himla nöjd med att jag tog ledigt ett år. Fotoskolan är min räddning och mitt lufthål. Där får jag bara bry mig om mig själv. Jag vaknar för min egen skull och presterar för min egen skull. Inga klasslistor, inga sjuka elever som måste ringas efter och inga andras tårar som måste torkas. Det är bara jag. Väldigt ego men väldigt välbehövligt.
rp_24732294466_b3eda32639_c.jpgNi är så många som jag vill tacka. Som har stått vid min sida under det här året. Som har hjälpt mig, peppat mig och förstått när jag behöver en kram. 1000 blommor till dig som fanns där för mig, för jag tror att du förstår när du ingår i ”my person” under de senaste 12 månaderna. Den största kramen och tacket är till mig själv, för allt jag har lärt mig och för att jag har lyssnat så mycket mer på mig själv nu. Jag kommer att komma ur det här starkare och bättre än den Anna jag var innan.

Tusan vad långt och sentimentalt. Du som läst enda hit förtjänar också en kram!

Luciawåfflan 2016

Tre år i rad har vi samlats på söndagen kring Lucia för att cykla utklädda för en god sak. Det är nämligen så att luciawåfflan alltid sammanfaller med Musikhjälpen så vi har låtit alt överskott gå dit. Och vem vill inte cykla lite utklädd?

I år samlades ett tretiotal cyklister, den ena mer kreativ än den andra. Vi såg grangrenar lindade längs ekrarna och ljusslingor längs ramarna. Det var tomtar och tomtenissar, lucior och en snögubbe. Det var små och stora cyklister samt nytt och gammalt folk. I vanlig ordning var stämningen lite extra avslappnad när maskeradoutfiten åkte på. Jag tog ett par lugna varv runt banan och skrattade åt när klänningen fastnade i sadeln.

Vid målgång stod Stefan och Scouterna med pepparkakor och glögg och kaffe åt alla. Ett extra trevligt tillslag efter att ha fått cykla lite. Att vi dessutom lyckades samla in nästan 3000 kr till Musikhjälpen och Radiohjälpen kändes ju bra hela vägen in i hjärtat!
15235713_622869217921726_2818044998464154838_o 15326202_622870297921618_7113045889464785184_o 15392947_622869561255025_689709741460525770_oFoto: Andreas Sandin. På wåffelcrossens facebooksida finns fler av hans bilder från söndagens spektakel. _mg_7280Foto: Anna Jansson 😉

Tomtemor tvättar sin cykel

Idag har vi kört Luciawåfflan. Det bjöds på skratt, glögg och galna utstyrslar. Jag var tomtemor i en söt liten röd velourklänning. Jag lovat att berätta mer om årets sista wåffelcross i veckan som kommer!

Efter racet var min cykel tvungen att tvättas. Eftersom vi jobbar med rörlig bild den här veckan så filmade jag tvätten och la upp på youtube. Kort men gott och säkert inte så många som tvättat sin cykel i tomteklänning.
Jag tvättar med Muc Off i en special-sprut-grej från Öster cykel. Spruta på, låt verka ett par minuter, gno lite med en tvättsvamp och skölj av. Jag har beskrivit mer detaljerat hur jag tvättar cykeln här.

Nystart på gymmet

Igår klev jag in på gymmet igen, efter ett långt upphåll från den mesta träningen. Det har bara blivit så. Det är annat som har tagit min tid och jag har låtit det vara så. Men det var skönt att gå tillbaka till gymmet igen.

Med försiktiga steg försöker jag hitta tillbaka till träningen. Igår blev det med lite lätt oplanerat och inte så tungt gympass. Men det var en bra start och det gav lite mersmak! 

Natural reality

Igår utsågs VirtualReality-glasögon till årets julklapp. Jag hade nöjet att få testa VR-glasögon för ett par veckor sen. En skrattfylld dag på praktiken testade vi olika glasögon och olika appar. Kul absolut. Även om jag inte direkt såg vad jag skulle ha dom till i dagsläget. Men vi skojade faktiskt om att VR-glasögon inom kort skulle bli årets julklapp…
Naturskyddsföreningen var blixtsnabba på att kontra årets julklapp med Natural Reality, den verkliga verkligheten i 360. Jag älskar den dragningen!

Idag hittar du mig här

Jag åkte till praktiken imorse. Som en baglady med ungefär allt med mig och lite till som jag köpte på vägen. Jag var väldigt pepp över att få vara själv i studion och att jag skulle få latja loss lite med kameran. Istället kom jag inte in (för dörren har strulat i flera veckor) och min förkylningsvaga kropp orkade inte mer utan hämnades med svettattack och monstersnor. Istället åkte jag hem och bäddade ner mig. ”Jag jobbar lite hemifrån” som det så vackert heter. Hittills har det inneburit fruktstund och provsmak av de där foto-pepparkakorna, ett halvt avsnitt av The Fall (för sen somnade jag), lite lunch och nu hittade jag visst lite godis i skåpet. Väldigt synd om mig idag!
sangen