Mat smakar bättre utomhus

Vi hade bokat utomhusdejt idag. Jag, Stefan och vår ständiga +1 Alexandra. Jag hade hoppats på riktigt grön John Bauerskog för bildernas skull men vaknade till en snötäckt värld. Det hindrade oss inte! Scouten i sällskapet packade allt välbehövligt man behöver för en lunch ute och vi packade in oss i bilen som styrde till Taberg.

Uppe vid Bergstemplet packade vi upp vår medhavda utrustning och började projektet eld. Jag fick inte igång den med tändstål men klassiska tändstickor löste biffen. Snart kokades ris på stormkök och kyckling stektes på Murrikkan. Vi blandade i grönsaker så som paprika, broccoli och sockerärtor och kryddade lite extra (för alla vet ju att man måste krydda lite mer utomhus pga vinden ). Snart serverades en rykande wok i matkåsor och vi mumsade gott. För visst är det så att mat alltid smakar bättre utomhus. Kanske för att det är lite större ansträngning än  hemma i köket. Eller för att det mesta blir bättre med frisk luft.
Efteråt kokade vi vatten och fyllde upp Chemex-kannan som jag har hemma på lån från Gårdsrosteriet. För även kaffe är ju godare utomhus.

Det här var en typisk ”Anna behöver snygga bilder”-utflykt men som också slutade i en god lunch och bra häng. Och som vanligt en insikt om att jag vill göra mer sånt här. Ungefär samma känsla som den där frukosten härromveckan.
eld utemat chemex

VLOGG – Projekt Örö

ÄNTLIGEN!! Eller den var klar redan igår men jag tänkte att jag kanske kunde förbättra något eller byta låt eller… ja jag gjorde inga mer förändringar utan bestämde mig för att det fick vara så för den här gången. Jag har spenderat ungefär 34 h på skolan under måndag-onsdag med bokprojektet och det är som en liten sten som lättar när jag äntligen kunde säga att den här vloggen var klar.

Här är iallafall den lite mer rakt-på-historien om min tid på Örö. Mest säger jag att jag fryser. Och så berättar jag lite om tystnaden och icke-ensamheten. Och så testar jag att äta alger. Jag ångrar lite att jag inte filmade redan från dag 1. Men det här är så bra det blir den här gången.

En ovanlig vecka

Oj så har det gått en hel vecka igen. Det har varit en vecka av blandade känslor, skratt och tårar. Det har varit toppar och dalar och däremellan mycket kärlek. Jag har varit i Västervik hela vecka och gjort boken härifrån. Och det har varit skönt men lite ovanligt att vara hemma på vardagar i en stad man oftast bara besöker på helger eller semestern.

Jag åkte hem ifrån Örö och kände mig lite tom. Men det var fantastiskt skönt att komma till Västervik, tvätta håret och tvätta lite kläder. Sen satte jag mig och redigerade bilderna. Eller jag började med att rensa. 1324 bilder har blivit 40 under veckans första dagar.
Jag och Peter tog en bättre lunchpaus och åkte skridskor på Hjorten, klassisk skriskosjö. Självklart hade vi med oss en termos kaffe och  en smörgås och konstaterade att fika smakar alldeles bäst utomhus.
Fil 2017-02-05 12 48 42Mina systrar och jag passade på att äta tisdagsmiddag på Guldkant och pratade om stort och smått över ett par glas vin.
Jag har hämtat Liv på dagis och tillsammans tog det nästan en timme att gå kilometern hem. Under den tiden hann vi kolla in belysningen i en blomlåda, provklättra på ett par olika staket, putta ner sten i en vattenbrunn och köpa clementiner.
Fil 2017-02-05 12 52 11Och så har vi tagit farväl av mormor vilket gjorde mig alldeles tom och trött…

Jag avslutade min vistelse i Grinderum och möttes igår av pudersnö och imorse av kokkaffe. Ikväll styrde bilen tillbaka till Jönköping igen efter nästan 2 veckor på kusten. Kommande vecka ska vi ”bara” ro det här boprojektet i hamn…
Fil 2017-02-05 12 52 28

Hur har din vecka varit? Vanlig eller ovanlig? 

Jag lever!

Jag är på Örö sen i onsdags och har det himla bra. Det är lite kallt, ganska ruggigt men det blir himla bra på bild. Jag känner hur kroppen har slappnat av, hur jag kan stanna upp och bara carpa skiten ur tillfället.

Men jag har lite lätt prestationsångest över om det bilder jag har tagit är bra och om de går att sätta ihop i ett sammanhang… Då är det bra att bara stå i blåsten en stund och tänka att allt löser sig. Precis så gjorde jag i morse, även om det var svinkallt. Sen gick jag hem och somnade om en stund till. Det är livskvalitet på hög nivå!
oro-dimmaoro-blast

Best nine

Varje år runt nyår dyker det upp kollage på Instagram av årets mest likeade bilder. Jag väljer att se bilderna som en snabb sammanfattning av mitt 2016. Häng med så går vi igenom bilderna en i taget. annamjansson

1, Det snöade kaos i Stockholm, all trafik stod still och jag fångade den här bilden mellan St Eriksplan och Karolinska sjukhuset. Dessutom var jag glad att jag i sista stund hade packat ner vinterskorna i praktikpackningen.
2, Revanschen på Wåffelcrossbanan någon gång tidigt i höstas. Jag tyckte att det var svinkul att cykla och hade en riktigt fin dag på crossen.
3, När jag lite huxflux körde ett triathlon på Visingsö. 3 km kaossimning, 60 kilometer cykling och 4,5 kilometer löpning.
4, Rapha 12 hills 2016 blev en slitig historia. Jag körde ihop med grymma Cykelkatten i år och jag tycker vi kompletterade varandra fint, en av oss var stark och den andra kunde kartan.
5, Random cykling under sjukskrivningen i våras. Tror faktiskt jag hade varit i Strömsberg. Bilden är iallafall tagen utanför Spira.
6, Luciawåfflan och årets julkort med Tommy, mig och Mats. Återigen skoj att cykla men vad har hänt med formen?
7, Jag var med i tidningen Cykla och berättade mer om vad jag tyckte om yoga för cyklister. Jag har faktiskt varit i tryckt press två gånger under året, den andra gången med ett reportage från Etape du tour.
8, Jag hade köpt nya snyggtights och en ny kamera som kan styras via app. Jag lekte av mig lite i en John Bauer-skog och den här bilden är ett resultat av det.
9, Varma och soliga dagar på Huskvarna berget under Euro MTB. Jag fick det fina förtroendet att sköta Instagram och sprang runt med kamera och telefon i högsta hugg hela dagarna. Här finns alla inlägg jag har skrivit under taggen euromtb. 

Här kan du se 2015 och här 2014 i instagramsammanfattningar. 

Vandring vid Kullens fyr

Ett av sommarens bästa minnen är något som jag inte visat för er. Jag har använt några av bilderna tidigare men inte visat er hela äventyret för er. För jag gjorde en enkel utflykt under mina dagar i Helsingborg till ett större äventyr och fick en merupplevelse jag kommer kunna tänka tillbaka på länge.

Jag var i Helsingborg för att hälsa på min bästa kompis Elin. Elin jobbade och jag skötte mig själv dagtid. Så vad ska man se i Helsingborg? Många sa Kullens fyr och så fick det  bli. Jag var inne i ett promenadflow och valde efter lite om och men att ställa bilen i Ransvik, strax utanför Mölle. Därifrån gick jag Kullaleden utåt. Med ryggsäck på ryggen fylld med kaffe, matsäck och vindjacka. Med gott mod, glada steg och i mina tankar. Kullaleden bjöd på fantastisk skog, lummig lövskog och så helt plötsligt vidunderlig utsikt och branta stup. Jag blev nog lite kär i Kullaberg där och då.

Med lite kurrande mage bestämde jag mig för att fika vid nästa utkikspunkt. Jag vandrade vidare och letade efter en vacker klippa eller en bänk. Och helt plötsligt dök the one upp. Det var lite besvärlig klättring uppför men det vägdes upp för på toppen såg jag nämligen Kullens fyr och havet från bästa utsiktsplats. Jag satte mig på kanten och packade upp mackor och kaffe och njöt av stunden, stillheten och sällskapet (mig själv).

Efter en stund fortsatte jag mot Kulles fyr, vilket i sig var fint men inget särskilt och sen vidare på norra sidan av halvön.  Efter en stund nådde jag Josefinelust och sneddade rakt över halvön. Jag använde hela tiden en karta över området som var gratis naturreservatsinformation och jag måste säga att det var tydligt uppmärkt smidigt att få sig en rundslinga.

Jag är än idag nöjd över att jag gjorde något mer av min utflykt till Kullaberg. Dels en ansträngning i att gå utåt och också belöningen i utsikten och kaffeplatsen. I hela taget blev utflykten mycket mer än om jag bara hade tagit bilen ut till Kullens fyr och hängt en stund där ute.
vandring kullens fyrvandring kullens fyr Kullens fyr vandring kullens fyrkullaberg-6 kulla berg

Den här veckan skriver Bloggar om hälsa om våra bästa träningsminnen från sommaren som har gått. Det här är mitt. Det gav både mervärde och mersmak. Läser mer vilka (ja plural) som Ida valde och Camilla som har besökt ett ställe som står på min önskelista. Ja den här sommaren var perfekt för att samla härliga träningsminnen på.

Vilket är ditt bästa minne från sommaren?

Simma in i solnedgången

Jag älskar upptåg. Att få dra iväg på nya upplevelser och nya äventyr. Jag har turen i att omge mig med människor som har samma syn på livet och som gärna delar upplevelserna med andra.
Härromkvällen skickade Maja ett sms ”Spontansimning ikväll??”. Klockan var närmare 20 när jag slängde ner våtdräkt, varma kläder och Stefans scones (viktig detalj). Därefter rullade bilen mot Axamo samtidigt som solen sjönk bakom träden.

Jag, Maja och Johan klev i en sjö som var helt spegelblank, silkesmjuk och där solens strålar gjorde den alldeles glödande. Det är något visst med insjöar, de kan vara så mjuka mot huden. Och så var Axamo den här kvällen, där i solnedgången. Vi crawlade lite, stannade och njöt och simmade vidare. Vi skrattade och provade olika övningar (hur många kullerbyttor kan man göra i våtdräkt?). Och när solen hade försvunnit ner bakom horisonten så packade vi upp fika, kaffe och scones på bryggan och fortsatte snacka om högt och lågt.

Tänk vilken tur att jag reste mig ur soffan och packade ihop mina grejer. För annars hade jag ju missat den här kvällen och detta fantastiska simmet.simaxamo simaxamo-2 simaxamo-6 simaxamo-7

Fotografera stjärnor på Dumme mosse

Natten mellan torsdag till fredag gjorde jag något som jag har funderat på länge. Jag fick en idé sent på kvällen om att åka ut till Dumme mosse för att fotografera stjärnor. Att åka ut till Dumme mosse nattetid har varit en såndär grej som jag vill göra länge men inte riktigt fått tummen ur. Dels så är jag ju fortfarande extremt mån om min nattsömn för att orka på dagarna och dels är mörkret och kylan en faktor. Men när jag läste på internet om stjärnfall och såg att det var molnfritt utanför fönstret så packade jag väskan för att åka iväg.

På med underställ, en mössa och med mitt stativ i handen satte jag mig i Volvon och rullade iväg. Ju längre ut från stadens ljus jag kom desto kompaktare med mörkret och stjärnorna började lysa ovanför. Jag parkerade jämte en Saab (mer om den senare…) och satte pannlampan på huvudet. Nu var det skitmörkt och första stegen, innan ögonen hade vant sig var lite läskiga. Men efter ett tag knatade jag på med stadigare steg och fascinerades över stjärnhimlen ovanför.

Jag ställde upp kameran och började laborera med inställningarna. Det är galet svårt att fotografera stjärnor och mina bilder blev inte alls skarpa… men vad gör det? Jag fick en upplevelse utöver det vanliga och en kväll under en magisk stjärnhimmel med stjärnfall omkring mig. Learning by doing som de hade sagt på lärarutbildningen och jag kan nästan lova att det blir fler kvällar/nätter ute på Dumme mosse

Tillbaka till den där Saaben så var det ett par ungdomar ute på Mossen samtidigt som mig. Först märkte jag inte av de alls men efter ett tag kom det närmare och började tjoa och tjafsa lite. Då stördes min härvaro (när man bara är här och nu och ingen annanstans). Dessutom lät det som om de sköt något. Jag gav upp och gick mot bilen med en känsla av att någon nog kommer hoppa ut ur buskarna och skrämma skiten ur mig. Lite Blair witch project-känsla och jag körde snabbt därifrån med låsta dörrar. Jag tar nog med sällskap ut till nästa fotosession på Dumme mosse. stjarnor stjarnor-2stjarnor-5

Visingsö open water – eller ett spontant triathlon

Förra veckan blev jag övertalad om att delta i Visingsö open water. Själva övertagandet var inte så svårt eftersom att jag körde förra året men Maja och Victoria övertalade mig om att gå all in på denna triathlondag och köra cykel plus löpning efteråt. Jag ville som vanligt se vad kroppen ville men peppade för en heldag i träningskläderna.

Under morgonen bokade Maja av på grund av axelsmärta och jag satte mig i bilen tillsammans med Victoria och Johan ut mot Gränna och Visingsö. På vägen dit pratade vi glatt om träning och prestation men i Grännas hamn byttes våra glada miner mot lite mer nervösa. Det blåste nämligen rejält. Ute på Vättern gick det gäss och vi försökte peppa varandra med ”det är lika för alla” och ”hur svårt kan det vara?”.
Vi skyndade till Persgården och sprang ner mot simstarten.
13920503_10154236365470490_2364740399552751679_o Foto: Per Carlsson

Simningen sen då. Vilket jävla kaos. Förlåt ordvalet men jag kände mig som en trasa i en torktumlare. Jag fick inte alls till någon form av simning som skulle kunna räknas som bra. Ett tag funderade jag på att bryta men jag har självklart för hårt pannben för att ge upp. Ett tag funderade jag på att kliva upp längs en stegen men tänkte ”jag simmar bara lite till”. Sen kom Visingsös klippor och det gick inte att kliva upp längre. Klippväggarna skrattade åt mig och jag tvingades att fortsätta, kämpade på. Mitt pannben är allt för tjock i vissa lägen men jag hann tänka tusen negativa tankar under mitt alternativa simsätt där crawl blandades med bröstsim, ryggsim och gå-på-botten! Jag nådde Näs hamn efter väldigt mycket om och men och klev upp på bryggan väldigt besviken men mötte en Victoria som var väldigt frusen. Här hann vi inte älta dåligt sim. Det var bara att byta om till nästa sport. 13923486_10154236220740490_3835733380659275819_oFoto: Annicka Polanco

Nu skulle vi cykla och vinden innebar ju att det skulle vara medvind hela vägen upp till norr och sen motvind ner till Näs igen. Jag borrade in mig bakom Victorias monster till både ben och  tempohoj och gled lätt med upp till norra delen av Visingsö. När vi skulle vända söderöver blåste det säkert mer än 10m/sek och vi bestämde oss att samarbeta, det var jag och tre tempocyklar (Victoria, Susanne och Johan) mot motvinden. Ner till Näs och sen skulle vi göra om hela kalaset igen. Jag stoppar lite saltlakrits i munnen och upprepar det hela en gång till. Medvind först och motvind sen. Mina ben kändes rätt överköra efter medvindshärj och motvindskaos och jag funderade över hur löpningen nu skulle gå…
visingsö open waterVi cyklade upp till Persgården och bytte om till löpningen. Jag svepte Victorias coca-cola och fick några peppord om bröst och höfter (vet ärligt inte vad hon sa mer än de orden…). Men tänkte att både bröst och höfter skulle fram och trippade med småsteg och oväntat bra känsla längs Hagavägen. Jag ville springa 15 minuter och sen vända, mer skulle vi inte hinna innan färjan skulle gå. Känslan i benen var kittlande men aldrig jobbigt onda, jag fick hålla igen för de kändes så pigga. När händer det liksom?

Med 3 kilometers slitsam simning, 60 kilometer cykling snabbare än någon annan cykling i år och sen 4,5 kilometer löpning så var jag kokt men sååå nöjd. Efter detta motvindsår var detta beviset för att kroppen äntligen är med på noterna och det kanske går det att träna hårt igen. Lördagens heldag i träningskläder var som en kappsäck med guldigt träningssjälvförtroende som kom tillbaka och jag bubblade inombords över detta i ett helt dygn efteråt.
visingsö open water