Simma Jutskär runt

På 70-talet köpte min farfar med tre vänner en halv ö längst ut i havsbandet utanför Loftahammar i Västerviks skärgård. Där har jag spenderat många av min barndoms somrar. Här har vi lagt fisknät och hoppat från bryggorna. Härifrån finns det många fina minnen.

Det var också här jag lärde mig simma. Jag och min syster hade alltid hopptävling från bryggan där släkten fick betygsätta våra dyk. Ihop med farmor hade vi flyttävlingar om vem som kunde hålla tårna längst över ytan. Detta hade jag stor nytta av när jag gick crawlkurs för ett par år sen. Enligt Christian Kirchberger har jag ett bra vattenläge och såklart en bra vattenvana vilket gjorde att crawlkursen gick som en dans. Det tackar jag Jutskärs simskola för. 

Sen jag lärde mig crawla och simmade lite mer i öppet vatten så har det varit en önskan att få simma runt Jutskär. Tänk att få simma runt sin barndoms ö! Förra året blev det inte tillfälle och när vi i år bestämde att vi skulle åka ut så packade jag med våtdräkten. Enligt grannen på Jutskär så skulle det vara ungefär 2500 meter runt.

Och vilket sim det sen blev. Jag bad Stefan följa med i kajak ifall något skulle hända och så satte vi av. Vi körde medsols för det var mest gynsamt för vinden. På utsidan hade jag lätt sidvind och drog någon kallsup i det bräckta vattnet. Men på sydsidan av ön hade jag skön medvind och kunde bara crawla på och tänka på minnen saker vi gjort på ön. På alla grodyngel vi fångade när vi var små eller hur roligt vi tyckte det var att lyfta farfars ålsump ur vattnet och se hur ålarna sprattlade i nätet. Eller på de gånger vi lagt nät och flundrorna var för små för att äta upp. Då fick man ta den med båda händerna och sakta släppa tillbaka den i havet där den stillsamt simmade iväg.

Ibland var vattnet kallt och ibland kom jag in i något varmt stråk. Ibland simmade jag igenom flera maneter och ibland kom det ett colasnöre rakt i ansiktet. Det heter nog inte colasnören egentligen men jag och mina systrar kallade de bruna, slemmiga snörena för det och försökte pracka på mamma och pappa att det var godissnören. Det kändes riktigt fin att crawla på.

Det svåra var att ta sikte på något bra. När man ligger precis vid vattenytan vill jag ha något ordentligt att sikta på. Jag tackar Maja för lite tips och att jag numera kan det här med att simma i öppet vatten och dessutom komma hyfsat rätt. Men mellan kobbar och skär var det lite svårt att få ett bra siktmärke och jag frågade Stefan mer än en gång åt vilket håll jag skulle.

Att simma in vid båthusen i slutet av turen, på den bryggan där jag säkert gjort 1000 hopp ifrån var magiskt. Att få pricka av en sånhär stor  grej från min bucketlist, under ett år som har varit mer än kaos, gav en pirrig känsla i kroppen av lycka. Efteråt firade jag med kaffe och waffels (såndär kex med kräm i flera lager) på de blåa stolarna på bryggan. Precis så hade nog farmor också velat fira detta sim och hela dagen kändes som en fin hyllning till henne. Jutskär Jutskär Jutskär Jutskärjutskarsim-6jutskarsim-7

5 thoughts on “Simma Jutskär runt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *