Prins Bertils stig

Under midsommarhelgen sprang jag och Anna prins Bertils stig i Halmstad. Idag fick jag äntligen tummen ur att skriva om kalaset och om varför jag gillar den här sortens löpning lite extra.

Prins Bertils stig är en stig som går från Halmstad slott ut till Tylösand via havet och sen vidare till Möllegård och Riccardos. Leden är handikappanpassad på stora delar av sträckan vilket gör den till lättsprungen grusväg. Stigen är också en populär stig bland Halmstadborna för promenad eller löpning. 

Jag har läst om Prins Bertils stig hos Sara flera gånger och planterade idéen hos Anna om att vi skulle springa den. Likt den gången vi sprang Gränsö runt så var det här också något vi sett fram emot och tränat lite till. Upplevelselöpning på ny plats helt enkelt! 

Vi började vid slottet där vi blev avsläppta. Stigen var lätt att hitta och det fanns tydliga markeringar längs med vägen. Stora blåa stockar visade åt vilket håll vi skulle
Det började med lite stadslöpning mellan hus, lite skog (tror det var björk..) för att mot slutet bli mer öppet, lite klippor och lite kargare. Nu sprang vi bara till Tylösand men sen svänger ju leden inåt landet igen och fortsätter ett par kilometer till. Vi tyckte att de 12 kilometer till livvaktstornet fick räcka och tog ju sen bilen sista biten till den goda glassen. Dessutom tyckte vi båda att den sista biten med klipporna var den finaste.

Jag gillar det här sättet att springa, dels med sin bästis för tiden bara flyger iväg men också att upptäcka nya ställen och stigar. Den som söker finner många nya ställen att upptäcka, vilket kan vara perfekt när man till exempel är på semester. Som små äventyr att bocka av!Prins Bertils stig Prins Bertils stig Prins Bertils stig Prins Bertils stig Prins Bertils stig Prins Bertils stig Prins Bertils stig

3 thoughts on “Prins Bertils stig

  1. Anna says:

    Älskar prinsens stig! Det är på min årliga todolist över sommaraktiviteter! I år hittade jag (med Ingmaries hjälp) hela vägen till Riccardos genom skogen. När jag förökt själv har jag alltid hamnat på värsta tråkiga asfaltrakan…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *