Bjäre trail challenge

Idag var dagen med stort D för mig. Ett mål som har legat i min rehabplan ända sen i januari. Då anmälde jag mig till Bjäre trail challenge och tog för säkerhetsskull i lite extra och valde den långa banan, 15 kilometer. Jag trodde jag skulle jobba på kollo i Mellbystrand och tänkte att det kunde bli en fin avslutning. Dessutom fick jag med mig Isak som också trodde han skulle jobba på kollo. Nu gjorde ingen av oss det men det är en annan femma.
bjäre trailBjäre trail har som sagt varit en del av min rehab under våren. Det är det jag har siktat mot under mina första pass. Trevande och försiktigt framåt med målet i ögonvrån. Det gällde att träna smart och lyssna på kroppen, varje dag och varje stund. Dessutom skulle jag ju springa mer än vad jag har gjort på länge vilket visade sig vara ett bra knep i vägen tillbaka.

Idag var alltså det dags. Och jag var nervös. 15 kilometer kändes långt. Även om jag har sprungit över 10 tidigare så är 15 kilometer stig respektingivande. Men det kändes som att det skulle gå vägen. Vädret var perfekt, svalt men sol och jag var pepp.

Starten gick i Norrvikens trädgårdar utanför Båstad och direkt började vi klättra uppåt. Det var mycket uppför första kilometrarna och mina vader ville inte alls vara med. De gjorde ont och kändes stumma. Jag försökte motarbeta alla negativa tankar om att jag låg nästan sist eller att det inte skulle gå vägen på grund av vaderna. Istället tänkte jag på vilken lång väg jag har vandrat. Från att ha gått två kilometer i februari till att idag kunna springa 15 kilometer. Där snackar vi verkligen om ”from zero to hero”! Jag tänkte att jag bara skulle göra min grej oavsett prestation och plats.
bjäre trailbjäre trailbjäre trailBjäre trail Challenge gick på Skåneleden, en led jag har vandrat en hel del på senaste veckan. Det var bokskog och öppna fält i en härlig kombo. Och första 6 kilometrarna var det mycket uppför. Vid 6 kilometer hände också något med min löpning. Från att ha varit stel och stapplande gick det nu med flyt och bra tempo. Det gick också nerför andra halvan av loppet. Jag nöjt av steget och av utsikten in mot Laholmsbukten.

När jag passerat 10 kilometer så kändes det i hamn. Nu sprang jag med ett extra stort leende på läpparna. Upp genom Norrvikens camping och så gick det att ana Norrvikens slott (? herrgård?). Sista biten slingrade sig stigen ovanför trädgården och avslutades med en skarp högersväng och löpning längs med allénbjäre trailOch att spurta in mot allén var en himla härlig känsla. Ett kvitto på allt slit min rehab har inneburit. Ett kvitto på att jag skött mina kort rätt hela vägen. Jag är fortfarande inte hundra men jag är en bra bit på vägen och Bjäre trail challenge var ett ordentligt bevis på det! Jag var inte snabbast idag, snarare långsammast. Men det gjorde ingenting för det var bara mig själv jag tävlade emot. Att loppet var lite kortare än 15 kilometer får vi korrigera snarast, för 15 kilometer är en sträcka jag vill bocka av.

Tack alla glada supporters längs vägen. Tack Isak för att du följde med mig på detta påhitt. Sort tack till min sambo för att du står ut med mig. Tack till alla som gett sitt stöd under resans gång, ni vet vilka ni är och jag är er förevigt tacksam. Tack också till er som läser här, som peppar via kommentarer eller likes. Det betyder massor för mig.

6 thoughts on “Bjäre trail challenge

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *