Att träna efter utmattning – mina sätt att komma tillbaka

Jag vill tro att träning och endorfiner har hjälpt mig tillbaka från utmattningen. Inte för att vi är i hamn än men vi är en bit på vägen. Men det har inte varit lätt och jag har fått kasta om mycket av det som jag trodde om mig själv och träning. Idag tänker jag försöka sätta ord på det hela. I vanlig ordning kanske mina ord kan hjälpa någon annan.

TIdigare var jag en person som tränade mycket, ofta och hårt. Jag körde på och jag tränade nästan dagligen. Det var hårda pass och det var lugna pass. Det var mycket cykel och en del styrketräning.
Och så smällde jag i asfalten under Wåffelcrossen. Det var halt och jag gick omkull. Allra först trodde vi att jag hade hjärnskakning, och kanske hade jag det en stund. Men symptomen satt i. Trötthet, huvudvärk, yrsel. Det tog flera månader innan jag fick diagnosen utmattning.

Lamslagen trötthet och huvudvärk. Vi pratar alltså om att fundera i banor likt ”kommer jag verkligen orka gå runt hela munksjön?” (fem kilometer) eller att gå 2 kilometer på en timme. Kroppen ville inte alls. Och jag hade inget annat val än att lyssna. Men samtidigt trodde jag ju att fysisk aktivitet skulle vara bra för mig.

Det jag gjorde var att sänka kraven helt. Jag stängde av allt var klockor, puls och distans hette. Jag gick ut på en promenad, det kunde vara en kilometer. Men jag hade varit ute och jag hade rört på mig och det var bättre än inget.
Och så har det fortsatt. Jag har gjort träningslivet så kravlöst som möjligt. ”Stäng av elektroniken och spring bara” sa någon till mig i början och det har varit så viktigt. Att inte kunna mäta prestationen. Det är nog därför traillöpningen och skidåkningen gått så bra. För där har jag ingen prestation inblandad och inga krav på mig själv. Jag älskar ju att man till exempel får gå i uppförsbackarna under traillöpningen, det är ju så klockren filosofi som sänker tempot och gör att det känns helt okej att vara lite trött.
Yogan har också fungerat bra. De lugna rörelserna, att kunna göra som man känner och vill har passat bra för min trötta hjärna.
yoga hemma

Cyklingen fungerar faktiskt sämst… Jag är så ledsen över att behöva säga det men det är inte skoj alls. Det är nog för att jag har krav på mig själv gällande min cykling. Gällande kilometertider och sträckor. Allt där under är ”dåligt” (fast jag ju egentligen vet att allt är bättre än ingenting). När jag testade cyklar uppe på Hallby var första gången på länge som jag tyckte att det var riktigt skönt och skoj att cykla.
Jag har fått acceptera att det är mindre skoj med cyklingen. För att inte komma in i någon negativ spiral så har jag släppt cyklingen lite och gjort en massa annat. Det är därför jag springer så mycket till exempel.

”Men du tränar ju, då har du väl orken tillbaka” är en kommentar jag har fått höra en del senaste tiden. Jo jag tränar. Men om vi ska jämföra så är det inte alls på samma nivå som innan. Det går långsammare, det är färre tillfällen och ett större behov av återhämtning. Så jo jag tränar men jag är inte tillbaka.

Att göra saker kravlöst har varit nyckeln för mig. Att stänga ute prestation och tider och kilometrar har varit viktigt. Kring cyklingen har jag inte lyckats det. Men jag försöker tänka att allt är bättre än ingenting och har fått sänka min nivå efter var kroppen vill. 21 kilometer cykling är faktiskt också cykling, något som tidigare knappt har varit en uppvärmning är idag också ett pass för mig.
Men visst drömmer jag om de långa distanserna och snabba tiderna igen. Om jag kommer dit? Jag vet faktiskt inte. Jag kan bli orroligt stressad över att känna att formen försvinner och alla andra cyklar snabbt eller tränar mycket. Men jag har inget annat val än att låta det här ta tid och bara acceptera det. Man får faktiskt fika efter 21 kilometers cykling också!
trailrunning

3 thoughts on “Att träna efter utmattning – mina sätt att komma tillbaka

  1. Rund är också en form! says:

    Det är så himla mycket prestaionshets inom träningen. Inte bara ”hur snabbt springer du milen på tävling”, utan ”hur snabbt kan jag springa 1 km på träning?!”
    Inte konstigt att träningen i VISSA fall bli ännu ett stressmoment. Låter som du verkligen lyssnar på kroppen. Klokt, fina du! Och ja, traillöpning FTW…. 😉 <3

    Kramar

  2. Simone says:

    Det är viktigt att lyssna på kroppen. För ett år sedan var jag en sån som tränade och gick på minst två gympass i veckan. Kanske mindre än många andra, men det var ändå en del av min rutin. Efter att ha flyttat och fått nytt jobb i ett nytt land har jag haft jättesvårt att komma igång. I efterhand har jag förstått att det beror på att jag har varit ganska olycklig i min situation. Det är ju inte samma sak som utmattning, men gjorde att jag tappade lusten. Nu är jag på väg tillbaka och har börjat powerwalka. Det är alltid något.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *