Tankar jag har tänkt under min utmattning

Man hinner tänka så himla mycket under en sjukskrivning. Många långa dagar hemma på soffan. Humöret går upp och ner men ofta har iallafall jag varit tröttare än tröttast och en riktig bitterfitta (min blogg, jag skriver vad jag vill!). Allt som har gått emot mig har fått en rejäl känga och till och med stackars sambon tyckte att jag var tufft sällskap.

Och självklart ger man livet i sig en känga också. För man hinner ju fundera rätt mycket där hemma på soffan. Mina tankar kring det här med att vara utmattad har gått som i tre faser, tre stadier. Kanske är det likadant för alla, vad vet jag. Idag tänker jag reda lite i hur mina tankar har gått. Dels för mig själv, att få sätta saker och ting i perspektiv. Men framför allt för att det för mig har det hjälpt att läsa om andras utmattning. Kanske kan jag också hjälpa någon annan.IMG_5064.JPG

Allra först kände jag skuld och skam. Varför jag? Varför drabbar det här mig? Alla andra klarar ju av att leva sina liv utan att bli utmattade, varför gör inte jag det? Varför har mina kollegor klarat av samma situation som jag inte klarar av? Jag tyckte att det var pinsamt att inte har orkat med och att ha kört mig själv så hårt i botten.
Det var först tillsammans med min arbetsterapeut (guldstjärna till henne!) som jag kunde få en förklaring. En utmattning beror inte bara på situationen just nu. Det är ett pussel av allting som har hänt i ditt liv, den ryggsäck du bär och allt runt omkring dig. Min ryggsäck är av det tyngre slaget, av livserfarenheter. Men tyvärr gör dessa erfarenheterna mig också mer mottaglig för stressorer. Det gav mig en förklaring till varför och det gjorde att diagnosen kunde landa hos mig.

Efter det följde en tid av ensamhet. Jag kände mig så ensam. Som om ingen i hela världen förstod mig. Jag var arg på sambon som inte förstod, på vänner som inte förstod (väldigt tur att jag inte sa något där och då…) och på världen i allmänhet. Jag tror överlag att vi måste våga prata mer om psykisk ohälsa, för jag har verkligen inte varit ensam om min situation. Vi måste sticka hål på bubblan om att allt är så himla perfekt alltid. Det har hjälpt mig att läsa om andra som har blivit utmattade, om andra som har varit i samma situation för först då insåg jag att jag inte var ensam om den här skiten.

Nu senast har jag varit frustrerad. Frustrerad över hur långsamt det går, över att det aldrig blir bra. Jag har liksom varit stressad över att jag är sjukskriven för stress, vilket blir rätt kontraproduktivt. Jag har också känt mig uppgiven över att jag inte ”levererar”. Över att det inte finns energi att ge till någon annan än mig själv och att andra då ska tycka mindre om mig för att jag inte har ”levererat”. Världens bästa omgivning har haft förmågan att ta ner mig på jorden igen.

I början sa folk att det här skulle bli ”mitt livs resa”. Äsch tänkte jag, det är väl bara att vila lite och sen vara tillbaka på banan. Och oj så fel jag hade. Jag har ifrågasatt allt jag gör och allt som händer runt omkring mig. Jag har, och håller på, att välja ut godbitarna av Jansson1.0 för att göra en Jansson2.0 som är en mer hållbar, funktionell och smartare version av mig själv. Jansson2.0 kommer bara att ha kvar det som verkligen ger energi, allt annat soppas bort nu i uppgraderingen. Jag står inför vägskäl om vad jag vill, gillar och tycker om och än är inte den processen klar. Men om ett tag, då kommer jag kliva ur den här resan som en bättre person.
img_9730

13 thoughts on “Tankar jag har tänkt under min utmattning

  1. Ida says:

    Jag har aldrig varit så djupt nere i stessen som du har. Kanske för att min ryggsäck med livserfarenhet ändå är relativt lätt. Men jag har haft perioder tillbaka i livet där jag nog ändå varit på gränsen. Så jag känner igen mig i tankarna du har haft. Jag har tänkt en del på dig de senaste veckorna och det var en av faktorerna till att jag lyckades dra i handbromsen. Jag ser med spänning fram emot Jansson2.0. Tror fler behöver rensa upp lite i sina liv egentligen! Ta hand om dig!

  2. Charlotta Sofia springer o trimmar says:

    Jag känner så igen mej i det du skriver och lär mej också nytt. Jag kämpade länge med känslan över att vara dålig när jag blev utmattad. Alla andra kunde ju.. Men min ryggsäck var också rätt tung. Så smart uttryckt av din arbetsterapeut.
    Älskar förresten tanken på att bli en version 2.0 av sej själv. Jag har nog blivit det: En som är snällare och mjukare 🙂

  3. Katta - Bucketlife says:

    Oj vilket bra inlägg. Så mycket igenkänning men jag har nog inte lyckats identifiera allt sådär tydligt och bra. Hade nog också behövt en terapeut mer långvarigt för att reda ut allt. Det är så lätt att komma tillbaks till det självanklagande, något jag fortfarande kan göra. Och det här med att acceptera en ”lägre” kapacitet är ju jättesvårt, att omvärdera sin bild av sig själv och sin förmåga.

    Jag är väl uppe på Jansson 1.9 då kanske – siktar med förväntan på nästa uppgradering och lycka till med din!

  4. Sofia says:

    Starkt av dig att dela med dig av din resa. Jag har varit på gränsen flera gånger och känner igen mig i mycket av det du skriver. Tack för ditt inlägg! Jag är övertygad om att version 2.0 av dig kommer att vara både starkare, snällare och klokare. Kram!

  5. Hasse says:

    Det här är en av anledningarna till att jag tycker om din blogg. Livet är inte bara tjoho och glada selfies på ett perfekt träningspass eller lyckliga familjen på semester. Livet suger ibland, för vissa mer och för andra mindre men suger, det gör det. Tack för att du delar med dig och ger en skönt balanserad bild av dig och ditt liv. Kämpa, Jansson 2.0 kommer att rocka! Kram.

  6. mari says:

    Kramar till dig!
    Jag känner igen mig såå, vet precis hur dina tankar går och tidigare gått. Varför jag liksom? Av egen erfarenhet så kommer det bli bättre, men jag vet, det är inget man vill höra. Egentligen. Men låt det ta tid fina du. Jag tror på dig! Du kommer klara det… <3 Du är fantastisk.

  7. Malin says:

    Alltså, trots att jag har en helt annan sjukdom så känner jag igen alla de där tankarna och reaktionerna. I samma ordning. Kanske är det stadier man måste igenom för att kunna bli den där bättre versionen av sig själv som ett resultat av att ha gått igenom tuffa perioder. Starkt av dig att dela med dig och all styrka till dig!

  8. Yvonne says:

    Så himla fint och starkt skrivet av dig. Trist att höra att även du drabbats. Jag tycker som du att den här bubblan där man ska håll tyst om psykisk ohälsa måste stickas hål på. Jag känner igen mig så mycket i dina tankar. Även om det var ett tag sedan nu för min del, så är det tröstande att få ”känna igen mig” i dina tankar.
    Hoppas du mår bättre. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *