Min träningsresa

Det har varit en lång resa dit jag är idag. Den har inte alltid varit enkel eller spikrak men den har format den jag är idag. Idag är min kropp min maskin men det har inte alltid varit så.

Jag är uppvuxen i en familj där outdoor var viktigt. Vi har paddlat havskajak, åkt båt eller vandrat i skogen. Jag sysslade aldrig med lagsporter eller liknande men provade mycket annat. Min pappa brukar säga att jag var dyr i drift eftersom jag provade mycket men slutade lika snabbt.
För mig var alltid gympan var ångestfylld. Jag var den som blev vald sist eller skrattad åt under brännbollen. Än idag är just brännboll en öm punkt som jag gärna undviker. Det finns ärr kvar som än idag vill prestera, bevisa och klara av allt.

Jag gick in i tonåren med dålig hållning, kass kondis och dessutom ett par extra kilo på kroppen. Mina tonår var kaosartad av olika anledningar och jag blev sjuk. Ätstörd. Jag spydde upp nästan all mat jag åt och där emellan sprang jag tills jag såg stjärnor. Jag ville gå ner i vikt, nå ”idealkroppen” i Fitness magazine och läste allt om fettförbränning. Jag åt lite frukost eftersom jag läst att det skulle starta igång fettförbränningen och där efter stoppade jag oftast fingrarna i halsen. När jag kom förbi mitt störda ätbeteende följde ett par år av party. Mycket utgång och mycket alkohol. Inte jättebra det heller för varken kropp eller själ.

 Jag tog tag i mitt liv när jag flyttade hem till Västervik igen. Jag började klättra igen och jag började gymma lite. Jag och mitt ex flyttade till Jönköping, vi klättrade jämt och tränade en hel del under den tiden. Då kunde jag springa 6 km från högskolan till  Racketcentrum för att klättra ett par timmar efter skolan. Men så var jag också vrålstark då. Jag kunde göra 10 chins och 15 dips utan bekymmer. Jag och exet gjorde slut och min axel fick en förslitningsskada ungefär samtidigt. Jag blev student dygnet runt och träningen hamnade på hyllan ett par år igen.IMG_9743Jag vet inte varför jag kände för att köpa en cykel men tanken landade som en sten i huvudet. Jag läste på och fick testa en kompis racer. Min första runda körde jag från Hovslätt-Barnarp-Tenhult-Huskvarna och hem och efter det var jag fast. Jag köpte min caad10 ett par dagar därefter.
Cyklingen för mig har varit otroligt omvändande. Den har öppnat många dörrar, gett mig nya bekantskaper och gjort att jag lärt känna mig själv. Idag står jag stadigare mot marken än tidigare. Jag har gått från att vara en osäker tjej som helst inte står i centrum till att i våras rodda och hålla en nybörjarkurs för 60 personer.
Det finns fortfarande bitar av mig som vill prestera och alltid klara av allt på första gången men de ärren börjar blekna. Jag kan fortfarande jämföra mig med ”andra” även om jag med åren blivit mer avslappnad kring hela prestationsbiten.

Idag rör jag på mig för att det gör att jag mår bra. Det är mitt andningshål efter jobbiga arbetsdagar och mitt sätt att bli lugn. Det är där jag umgås med många av mina kompisar och mitt sätt att utmana mig. Jag cyklar för det är en sån frihetskänsla för mig och jag lyfter tungt för att det får mig att känna mig stark som Pippi.
Min kropp kan cykla galna saker som Paris-Roubaix eller l’Etape du tour och 20 mil som en kul grej. Min kropp cyklar oftast med ett leende på läpparna oavsett om det är wåffelcross, måndagsrunda eller ett distanspass. Min kropp kan numera också springa, lyfta och snart stå på huvudet. Det mesta går bara jag vill det.
Jag är mer nöjd med min kropp idag och jag vet att min kropp är min maskin som kan prestera precis det jag önskar av den.jansson-cyklar-17

Det här var veckans ämne i den grupp med hälsoblogga jag är med i. Vill du läsa flera träningsresor så tycker jag att du ska kika in hos Emma och Anna.

23 thoughts on “Min träningsresa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *