Besvikelsen under cykelvasan

Lika snabbt som helgen kom var den förbi. Det har varit fantastiskt häng med vänner, kul cykelupplevelser (som den där icke-cyklande sambon som tyckte det var kul och vill köra nästa år igen!!!) och en dos besvikelse över min egen prestation.

Jag ville prestera, jag ville klippa fjolårets tid. Min kropp och mina ben ville tydligen inte det samma. Kroppskrället har ägnat senaste 6 månaderna med att vara trött, ovanligt trött. Benen känns pigga och starka men de kan inte cykla snabbt. 
Jag har, efter att ha ätit lite glass och sovit på saken, förstått att banan i år var hårdare än innan och det tillsammans med värmen och motvinden gjorde att det inte bara jag som hade en tuff dag. 

Jag är nöjd över att jag genomförde, över min (trötta men snygga) kropp som ställer upp på mina tokigheter. Imorgon ska jag ringa vårdcentralen och be om en kontroll.    

annamjansson cykelvasan  Dammigt värre! 
 

2 thoughts on “Besvikelsen under cykelvasan

  1. Cykelkatten says:

    Många av de jag känner som körde CV i år sade samma sak – tuffare bana, längre tid än vad de hoppats på! Så i det stora hela – du gjorde helt enkelt det bästa och fick en helt ok tid ändå. Och vilken träning också, va? Kram och hoppas tröttheten ger sig snart!

  2. Helena Enqvist says:

    Det var tuffare i går, framförallt tuffare i klungorna. Jag såg så många olyckor och cyklister som inte kunde hantera att cykla tillsammans med andra. Det var inte roligt alls. Åkte också med tunga sega ben och trodde att jag kunde vara snabbare än vad jag var i går. Det är jag visserligen men inte igår. Motvinden sög, backarna sög och underlaget sög. Men vet du? Vi kom i mål, vi bröt inte och vi fick ett förbaskat bra träningspass! Eller hur!
    Hoppas du piggnar på dig och får lite reda på varför du är trött.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *