Kleva

Jag hade en sur dag igår, när allt kändes fel och obekvämt. Jag var trött och arg och mest jobbig mot alla i min närvaro. Vissa dagar är bara såna och det går över. Jag ville träna med drog ut på det. Hängde länge hos öster cykel, en liten sväng i soffan och sen googlade jag backar i närheten. Jag ville ha brant. Efter ett snabbt ombyte tog jag medvinden till Huskvarna och Klevaliden. 

Klevaliden är brant, precis vad jag eftersökte och precis det jag är dålig på. Första omgången kändes tung, andningen låg högt i bröstkorgen, benen var sega och backen kändes oövervinnerlig. Panik! Hur dum får man vara? Jag kommer aldrig klara etape du tour! Av någon anledning cyklade jag ner och sen upp igen. Andra gången kändes bättre, fortfarande jobbig men bättre känsla. Jag tog backen en gång till och kände mig lugnare, mer tillfreds med tillvaron. 

Träning som terapi? Jag cyklade hem med mindre aggressioner än vad jag cyklade dit i alla fall. Endorfiner kanske är lösningen på alla världsproblem?  

6 thoughts on “Kleva

  1. Helena Enqvist says:

    Först: Vad snyggt det blev här! Enkelt och så fint. Stor tumme upp för din fina header.

    Sedan: Visst är endorfiner lösningen på mycket! I takt med att pulsen går upp lite försvinner nästan allt. Eller när benen får trampa och göra det som de är bra på! Backar är fin terapi helt enkelt, eller cykling överhuvudtaget.

  2. Cykelkatten says:

    Haha, detta inlägg hade kunnat handlat om mitt försök uppför Kleva för ett par år sedan. Vill ta den nån gg igen, och kanske ”naila” på första försöket? Grymt att du tog dig ut. Jag hade också en sunkig dag igår, hade velat cyklat backe med dig istället. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *