Kampen om att inte bli varvad

Det började som ett skämt, att jag kämpade för att inte bli varvad av cykelhandlaren under wåffelcrossen. Nu har det eskalerat med kommentarer som ”du vet väl vad som gäller?!” i startfållan, blod och utslagna tänder. Mest på skoj men också lite allvar.

Det är toppen att ha något att ”kämpa” för och att försöka att inte bli varvad. Det får mig att ta i det där lilla extra, det trissar upp tekniken och flåset. Annars skulle jag alldeles för lätt hamna i något mellanmjölksland och mest mysa mig runt Wåfflan.

Om jag blir varvad då? 3 av 4 gånger har Tommy kör om mig. Förra gången skrattade vi åt det hela och jag puttade upp honom för backen samtidigt som han spottade ut sin avslagna tand. Till igår hade jag laddat med rödbetor i både fast och flytande form. Ändå körde han om mig i sista nerförsbacken. Jag skrek att jag hatade honom så seriöst att en medtävlande trodde jag menade allvar. Jag menade inte allvar. Jag tycker det är riktigt skoj!
IMG_1260-0.JPG
Foto: Peter Elofsson.

2 thoughts on “Kampen om att inte bli varvad

  1. Carolin says:

    Jag brukar sätta upp liknande mål. Vet man att man kommer sist får man hitta sätt att ändå mäta sin förbättring 😉 som att inte bli varvad. Eller bara bli varvad en gång 😉 eller bara komma en viss tid efter någon annan.
    Men bra jobbat! Nästa år slår du honom 😉

    • Anna says:

      Precis, små egna mål är bättre än stora prestationsmål. I alla fall för mig som inte är så snabb och inte kan jämföra mig med andra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *