Wåffelcross #1

Vi började i ösregn och slutade i sol. Där emellan hann vi med en hel del lera, en stor dos mjölksyra och ett leende som sträckte sig från ena örat till det andra.

Morgonen började alltså i ösregn, ett sånt där ösregn så att man funderar på om man verkligen ska gå ut. Och om man ska gå ut, vad ska man ha på sig? Jag tog den regntätaste jackan jag hittade och ett par flossade brallor. Mina regnbyxor verkar ha fått fötter… Skoöverdrag, vintervantarna och en buff och så var jag redo för avfärd. Jag kände mig ungefär som en cykelpendlare-delux.

Väl på Kabeland började faktiskt folk droppa in. Kända ansikten och okända ansikten och tillresta ansikten tog kliv mot anmälan och snackade lite om banan. Hur lerigt skulle det vara? Mastervarvet gick vägen, jag behöll regnjackan på så länge som möjligt för att inte bli blöt. Det var ändå god stämning längs banan. Det är faktiskt bara att gilla grisväder och skratta sig igenom situationen.
Jag hade ett mål med dagens Wåffla och det var att inte bli varvad av Tommy, lite som en hare som inte skulle köra om mig. Förra gången körde han om på sista halvvarvet så jag visste att det fanns en chans att han inte skulle varva mig idag om jag var pigg och skötte mina kort rätt.
Väl under själva racet hamnade jag i någon mellangrupp. Jag var inte bland dom långsamma och heller inte bland dom snabba. Lite mittemellan kämpade jag själv, ibland blev jag omkörd men oftast låg jag där själv. Inte för att det gjorde något, jag hade lika kul för det. Men det blev inte riktigt en fight. Förutom att jag trodde jag var jagad av Tommy…

Alltså det är skitkul! Med betoning både på ”skit” och ”kul”. Det är mjölksyra men det är lika mycket glädje. Det är gemenskap på två hjul där alla hejar på alla och där jag har lyckats rekrytera världens bästa hejarklack! Det är bra vänner och det  blir nya vänner, alla lika leriga och svettiga. Tillsammans står vi där efter racet och jämför partier och lera och skrattar tillsammans. Mer wåffelcross tack! Bilder: Ester Virefjäll, världens bästa hejarklack som efter dagens race bjöd på nybakade muffins och kaffe. Älsk på det!

Hur gick det med varvningen då? Nej han körde aldrig om mig, men jag såg honom på sista halvvarvet… Nära skjuter ingen hare och under Wåfflan blir inte Jansson varvad! Tjoho!

One thought on “Wåffelcross #1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *