Mig själv vs alla andra

Jag vet! Man ska inte jämföra sig! Ändå gör jag det. Varje gång. Och det är inte till min fördel oftast.

Jag kommer inte från en idrottande familj. Jag har inte vuxit upp med orientering på helgerna eller fotbollsträning på tisdagar och torsdagar. I min familj åkte vi båt, paddlade kajak och gick rätt mycket i skogen. Jag har ingen idrottslig bakgrund att falla tillbaka på, ingen grundkondition så att säga.

Jag har klättrat sen jag var 8 år. Det bygger inte särskilt mycket kondition men ett jävlar anamma, starka muskler och kroppskontroll. Lite av det har jag nytta av idag när jag försöker sadla om till cyklist. Sen har jag ägnat x antal timmar på gym, det är heller inte superutvecklande för konditionen. Jag har försökt bli en löpare, plågat mig runt något spår i ett par veckor. Jag har tydligen ett ganska snyggt löpsteg men igen, ingen kondition.

Jag har cyklat ett år. Varken mer eller mindre. Ett år av svett, tårar, blod (läs blåmärken) och en himla massa glädje. Jag gillar oftast varje sekund på sadeln. Men jag får också slita för (nästan) varje sekund.

Jag ska inte jämföra mig med alla andra. Likt fan gör jag det! Både kompisar som har cyklat i 2-3-4-5-6-10 år eller de som kommer från någon annan idrott men tokstarka ben och en jävla kondition. Varför Anna? Jag sliter på och visst utvecklas jag men ligger ändå efter. Inget klipp i benen och inget flås what so ever… Iallafall är det min bild av situationen.
Varför kan jag inte njuta av att vara nybörjare och att jag har fördelen att cykla med grymma, superstarka kompisar?
IMG_9737

2 thoughts on “Mig själv vs alla andra

  1. Klara says:

    Hejja Anna!
    Jag väljer att tolka ditt inlägg på ett annorlunda sätt vilket gör mig motiverad. Beundrar din mentala styrka och fantastiska vilja och kämpaglöd som jag ofta saknar. Gläd dig åt hur otroligt långt du har kommit!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *