Returmatch mot Södra vätterleden

Förra veckan gick det ju mindre bra när jag och Lena skulle köra Södra Vätterleden. Jag gav det en chans till, själv den här gången. Det satt rätt långt inne att ge mig av, tänk om kedjan skulle gå av igen?! Alldeles själv? Snacka om pannbensövning.

Iväg kom vi, jag och cykeln och en blandning socker iform av gel, sportdryck, nötcream och snickers. Hade ingen aning om hur mycket som skulle krävas men det ryktades om att det skulle ta 4-5 h. Tidigt kändes benen sega. Inte riktigt den känslan jag ville ha första milen. Det blev lite bättre sen men jag fick slita ibland. Jag var fegare i skogen den här veckan jämfört med förra men ändå ett bättre flyt än förra gången.

Efter 3 h nådde jag banvallen, gammalt järnvägsspår. Med andra ord rak väg! Väldigt rak väg! Det var lite för segt och pannbensmosande så jag pluggade i hörlurarna och körde en podcast. Trampa, trampa och fundera lite.

Nu till passets pulshöjare. Där åker jag på banvallen, hyffsat tempo och tankarna någon annan stans. Helt plötsligt, mitt där jag ska köra, ligger det en kanske 50 cm lång, perfekt diamantmönstrad huggorm. Alla borde veta att jag hatar ormar!! Det är min största skräck!! Så det skriket och hur jag försöker lyfta fötterna från SPDerna för att undvika den… Väl förbi måste jag stanna och titta på den. Måste ju någon gång inse att de där filurerna inte kommer äta upp mig. Det lustiga är att jag och kollegan igår diskuterade orm+cykeldäck och att jag då skojat om att min cykelsäsong skulle vara mellan september-maj. Jag får kanske korta in den säsongen ytterligare… 20130427-145325.jpg

2 thoughts on “Returmatch mot Södra vätterleden

  1. Lena Hedin says:

    Härligt där Anna – vilken skööön match!! Va härligt med oväntat sällskap 😉 …livet är då allt fullt av överraskningar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *