Det var ju inte direkt en dans på rosor

Grabbarna i team öster cykel hade bjudit med mig på 3 h distans idag. Jag insåg att jag behövde det men att det skulle bli jobbigt. Jag blev lite mutad med kakor och fart-efter-Anna. Tjoho då kör vi!

Vi började med kärleksstigen och min absoluta inte-favorit-backe. Victor hävdar bestämt att jag kommer bli kompis med den inom snar framtid. Jag peakade 7 slag under maxpuls och trodde jag skulle trilla av. Men jag ville ju inte visa mig svag efter gårdagens resultat så jag försökte le och trampa på. Sen var det en runda genom Barnarp, Torsvik, ganska mycket skog någon stans och Sandserydsbacken nerför. Jag vet knappt vart vi har varit…

Att cykla MTB i grupp är inte alls samma sak som att köra racer i klunga. Sällan gick det att ligga på rulle och glida, utan allt jobb låg på mig. Lägg där till rätt sugande grusvägar, stora vattenpölar och hård körbar is. Jag är HELT SLUT i hela kroppen. Men också nöjd med att jag pallade med det. En gång behövde jag dopa mig lite med socker, det hade nästan varit konstigt om jag klarat 3 h utan. Grabbarna fick till ett riktigt långt pass och jag var med på hälften. Jag hoppas att dom bjuder med mig flera gånger. Men först vila, vatten och mat!
20130414-144502.jpg20130414-144515.jpg
Den där cola-burken var det mest eftertraktade idag. Jag åkte till en mack för cola och cykeltvätt som hade söndagsstängt! Istället fick jag göra en tvärbromsning vid närmaste pizzerian. Aldrig smakar kall cola så gott som när man förtjänar den som bäst!

5 thoughts on “Det var ju inte direkt en dans på rosor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *