Att cykla med andra

Senaste tiden har jag hört några stycken säga ”nej jag kan inte cykla med er” eller ”nej det vågar jag inte än”. Det tycker jag är extremt tråkigt men samtidigt förstår jag för jag var likadan för 9 månader sen.

Jag köpte min racer i slutet av juli 2012 och hade efter lite internet-tid konstaterat att cykling skulle göras i grupp och att det i Jönköping fanns ett par alternativ till ”öppna grupper”, la lepre stanca, cykellistan och pro tour. Jag och Calle från la lepre stanca twittrade lite om saken, han lovade fart efter kamrat och att alla var välkomna. Jag gav det ett par veckor och bestämde en måndagsrunda jag skulle komma till.

På den tiden (och lite fortfarande) backade jag för allt som kunde göra ont, kännas obekvämt eller göra att jag kände mig dålig. Så timmarna innan premiär-måndagsrundan var rätt nervösa och jag var såå sugen på att banga. Av någon anledning gjorde jag inte det och tur var väl det!

De grupper jag har kört med är extremt välkomnande och o-prestationsinriktade (nytt ord!). La lepre stanca delar exempelvis upp sig i fartgrupper (sub9 och SubUrban) om det är tillräckligt mycket folk. Men jag har också kört med dom när vi bara var 5 pers, jag var ”svagast” och ändå höll grabbarna ihop med mig. Det här är grabbar (och några få tjejer) som vänder om för att plocka upp mig när jag inte hängde med i en skyltspurt och som ger tips, peppar och mest ser cyklingen som en tid att umgås. Att det är fart efter kamrat är ingen underdrift, alla ska med!

Igår med team öster cykel var jag också extremt välkommen, det var fart efter Anna och de peppade järnet. Även om jag fick slita för att inte hamna för långt bakom väntade de in mig på toppen av en backe. Grabbarna spurtade i backarna och jag VISSTE att de inte skulle lämna mig allt för långt bakom. Det är en otroligt trygg känsla! Sen är det skönt med någon som frågar hur det går, om allt känns bra och någon som småpratar lite jämte när jag själv inte orkade säga så många meningar.

Att cykla i grupp eller klunga är långt ifrån samma som att cykla själv. Dels får du det sociala, i klunga är det nästan som speeddating när du byter cykelpar. Det går att ha otroligt många konversationer igång samtidigt i en klunga och du binder många nya bekantskaper. Dels får du lite fart gratis, klungkörning är skönt då du blir av med lite vind genom att ligga på rulle. Jag håller inte alls samma tempo själv som i en klunga. Att det sen kanske ingår ett fikastopp och en kaffekopp är ju inte direkt en nackdel heller!

Visst kan jag först att man inte vågar. Jag tror tyvärr att det är extra vanligt som tjej. Samtidigt måste vi utmana oss själva, hoppa på galna upptåg och utvecklas tillsammans med andra! I Jönköping finns ett gyllene gäng på facebook som heter Tjejklungan-Jönköping (tyvärr killar, girls only!!) med snart 50 medlemmar. Tjejer som vill cykla och som vill cykla tillsammans. Det finns gemensamma träningar, inplanerade långpass och inspirationskvällar. Det är kul med ett sånt otroligt drag! Så kom igen… följ med på ett pass! Jag hoppas verkligen jag får se dig i en klunga någonstans i vår!

13 thoughts on “Att cykla med andra

  1. Fredrik Rostedt says:

    Jag kände precis likadant innan jag började hänga med La Lepre Stanca. Det blev många ensamma rundor innan jag vågade cykla med andra.

    På dagens måndagsrunda var vi drygt 20 cyklister varav 3 tjejer och det var flera som var med för första gången.

  2. Calle Andersson says:

    Härlig läsning, vad glad jag blir och vad kul det är att höra att vårt tänk ”fart efter kamrat” funkar så bra. Hoppas fler kan inse hur kul det är att cykla i grupp (speciellt med La Lepre Stanca)

  3. Lena Hedin says:

    Att cykla är LYCKA – Att cykla i klunga är DUBBEL LYCKA!! Jag kommer gärna och cykla med er i La Lepre Stanca.

  4. Lollo Hallin says:

    Hej Anna, mycket bra skrivit. Det är precis så jag känner. Håller med helt hållet.
    Jag gillar inställningen fart efter kamrat. Det ska vara roligt.
    /Lollo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *