Roadrunner

Eller nu sprang jag ju inte. Jag cyklade på en svart skönhet, lånad av en tjejkompis. Underbart lätt och trevlig.

Jag hade en riktigt bad brainday innan, ville inte vakna till, komma iväg och åt dåligt. Efter lite fler missar då vi gick vilse på väg att hämta bil och cykel bland annat så kom jag fram superhungrig till Niklas och Linda, tyckte två mackor och en kanelgiffel. Humöret blev genast bättre och efter lite fix hoppade jag på cykeln.

Jag hade en idé om Hovslätt-Taberg-Barnarp-Tenhult-Huskvarna-Kålgården men var osäker på om jag skulle orka med dåligt humör och kost. Jag gav mig ändå iväg, motvind och snålblåst. Till Taberg var det kämpigt, svagt uppför (tror jag) och blåsigt. Cykeln var ändå rapp och skoj. Efter Taberg var det bara skoj. På rakan mot Torsvik fick jag upp lite fart, benen var pigga. Till Tenhult var det inga bekymmer, jag stannade där och åt en liten hamburgare och hällde i mig vätska. Med lite socker i benen var det inga bekymmer ner till Huskvarna.
Hemma efter 4 mil, glad, stolt och nykär (igen)!20120723-224001.jpg
Konstaterar att jag är bra på plan mark men så fort det går uppför kroknar jag. Att jag måste bli bättre att trycka på i trampet. Och att när jag tänker rätt är rundtramp med SPD världens coolaste grej.

2 thoughts on “Roadrunner

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *