Staden är redo – Jönköping marathon

Igår fick jag åka till Roupéz Profile för event, häng med likasinnade och lite avslöjande av vad som komma skall i Jönköping 2017.

Vi fick börja med att lyssna på Emma Igelström, som nyss gick i mål på Kalmar Ironman, på ny simrekordtid och överlag på galet bra tid (strax över 10h). Emma berättade om sina timmar i bassängen som proffs och hur livet har fortsatt efter det. Emma pratade om roliga anekdoter ur hennes liv.

Efter det så tog Tony och Per över och berättade om deras kommande event. Team Runner’s High kommer, tillsammans med Destination Jönköping, att arrangera Jönköping Marathon och halvmarathon med premiär 19 augusti 2017. Med en central bana genom nästan alla stadsdelar och målgång på Munksjöbron kommer det bli en bana som gynnar både deltagare och publik. Jag vet att Tony & co tittat på New York Marathon och Helsingborg Marathon som förlagor och kommer de i närheten av Helsingborg (som hade 1500 deltagare i premiärupplagan) så blir det ett fett arrangemang!

Jag tycker att det är skoj att Jönköping satsar på idrottsevent och drar igång flera stora projekt kopplat till just sport och fritid. Jag vet ju vilken gåshud IM-loggan gav mig, även om jag inte är intresserad att delta, så kommer stora evenemang med stora känslor. jönköping marathonjönköping marathonjönköping marathon

I am my own superhero

Äntligen äntligen släpps Shahrzad Kiavash kollektion!! Som jag har väntat, ungefär sen den där kvällen i Stockholm i våras när jag fick ge Shahrzad en ordentlig kram och lyssna på hennes föreläsning.

Jag har vetat om att det ska komma en limiterad kollektion, likt den Sofie Lantto gjorde med Cykelkurbits förra året. Och senaste veckorna har det kommit lite små glimtar av det hela, bland annat på Shahrzads instagram. Jag dör så snyggt det är! Igen står Sofie Lantto bakom designen tillsammans med Shahrzad som bland annat plockat in sin egna handstil i trycket.

Shahrzad släpper en kollektion som genomsyras av hennes ledord och motto ”I am my own superhero” och om det är någon som lever upp till de orden så är det hon. Shahrzad är dubbelamputerad sedan en elak bakterie angrepp hennes kropp. Men hon väljer att inte se det negativa utan blickar framåt och mot nya utmaningar. Istället för att gräva ner sig i klagan så har hon tränat målmedvetet och tävlat i triathlon, nu i året iklädd både sina egna kläder och i den svenska landslagsdräkten. Update: Shahrzad får åka till Paralympics i Rio! 
– ”Alla har en superhjälte inom sig men det är inte alla som hittat den ännu”, säger Shahrzad i pressreleasen från Craft. De orden landar djupt inom mig.

Jag imponeras och inspireras av Shahrzad. Över henens förmåga att inte blicka bakåt utan att se nya möjligheter. Över att göra något bättra av situationen. Jag bär med mig hennes budskap och hennes kloka ord från när jag fick träffa henne i våras och jag hoppas att  våra vägar korsas snart igen.
Craft_Superhero_160802_0307 Craft_Superhero_160802_1320Foto: Hans Berggren

Rapha 12 hills 2016

Lördag. 180 cyklister. 12 backar. Många höjdmeter. Mycket glädje. Ni förstår kanske att lördagens Rapha 12 hills  var helt perfekt.

Jag åkte till Spira tidigt för att hjälpa till med lite förberedelser och möttes av ett glatt gäng. Tillsammans tog vi emot de förväntansfulla deltagarna och sakta fylldes lokalen av nummerlappar, gels och cykelskor. Det var hej hej till både höger och vänster som rena rama kändisfesten. Många bekanta och kompisar som skulle köra denna lördag.

Klockan 11 rullade vi iväg tillsammans till första backen, eller den första rekommenderade backen Skinnersdal. Det är nämligen så att Marcus hade ritat en rekommenderad rutt och många lag valde att följa den till punkt och pricka. Jag tror bara att det var de inhemska lagen som tog andra vägval. Jag tillsammans med min lagkamrat Katja valde att köra samma väg som alla andra och började således med grusvägen från Strömsberg till Skinnersdal.

Det här skulle bli en dag som för mig seglade in som ett återtåg. Det här var dagen när jag igen kände mig stark efter året som har bjudit på svårare och hårdare uppförsbacke än de jag cyklade i lördags. Det var en så himla efterlängtad känsla och jag höll alla hjärnspöken om att vara sist eller sämst på avstånd och kunde bara njuta av dagen.

Katja och jag forsatte via baksidan av Öxnehaga, Klevaliden och Gestra tillsammans med Martin och Ingo. Martin och Ingo i sig var årets hjältar som via en aktiv insamling fått ihop 2400 kr per incyklad backe till Barncancerfonden. Under dagen blev det totalt 20 000 kr i cykellycka, slit och svett.

Nu fortsatte vi beta av backarna i Bankeryd. Målskog, Ebbarp och Klerebodammen. Sakta men säkert och ett tramptag i taget erövrade vi backe efter backe. Nu var vi fikasugna och visste att MCC-vagnen väntade på oss vid Habo kyrka.

Uppe vid fikavagnen fyllde vi på vattenflaskorna, drack en kopp finfint kaffe, tryckte några kakor och skrattade tillsammans med några medcyklister. Tillsammans med Ena och tjejerna från Stockholm insåg vi att det var lite långt att köra ner till Komosse och precis som min plan från början var (eftersom 16 mil kändes långt) så skulle vi gena ner till Taberg och totalt få ihop 10 backar. Men vi var också rätt trötta efter 7 backar och för min del fick det gärna vara över.. Inte så att jag var helt död men jag kände mig nöjd.

Vi låg i bra tempo in mot Jönköping och med tid kvar men med lite trötta ben så bestämde vi oss för att cyklingen fick vara över för idag. Vi tog Vattenledningsparken som den sista stämpeln och åkte sen ner till kalaset på Spira.
Där bjöds det på hamburgebuffe och prisutdelning och skitsnack om dagen.

Jag älskar enkelheten i det här evenemanget. Där det går att cykla sig riktigt trött men samtidigt, med en avslappnad inställning, går det att bara chilla och få en bra dag i sadeln med likasinnade. Ett stämpelkort och ett gäng likasinnade gjorde denna lördag alldeles strålande!
rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills rapha 12 hills

Inför Rapha 12 hills

Idag smäller det. Första racet jag kör i år – Rapha 12 hills. 16 mil och 12 backar i Jönköping. Totalt nästan 2200 höjdmeter. Jag har de senaste veckorna betat av ett par av backarna (nu senast i måndags) och det kommer bli en tuff dag. Backarna är långa och stundtals branta. Det här blir årets hittills längsta runda, jag har inte cyklat över 10 mil i år!

Jag ser det som en bra dag i sadeln, en skoj dag på jobbet. Jag har teamat ihop med Katja och jag ser fram emot att lära känna henne lite mer. Troligtvis plockar vi inte alla backarna utan godbitarna ur kakan, förhoppningsvis ändå ett tiotal backar.

Jag har laddat med en skolstart, kanske inte helt optimalt, men också en hel del mat. Igårkväll en pasta med fläskfilé, kantareller och grädde. Det låter ju som värsta stark-maten för en uthållighetsidrott.

Idag har jag med mig mitt favoritgodis, någon bar, lite snickers och ett par nödgel. Halvvägs bjuds det på fika och där ska vi ladda extra mycket. Kanske hinner vi en glass på Tabergs topp också om vi känner för det! Ni hör, det är mer fikarunda än race. Precis så som jag vill att det ska vara.
pre-rapha

Jag i fem bilder

Igår började jag på June folkhögskola och fotoskolan. Det var med lite pirr i magen jag klev in på skolans café och mötte klasskompisar och lärare. Men pirret i magen var bara bra pirr, lite sådär lyckligt bubbligt. Magkänslan säger att det här är helt rätt!

Vår första uppgift var att presentera oss själva i 5 bilder. Det är en väldigt bra uppgift där jag fick tänka till vad som är jag och vilka bilder som kan spegla mig. Uppgiften går ju att lägga på olika nivåer men jag ville ha bilder som på något sätt kunde visa mig och det jag gör eller tror på.

Så vem är jag och vad valde jag för bilder? Idag tänkte jag ge er dessa fem bilder tillsammans med lite text ungefär samtidigt som jag presenterar dessa för klassen.
jag-3Här är jag! Snart 30 år av livserfarenheter och lärdomar. Jag är född i Västervik och närheten till naturen och att åka båt är några detaljer från min uppväxt som speglar mitt liv än idag. Jag ska strax förklara hur jag menar.
jag-4Här bor jag, med milsvid utsikt över Vättern, ihop med sambo, cyklar och dammråttor. Jag flyttade till  Jönköping 2008. Jag flyttade inte hit för studier men studier blev ett resultat av det hela. Sedan snart 5 år tillbaka har jag jobbat i skolans värld, som lärare och i förskoleklass. Jag älskar mitt yrke, att jobba med barn, men det sliter lite väl hårt ibland och därför är jag här nu (på fotoskolan), för att ge mig själv lite kreativ paus.
jag-2Jag sa ju att jag gillar att vara utomhus och visst är det härligt med årstidsväxlingar och naturens skiftningar. När livet känns tungt eller när hjärnan är överkokad så hjälper alltid lite frisk luft och natur.
Jag drivs av utmaningar och upplevelser. Att gilla utmaningar driver mig hela tiden till att få testa lite gränser och att se nya saker. Det tillsammans med livsmottot ”do more of what makes you happpy” ger mitt liv mycket av skog, natur och träning.
jagSedan ett par år tillbaka är jag cykeltok. Om ni tänker efter så ger det mig både natur, utomhus och samma frihetskänsla som i att åka båt. Jag gillar att känna fartvinden i håret, både med saltstänk från båten och med hjälm på huvudet. Genom cyklingen har jag fått göra en hel del roliga saker, utmana mina gränser, våga tro på mig själv och träffat massor nya bekantskaper. Ja cyklingen har gett mitt liv en ny dimension. Jag har ju bloggat om det för något år sedan, vad cyklingen gett mig.
jag-5Jag driver en blogg (no shit, ni läser ju det här nu…) om träning, hälsa och outdoor. Mycket av mitt fotograferande handlar om att förmedla en bild eller en känsla till en text. Som den här till exempel för att visa på ett hemmaträningspass, eller en bild till något recept eller från min dag.
Genom bloggen får mitt fotograferande ett syfte, att dokumentera. Jag hoppas att  mina bilderna och texten kan inspirera andra.

Att koka ner sig själv i jag är rätt nyttigt, vad är jag och vad står jag för? Nu är jag ganska säker på vem jag är och vad jag vill efter min resa efter utmattningen. Den har satt saker i perspektiv och kristalliserat fram vad som är viktigt för mig.

Jag i bildform, hur skulle du beskriva dig själv då? Låna gärna idéen och länka hit så jag får läsa lite mer om er.

Simma in i solnedgången

Jag älskar upptåg. Att få dra iväg på nya upplevelser och nya äventyr. Jag har turen i att omge mig med människor som har samma syn på livet och som gärna delar upplevelserna med andra.
Härromkvällen skickade Maja ett sms ”Spontansimning ikväll??”. Klockan var närmare 20 när jag slängde ner våtdräkt, varma kläder och Stefans scones (viktig detalj). Därefter rullade bilen mot Axamo samtidigt som solen sjönk bakom träden.

Jag, Maja och Johan klev i en sjö som var helt spegelblank, silkesmjuk och där solens strålar gjorde den alldeles glödande. Det är något visst med insjöar, de kan vara så mjuka mot huden. Och så var Axamo den här kvällen, där i solnedgången. Vi crawlade lite, stannade och njöt och simmade vidare. Vi skrattade och provade olika övningar (hur många kullerbyttor kan man göra i våtdräkt?). Och när solen hade försvunnit ner bakom horisonten så packade vi upp fika, kaffe och scones på bryggan och fortsatte snacka om högt och lågt.

Tänk vilken tur att jag reste mig ur soffan och packade ihop mina grejer. För annars hade jag ju missat den här kvällen och detta fantastiska simmet.simaxamo simaxamo-2 simaxamo-6 simaxamo-7

När Rapha MCC bjöd på kaffe

Efter en vecka med regn och blåst visade sig sensommaren igår från sin bästa sida. Och tur var väl det eftersom att Rapha var i stan för att bjuda på kaffe från sin minibuss.

Rapha och deras minibuss MCC Franco åker sommartid runt och bjuder på schysst espresso och besöker skojiga cykelevent (DRÖMJOBB!). Igår svängde de förbi Mariebo och bjöd på kaffe innan måndagsrundan. Vi stod alla frågande om varför vi inte har en egen minibuss och varför vi inte får kaffe innan varje träning.

Därefter bar det iväg och jag hade bett Marcus och Calle om att testa Skinnesdal och Baksidan av Öxnehaga. Två grusbackar inför Rapha 12 hills. Mina ben var otroligt trötta och grabbarna otroligt starka. Det var en kväll med att bli i frånåkt, att ha en lucka, att slita sig ikapp och att bli inväntad.
Visst är det ibland kämpigt att bli frånåkt, jag ifrågasätter varför jag är där och känner mig svag. Men igår kände jag mig stark mentalt (gör slitet lite enklare) och var glad över att kunna hänga på grabbarna igen och att de snällt väntade in mig ibland. Det är sånhär pass som bygger starka ben!

Inför Klevaliden var jag så trött så att jag trodde att det inte skulle gå. Tänk om jag välter?! Men jag slet mig uppför, där inget tramptag kom gratis. Med ett pannben av stål och en vilja att inte behöva gå upp nådde jag parkeringen och där stod MCC Franco igen för lite after bike. Vackrare afterbike i kvällsolen får man ju leta efter!

På lördag ska vi cykla backar igen. Och dricka kaffe från MCC Franco igen. Rapha 12 hills blir en bra dag i sadeln ihop med fina Cykelkatten. Fram tills dess ska jag bara vila och äta chips.
rapha MCC rapha MCC la lepre stanca la lepre stanca

Fotografera stjärnor på Dumme mosse

Natten mellan torsdag till fredag gjorde jag något som jag har funderat på länge. Jag fick en idé sent på kvällen om att åka ut till Dumme mosse för att fotografera stjärnor. Att åka ut till Dumme mosse nattetid har varit en såndär grej som jag vill göra länge men inte riktigt fått tummen ur. Dels så är jag ju fortfarande extremt mån om min nattsömn för att orka på dagarna och dels är mörkret och kylan en faktor. Men när jag läste på internet om stjärnfall och såg att det var molnfritt utanför fönstret så packade jag väskan för att åka iväg.

På med underställ, en mössa och med mitt stativ i handen satte jag mig i Volvon och rullade iväg. Ju längre ut från stadens ljus jag kom desto kompaktare med mörkret och stjärnorna började lysa ovanför. Jag parkerade jämte en Saab (mer om den senare…) och satte pannlampan på huvudet. Nu var det skitmörkt och första stegen, innan ögonen hade vant sig var lite läskiga. Men efter ett tag knatade jag på med stadigare steg och fascinerades över stjärnhimlen ovanför.

Jag ställde upp kameran och började laborera med inställningarna. Det är galet svårt att fotografera stjärnor och mina bilder blev inte alls skarpa… men vad gör det? Jag fick en upplevelse utöver det vanliga och en kväll under en magisk stjärnhimmel med stjärnfall omkring mig. Learning by doing som de hade sagt på lärarutbildningen och jag kan nästan lova att det blir fler kvällar/nätter ute på Dumme mosse

Tillbaka till den där Saaben så var det ett par ungdomar ute på Mossen samtidigt som mig. Först märkte jag inte av de alls men efter ett tag kom det närmare och började tjoa och tjafsa lite. Då stördes min härvaro (när man bara är här och nu och ingen annanstans). Dessutom lät det som om de sköt något. Jag gav upp och gick mot bilen med en känsla av att någon nog kommer hoppa ut ur buskarna och skrämma skiten ur mig. Lite Blair witch project-känsla och jag körde snabbt därifrån med låsta dörrar. Jag tar nog med sällskap ut till nästa fotosession på Dumme mosse. stjarnor stjarnor-2stjarnor-5

En glassplanka hos Mormor magdas

Idag firade vi att bilen gick igenom besiktningen (kanske inget att fira eftersom vi numera kör modell nyare bil men ändå…) med en glassplanka hos Mormor Magda i Taberg.

Om man har följt Mormor Magda och deras glassfabrik på instagram har man inte kunnat missa konceptet med glassplanka. Det är smått genialt faktiskt! Sex stycken små smakprov av alla deras olika smaker på en planka. Du väljer helt själv vilka smaker du vill ha. Och de är dessutom inte så små smakprov utan mer av en normal kula.
Jag och Stefan köpte sex kulor tillsammans och delade på en planka. För min del kändes det alldeles lagom. Vi tog smakerna chokladkola, mintdröm, smörkola, kakdeg, sura citroner och ljuvliga jordgubbar och vi hittade båda våra favoriter på plankan. Jag åt det mer fruktiga hållet och Stefan åt det mer chokladiga. Efteråt fyllde vi en låda från deras andrahands sortering och plockade med oss mango, poppiga popcorn och vaniljglass hem till vår egen frys.

Under tiden vi satt ner hittade ju också flera barnfamiljer dit och jag tänker att det måste vara en finfin utflykt i Taberg. Antingen som ett roligt alternativ till ett kafé. Eller kanske kombinerat med en tur upp längs Masugnsstigen och sen avsluta med en glass hos Mormor Magdas. Support your local everything som vi brukar säga. Det gäller ju även glasstillverkare!
glassplanka Mormor magdas Mormor magdas Mormor magdas

Att inte göra träningen så himla komplicerad

Jag erkänner! Jag är en lat person, det kan man kanske inte tro men jag är expert på att slippa undan och ta en enklare väg. Vi människor behöver rörelse och framförallt vardagsmotion. Och jag är duktig på att låta bli sånt. 

Jag läser den här artikeln från DN om den optimala dosen träning. 17 h rask promenad i veckan eller motsvarande. Min första tanke är att 17 h är ganska mycket träning. Men artikeln fortsätter med att allt räknas. Att gå i trappor, att städa och att vispa med vanlig visp istället för elvisp. Allt sånt där som jag (och säkert flera med mig) väljer bort framför bekvämlighet. Och sånt som jag egentligen inte räknar som ”träning”. För jag är duktig på att bara skita i vardagsmotionen och ta hissen istället. Men jag prioriterar ett ordentligt träningspass högre än det där vardagliga. 

För mig har det senaste tiden handlar mycket om att inte se träningen som så himla komplicerad. Det är en läxa jag tar med mig från den här resan som utmattningen har inneburit. Tidigare så tyckte jag att ett löppass behövde vara ett visst antal kilometer för att räknas eller att ett cykelpass behövde hålla på i x antal timmar. När kroppen sa nej fick jag också lära om och inse att det istället borde vara ”allt räknas”.

Jag läste för ett tag sen hos Jenna (hittar inte det inlägget nu…) om att vara en tränande person. Att, när känslan ramlar på, göra några solhälsningar eller tåhäv eller pull ups. Att det inte behöver vara ombyten och träningsväskor och gymkort och långpass. För det viktigaste är ju ändå att vi rör på oss när den andan faller på för vårt eget bästa.

Igår applicerade jag ”allt räknas” hemma i lägenheten. Jag satte på tabatatimern och körde några övningar. Squats, armhävningar, utfall och höftlyft. Inte så himla komplicerat eller egentligen så länge. Tidigare hade jag knappt räknat det här som ett pass. Men igår var bättre än att sitta helt still i soffan och jag fick några mer minuter motion den dagen.
hemmaträningHur är du? Lat och tar genvägar eller tar du varje tillfälle i akt för lite vardagsmotion?