Swimrunmagi i Vättern

Ni vet när man provar något som man har velat testa länge ihop med bästa tänkbara sällskapet? Det hände mig igår. Under en magisk timme i solnedgången körde jag och Maja swimrun i Vättern. 

Det började som ett meddelande på förmiddagen. Maja, som är lika badgalen som jag, hade tänkt att köra simning i Vättern på kvällen. Och jag kunde inte tacka nej till ett sånt erbjudande. Majas svar blev en utrustningslista innehållande våtdräkt, ullstrumpor, skor och massa annat skoj. Jag åkte hem från jobbet för att ens testa om jag kom i våtdräkten i år igen.

Vi möttes utanför Friskis och började direkt småfnissa över vårt smågalna upptåg. Och så fortsatte det. På parkeringen vid Sjön, medan folk satt i gräset och grillade drog vi på oss våra våtdräkter och funderade lite över vad vi höll på med. Jag tror både grillfolket och vi ställde oss den frågan.

Ner till strandkanten och så doppade vi tårna i sjön, kallt men uppfriskande. Våtdräkten gjorde sitt jobb och de tuffa bitarna blev händer och ansikte. Vi låg och plaskade lite innan vi tog några simtag, huttrade lite och fnissade lite. Mer simtag.
Och där och då slog det mig hur himla lyxigt det här var. I varannat andetag såg jag Maja jämte mig, bästa pepparen/träningskompisen och jag är så otroligt glad att våra vägar möttes i höstas. I det andra andetaget ut mot Vättern så var det solnedgång och storslagen sjö. Magi! Det var sååå vackert.

Vi hoppade upp ur vattnet och sprang förbi grillar längs stranden och ut längs med strandkanten. Vi båda bubblade av energi och över att få ha världens bästa måndag. Vi fotograferade lite och simmade lite till. Sen lekte vi bergsklättrare i våtdräkt (fråga inte, stigen försvann..) och fnissade lite till. Till sist blev det lite kallt om tårna och vi gav upp för idag. Men vi lovade varandra att göra om det snart igen!

swimrun vätterstranden

swimrun vätterstranden

swimrun vätternVi får jobba lite på bildkvaliten till nästa tillfälle men ni förstår nog magin ändå!

Dagens

Dagens känsla? Pepp. Förväntansfull. Och trött.

Dagens planer? Maja skickade ett meddelande imorse om swimrunplaner för kvällen. Hon bifogade också en packlista, älskar att hon tänker på sånt till en nybörjare som jag. Dessutom borde jag vika lite tvätt och sånt där allmänt bra att göra-fix.

Dagens frukost? Har senaste månaderna ätit kokosgröt nästan varje vardag och står mig på den hela vägen fram till lunch. Imorse åt jag den med somriga bär och en kopp kaffe.

Dagens längtan? Efter sommar och sol och bad. Och efter att få äta middag med mamma på onsdag och få piffa till mig lite extra inför en tillställning på torsdag.

Dagens pepp? Eter gårdagens bad i Vättern så ”snodde” jag en bukett syren från en parkeringsplats(nej ingen blir ledsen av det, kommunägd parkering)  och denna bukett står nu på vardagsrumsbordet och luktar gott. Som en dos sommar inomhus!

syren

Hur är din känsla för dagen och vad ser du fram emot med veckan? 

Promenad runt Kåperyds dammar

Igår packade vi ryggsäcken med kaffetermos och fika för att ge oss ut ett par timmar i skogen. Ett par välbehövliga timmar av lugn. Där fågelkvittret kvittrade högst i skogen och där de bara var vi två tillsammans. Så enkelt men ändå så perfekt.

Vi började ute i Taberg längs med Tabergsån till Månsarp. Allting stod i grönska och det var sådär härligt limegrönt som det är på våren. Stefan är från Taberg och berättade anekdoter längs promenadvägen, om gamla dammar och kraftverk och annan kul historia som livade upp lite extra.

Vi nådde Månsarpssjön och svängde uppåt i skogen. Vi skulle till ett vindskydd som scouterna brukar använda och som jag inte kommer att hitta tillbaka till utan hjälp. Sånt är livet på nya stigar. Vi gick genom tät John bauerskog, genom lite öppnare hyggen och över sandiga skogsvägar.

I vindskyddet pausade vi och jag tog fram kaffetermos, digestivekex och cashewnötter. Det är något visst med kaffe ute i naturen. Det smakar lite mer tycker jag. Vi satt stilla en stund och pratade strunt och njöt av tystnaden innan vi gick hemåt igen.

Vi gick hemåt genom Kåperyds gård och så var vi tillbaka på samma väg som vi hade gått på tidigare. Tillbaka genom Månsarp och längs med Tabergs ån igen. Eftersom att jag ville kolla in den gamla brandstationen i Taberg så gick vi längs med berget. Där möts flera vandringsleder, Södra Vätterleden – Masungsstigen och Tabergsåleden. Det är nästan så man kan säga att alla vandringsleder leder till Taberg. Men det är ju förståeligt med den utsikt och miljö som berget erbjuder.  Efter lite fotande framför grafitin på brandstationen så valde vi fika uppe på Tabergs topp. Räkmacka smakar extra gott efter en sån här finfin utflykt. 
tabergsåleden

tabergsåleden

kaffe i vindskydd

Kåperyds dammar

harsyra

masugnsstigen

kapaeryd-45

räkmacka tabergstopp

En milstolpe i min träningsresa

Jag har ju sagt att min cykelkarriär började med en känsla, ett sug efter cykel. Jag sökte information och inspiration och fick till sist låna min pappas mtb och en kompis landsvägscykel. Idag tänkte jag berätta om min första tur på en riktig racercykel, en såndär riktigt omvändande cykeltur. Sen dess är jag fast. 

Sanna ville låna ut sin racer till mig och jag är evigt tacksam för det. Det var en alldeles svart snygg sak. Det var pirrigt och lite nervöst när jag åkte ut till Hovslätt för att få prova att cykla ”riktig cykel”. Efter lite kartdiskussioner så rullade jag iväg och oj vad det kändes rätt och skoj och bra på samma gång.

Jag cyklade upp mot Taberg och när jag säger upp så är det svagt uppför hela vägen dit. Men jag hade inte så mycket att jämföra med så det vara bara kul att det rullade på ”så lätt”. Det var först på platten efter Taberg och Barnarp som jag märkte hur lätt det faktiskt gick. Helt lycklig kom jag fram till Tenhult och köpte mig en läsk i korvkiosken. 
Ännu mer lycklig var jag när jag kom hem efter min fösta runda på landsvägscykeln. Det här var så rätt.

Jag steg in på Öster cykel ett par dagar senare och köpte mig min CAAD10 som är en stadig följelagare på konstiga upptåg än idag. Sanna hon bara skrattade åt mig och sa att jag ju kunde ha fått låna hennes cykel längre. Men känner man att det känns rätt så är det ibland bara att köra!

Ibland möter man såna grejer som känns rätt i magen på en gång. Då är det ju bara att satsa! Vad har du för sånt moment där livet tog ett nytt skoj kliv? 


En milstolpe i min träningsresa och en evig kamrat sen dess. Det här är veckans tema för Bloggar om hälsa. Kika gärna in hos Ida och Ida och läs om deras milstolpar.  

En bättre stretch att starta dagen med

Sovmorgon, så himla guld den här veckan. Jag tänkte att jag skulle sova länge och vaknade som vanligt strax innan 7. Men istället för att gå upp direkt kunde jag ligga kvar och läsa i min bok ett tag.Sista brevet från din älskade. Jag älskar att slukas upp av en bok, att försvinna och läsa sida upp och sida ner. Men den senaste tiden har jag inte kunnat läsa. Det har inte funnits fokus och hjärnan har inte kunnat ta in vad som står. Så det var med extra njutning jag låg kvar i sängen i morse och läste ett par sidor till.

Sen klev jag upp och ställde mig på yogamattan. Har man lite extra tid så gäller det att nyttja den väl. Min bröstrygg har ju bråkat ett tag, stel som attans och ont som tusan. Men med mycket kärlek, lite spikmatta och många rotationer av ryggraden så mår vi mycket bättre. Stretchen nedan är en favorit för att rotera och sträcka ut ordentligt. Vill du göra lite mer så kan du börja med att öppna upp, sträck handen mot taket först innan du låter handen glida under armhålan och så långt ut på golvet som möjligt. Det är kärlek för ryggraden det!

stretch skulderbladet

stretch skulderbladet

Ibland behöver jag påminna mig själv

Ibland behöver jag påminna mig själv om att gräset inte är grönare på andra sidan även om det kan se ut så. Via sociala medier kan jag hamna i en spiral om att alla andra har det så himla mycket bättre. Finare hem, bättre ekonomi, vältränade och snygga. Då behöver jag påminna mig själv om att det inte alltid är så fint som det ser ut via filter och sociala medier.

Jag har tänkt mycket på det här senaste tiden. Ibland känns det som att jag själv inte hänger med eller gör tillräckligt. Då kan jag bli stressad över bilder på sociala medier där alla andra har det så himla bra hela tiden medan jag själv försöker balansera på en tunn tråd.
Då kan jag behöva påminna mig själv om att jag gör precis nog utefter mina förutsättningar just nu. Att det inte går att leverera mer än 100%. Men det känns ändå alltid om alla andra alltid gör mycket mer. Då är det extra viktigt för mig att se bakom filter och bilder och tänka att det där som visas upp inte är hela biten. Det är en glimt av någons liv och säger ingenting om helheten. Jag vet ingenting om vägen dit eller storyn bakom egentligen. Jag kan behöva påminna mig själv om att ingen är så perfekt som en instagrambild.

Jag är otroligt tacksam för att jag med mina närmsta vänner kan prata om livets baksidor. Det gör min tillvaro lite mer balanserad. För ibland måste jag påminna mig själv om att gräset inte alltid är så grönt som det ser ut i de sociala medierna. Och att det jag gör duger alldeles fint utifrån mina förutsättningar just nu.
tulpan

Ett mysigt trailäventyr – Gränsö leden

Någonstans i början av året bestämde sig jag och min kompis Anna för att vi skulle ta och springa Gränsö runt. Båda är nyfrälsta på det här med traillöpning och behövde ett löpmål och så blir ju allt roligare tillsammans. Vi bokade in en helg när det skulle ske och så tränade vi på varsitt håll. Och så sprang vi tillsammans när jag var hemma i Västervik och när vi körde löpcoachning av Maja. Vi har peppat varandra via sms och med att vi skulle avsluta löpningen med spa. Såndär bra sak att se fram emot!

Gränsö runt är en led som jag har gått många gånger. Det är en typisk friluftdagspromenad när man går i skolan i Västervik. Det  är välkänd mark. På klippor jag har badat från och stigar jag har promenerat.

I helgen var det dags för oss att springa. Jag åkte till familjen Bovinder från pappa på förmiddagen och efter lite uppsnack (läs kaffe och kramar) så åkte vi ut till Gränsö kanal.
Vi började springa ut mot Bondbacken, längs slingrande lummig skog med liljekonvalj och vitsippor längs sidorna. Tempot är lågt och vi avhandlar allt mellan himmel och jord. 
trail gränsö leden

Ute på Lill-ön märks det att stigen blir mer stenig, precis sådär som Västerviksterrängen är. Vi springer över rötter, spänger och berghällar samtidigt som vi myser oss fram och kommenterar snygga villor längs strandkanten. trail gränsö leden

Sen når  vi havet! Eller vi har ju sprungit längs med havet hela tiden men ute på Skanvik stannar vi båda upp och andas in lite havsluft. Detta är både Annas och min favoritplats och här har vi tillbringar många tillfällen ihop. Vi trippar oss fram över klipporna och tillbaka in i skogen. trail gränsö leden  trail gränsö leden
När vi rundar Gränsö udde märks det att stigen blir mer och mer teknisk och vi är lite trötta. Vi påminner varandra om att lyfta fötterna för att inte snubbla och fortsätter i ett alldeles lagom tempo framåt. Nu börjar vi också inse att vi klarar av att springa hela Gränsö runt och allting går lite lättare. trail gränsö leden  trail gränsö leden
Sen följer en bit asfalt vilket var skönt för hjärnan (för att slippa tänka på vart vi skulle sätta fötterna) men ganska tråkigt för fötterna (hårt underlag ju!). Under hela rundan har jag och Anna skojat om min totala ormskräck och det är självklart på den här tråkiga sträckan som vi livar upp livet lite med en huggorm. Som tur var överkörd men det spelar ingen roll för min hjärna.

Vi fortsätter över slottet och genom de sista hagarna längs kanalen. Den sista biten innan bron ökar Anna tempot lite och jag hänger precis på. Hand i hand springer vi över kanalen och jublar i en kram. 13 kilometer visar telefonen, leden är 12 enligt kommunen. Sträckan spelar ingen roll egentligen.  Vi gjorde det tillsammans. Ett tecken för min comeback och för att vi alltid är starkare tillsammans.
trail gränsö leden

Vi avslutar med lunch hemma hos familjen och sen relaxavdelningen på Lysingsbadet. Självklart doppar vi oss i havet också. Och firar med bubblor och chokladkaka på kvällen. För så bör man fira ett check på långsiktiga planer med sin bästis! 
lysingsbadet

Välbehövlig helg

Den här helgen. Så himla välbehövlig för min del. Jag åkte hem till Västervik och fylldes med kärlek och energi rakt in på kontot. 

Jag började med en kaffe på farstukvisten hos mamma och Peter. Där stod förgätmigejen i blom och åh vad jag gillar den blomman. Så enkel och skör men ändå livfull och kraftig.
förgätmigej

Jag styrde bilen vidare ut på landet, där magnolian blommar jämte huset. Där fåren och lammen går i hagen jämte. Och hundarna springer fritt på trädgården. Där bor pappa och Anki. Jag kände hur hela kroppen pustade ut när jag klev ur på gårdsplanen. Ett lugn kom över mig som inte funnits på väldigt länge.
grinderum

grinderum

grinderum

Pappa började lördagen med att samla pluspoäng och tände en brasa till frukost bara för att han vet att jag gillar det.
brasa

Sen åkte bilen och jag vidare in till Västervik. Nu skulle vi springa trail ihop med bästaste Anna. Jämte havet och över klipporna. Över teknisk stig och med det bästa sällskapet vid min sida.
trail salomon

Vi firade med relaxavdelning och bad i havet. Och lite god mat och bubblor. Så som sig bör efter ett mål vi båda hade avklarat.
lysingsbadet

Vi började söndagen med yoga och jag fick sällskap av den sötaste guddottern (hon gjorde mig sällskap redan vid väckning…) som tyckte att vi skulle fika ihop. Jag, ett par galaxtights, den finaste jag vet i en ballerinaklänning och en slickepott. Jo men så att. Kvalitetsstund!
fika

Jag rev av ett snabbt cykelpass på MTB-spåret på VO-torpet. Skoj, tekniskt och jobbigt.
vo-torpet

Och så fick jag den finaste presenten. En sån där som så klockrent är jag. En förtidig-födelsedagspresent. För det var jag tydligen värd från min favoritfamilj.
easy peasy

Så himla bra helg. En sån där som jag kommer kunna leva på länge! Jag hoppas du också har haft en helg som fyllt dig med energi och nya upplevelser. 

Att träna efter utmattning – mina sätt att komma tillbaka

Jag vill tro att träning och endorfiner har hjälpt mig tillbaka från utmattningen. Inte för att vi är i hamn än men vi är en bit på vägen. Men det har inte varit lätt och jag har fått kasta om mycket av det som jag trodde om mig själv och träning. Idag tänker jag försöka sätta ord på det hela. I vanlig ordning kanske mina ord kan hjälpa någon annan.

TIdigare var jag en person som tränade mycket, ofta och hårt. Jag körde på och jag tränade nästan dagligen. Det var hårda pass och det var lugna pass. Det var mycket cykel och en del styrketräning.
Och så smällde jag i asfalten under Wåffelcrossen. Det var halt och jag gick omkull. Allra först trodde vi att jag hade hjärnskakning, och kanske hade jag det en stund. Men symptomen satt i. Trötthet, huvudvärk, yrsel. Det tog flera månader innan jag fick diagnosen utmattning.

Lamslagen trötthet och huvudvärk. Vi pratar alltså om att fundera i banor likt ”kommer jag verkligen orka gå runt hela munksjön?” (fem kilometer) eller att gå 2 kilometer på en timme. Kroppen ville inte alls. Och jag hade inget annat val än att lyssna. Men samtidigt trodde jag ju att fysisk aktivitet skulle vara bra för mig.

Det jag gjorde var att sänka kraven helt. Jag stängde av allt var klockor, puls och distans hette. Jag gick ut på en promenad, det kunde vara en kilometer. Men jag hade varit ute och jag hade rört på mig och det var bättre än inget.
Och så har det fortsatt. Jag har gjort träningslivet så kravlöst som möjligt. ”Stäng av elektroniken och spring bara” sa någon till mig i början och det har varit så viktigt. Att inte kunna mäta prestationen. Det är nog därför traillöpningen och skidåkningen gått så bra. För där har jag ingen prestation inblandad och inga krav på mig själv. Jag älskar ju att man till exempel får gå i uppförsbackarna under traillöpningen, det är ju så klockren filosofi som sänker tempot och gör att det känns helt okej att vara lite trött.
Yogan har också fungerat bra. De lugna rörelserna, att kunna göra som man känner och vill har passat bra för min trötta hjärna.
yoga hemma

Cyklingen fungerar faktiskt sämst… Jag är så ledsen över att behöva säga det men det är inte skoj alls. Det är nog för att jag har krav på mig själv gällande min cykling. Gällande kilometertider och sträckor. Allt där under är ”dåligt” (fast jag ju egentligen vet att allt är bättre än ingenting). När jag testade cyklar uppe på Hallby var första gången på länge som jag tyckte att det var riktigt skönt och skoj att cykla.
Jag har fått acceptera att det är mindre skoj med cyklingen. För att inte komma in i någon negativ spiral så har jag släppt cyklingen lite och gjort en massa annat. Det är därför jag springer så mycket till exempel.

”Men du tränar ju, då har du väl orken tillbaka” är en kommentar jag har fått höra en del senaste tiden. Jo jag tränar. Men om vi ska jämföra så är det inte alls på samma nivå som innan. Det går långsammare, det är färre tillfällen och ett större behov av återhämtning. Så jo jag tränar men jag är inte tillbaka.

Att göra saker kravlöst har varit nyckeln för mig. Att stänga ute prestation och tider och kilometrar har varit viktigt. Kring cyklingen har jag inte lyckats det. Men jag försöker tänka att allt är bättre än ingenting och har fått sänka min nivå efter var kroppen vill. 21 kilometer cykling är faktiskt också cykling, något som tidigare knappt har varit en uppvärmning är idag också ett pass för mig.
Men visst drömmer jag om de långa distanserna och snabba tiderna igen. Om jag kommer dit? Jag vet faktiskt inte. Jag kan bli orroligt stressad över att känna att formen försvinner och alla andra cyklar snabbt eller tränar mycket. Men jag har inget annat val än att låta det här ta tid och bara acceptera det. Man får faktiskt fika efter 21 kilometers cykling också!
trailrunning

Fänkålsgratäng

Fredag, helg och kanske grillat? Jag åt den här galet goda fänkålsgratängen häromveckan och  passar idag vidare det receptet till dig. Jag har gjort som den är till  exempelvis grillad kyckling och som en fiskgratäng, båda är lika smaskiga.

Till två personer och en matlåda använde vi en bit purjolök, en vitlöksklyfta, ett fänkålshuvud (säger man så? Fänkålsklump?) och 3 dl kokosmjölk. Det går nog alldeles utmärkt med grädde och lite ost på toppen men vi hittade receptet på en paleosida, där av kokosmjölken.

Strimla purjon och vitlöken och fräs ihop lite. Strimla fänkålen och häll ner i kastrullen med purjolöken. Låt detta fräsa lite till. Häll på mjölken eller grädden, salt och peppar och låt koka ihop lite mer.
Häll allt i en form och kör in i ugnen på 200 grader i 20 minuter.

När vi gjorde den som fiskgratäng så la vi fiskblock i mitten av formen och hällde fänkålskoket ovanpå. Smidigt som attans!
Jag har också läst de som kryddat till det lite med chiliflakes eller soltorkade tomater. Det går säkert att exprimentera sig fram ännu mer.

Hoppas du får en fantastisk fredag! 

fänkålsgratäng

fänkålsgratäng med fisk